Sammanfattning Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare resonerar kring utomhuspedagogiken kopplat till hållbar utveckling. I dagens samhälle nyttjar vi jordens och naturens resurser på ett sätt som inte är hållbart. Vi vill därför synliggöra hur vi kan påverka barnen som är vår framtid, till att vilja värna om vår natur och planet på ett hållbart sätt i denna studie. Utomhuspedagogiken i förskolan är ett arbetssätt som ger barnen utvecklingsmöjligheter inom olika områden vilket i sin tur även påverkar hälsan och deras välbefinnande i positiv bemärkelse. Det finns statistik som visar på att daglig kontakt med naturen även kan minska både stress och ångest (Ginsburg och Audley, 2020).   Vid studiens början var vi överens om att barnens möjligheter till utomhuspedagogik och arbetet med hållbar utveckling på förskolan påverkas av förskollärarnas förhållningssätt. För att undersöka vårt syfte och frågeställningarna har vi använt oss av två metoder, intervjuer samt enkätfrågor. Alla som deltagit i studien var utbildade förskollärare.   Resultatet av studien visar att förskollärares synsätt på utomhuspedagogik har betydelse för barnens utveckling inom hållbar utveckling. Sambandet mellan utomhuspedagogik och hållbar utveckling görs synligt i studien genom de svar som inkommit från respondenterna. Respondenterna menar bland annat att om barnen får ökade möjlighet till att vistas i naturen och skapa sig en relation till naturen kommer sannolikt viljan att värna om miljön att utvecklas.