Thesis (M.D.)--University of Adelaide, Dept. of Community Medicine, 1984. / Includes bibliographical references (leaves 372-389).

Bakgrund: Patienter som utsatts för trauma och ankommer till en akutmottagning/intensivvårdsavdelning behöver ett professionellt bemötande och omfattande omhändertagande av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att undersöka patienter som utsatts för trauma och deras närståendes upplevelser av sjuksköterskans bemötande på akutmottagning och/eller intensivvårdsavdelning. Metod: Beskrivande design med litteraturöversikt som datainsamlingsmetod. Tio kvalitativa artiklar har använts, varav fem artiklar har genomfört studier som undersökt patienters upplevelser och fem artiklar har genomfört studier som undersökt närståendes upplevelser. Resultat: Fyra betydande beteenden i sjuksköterskans bemötande identifierades; information från sjuksköterskan, verbal och icke-verbal kommunikation hos sjuksköterskan, psykiskt och fysiskt stöd från sjuksköterskan samt engagemang och attityd hos sjuksköterskan. Patienter och närstående ansåg att ärlig och förståelig information, en relation till sjuksköterskan, fysisk beröring och ögonkontakt, ett engagemang och visat intresse för patient/närstående, samt att deras känslomässiga och fysiska behov blev tillfredsställda var vårdande beteenden i sjuksköterskans bemötande. Patienter och närstående upplevde sjuksköterskans bemötande som icke-vårdande när informationen var bristfällig, när sjuksköterskan var tvär, stressad och verkade överbelastad samt när sjuksköterskan inte uppmärksammade patientens och de närståendes psykiska och fysiska behov. Slutsats: Patienter som utsatts för trauma och deras närstående upplevde sjuksköterskans bemötande på akutmottagning och/eller intensivvårdsavdelning som både positivt och negativt. Upplevelserna av bemötandet avgjordes i samband med sjuksköterskans förmåga att överföra information, kommunicera, engagera sig och uppfylla fysiska och psykiska behov hos patienten och närstående. / Background: Patients who have suffered trauma and arrives at an emergency department / intensive care department need professional encounter and comprehensive care from the nurse. Aim: The aim of the study is to examine patients who have suffered trauma and their families’ experiences of the nurse's encounter at the emergency care and / or intensive care department. Method: A descriptive design with a literature review as data collection method. Ten qualitative articles have been used, where five of the articles have conducted studies that investigated patients’ experiences and five articles have conducted studies of families’ experiences. Result: Four significant behaviours in the nurse’s encounter were identified; information from the nurse, verbal and nonverbal communication from the nurse, psychological and physical support from the nurse, and commitment and attitude of the nurse. Patients and family considered that honest and understandable information, a relationship with the nurse, physical touch and eye contact, commitment and demonstrated interest in patient/family, and that their emotional and physical needs were satisfied was caring behaviours in the nurse’s encounter. Patients and family experienced the nurse’s encounter as non-caring when the information was inadequate, when the nurse was crossed, stressed and seemed to be overloaded, and when the nurse didn’t pay attention to the physical and psychological needs of the patient and the family. Conclusion: Patients who have suffered trauma and their families´ experienced the nurse's encounter at the emergency care and/or intensive care department as both positive and negative. The experiences of the encounter were determined in connection with the nurse's ability to transmit information, communicate, engage and fulfil the physical and psychological needs of the patient and their families.