Depression är den näst mest kostsamma sjukdomen för samhället efter hjärt-kärlsjukdom, främst på grund av långa sjukskrivningsperioder. Sjukdomen kan uppstå när som helst från sex månaders ålder, men prevalensen ökar med åldern. Det finns ett antal stressrelaterade faktorer som skulle kunna leda till depression, så som stor sorg, verbala eller fysiska övergrepp samt en svår barndom. Vad som orsakar sjukdomen är ännu inte helt känt, men det finns teorier att halterna av serotonin och noradrenalin är lägre hos deprimerade personer. Behandling som används är olika former av samtalsterapi, men även läkemedel så som selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Det finns teorier som sammankopplar användandet av SSRI med självmord, framförallt hos personer ≤19 år. Syftet med detta litteraturarbete var att undersöka om SSRI preparat har någon effekt på depression hos barn och ungdomar och om de är säkra eller kan få allvarliga konsekvenser så som självmord. Sökningar i PubMed gjordes för att hitta relevanta artiklar. Fem av de åtta inkluderade studierna rapporterade olika effekter och säkerhet hos olika SSRI preparat bland barn och ungdomar, jämfört med placebo. Två andra studier undersökte förekomsten av suicidalitet till följd av läkemedlen. Den sista studien jämförde toxikologiska data från Rättsmedicinalverket med receptregistret på antidepressiva läkemedel från  Socialstyrelsen. Endast två av de fem studerade preparaten (fluoxetin och citalopram) hade en bättre effekt än placebo i hela populationen och ytterligare ett (sertralin) hade bättre effekt hos ungdomar. Det begicks inga självmord i studierna.    De studier som har granskats i detta arbete tyder på att olika SSRI preparat har olika bra effekt samt olika säkerhetsprofiler. Det sågs inget tydligt samband mellan behandlingen och självmord, men en något förhöjd risk för suicidalitet.

No description available.

Botulinumtoxin: För och emot dess användning i skönhetsbranschen Bakgrund: Botulinumtoxin (BTX) är ett kraftfullt neurotoxin som produceras av den grampositiva och anaeroba bakterien Clostridium botulinum. BTX används i medicinskt syfte vid behandling av till exempel kronisk migrän, spasticitet efter stroke, och urinläckage vid nervskada. Utöver det används BTX inom skönhetsbranschens som då injiceras i mycket låga doser under huden i muskler för att minska rynkor i olika ansiktsregioner Syfte: Användningen och lämpligheten inom skönhetsbranschen har ifrågasatts , och syftet med detta arbeta har därför varit att utvärdera och ta ställning till om BTX fortsättningsvis bör användas i kosmetiskt syfte. Metod: Litteraturstudie där vetenskapliga artiklar söktes i databasen PubMed med kombinationer av sökord, artiklar som sedan kunde användas för att besvara den aktuella frågeställningen. Resultat: Olika studier har visats att BTX är ett effektivt och säkert toxin vid skönhetsbehandling, men flera studier visade också att BTX-relaterade biverkningar uppkom efter skönhetsbehandling. Slutsats: BTX bör inte fortsätta användas för skönhetsbehandling trots positiva effekter mot rynkor i ansiktet som visades i studierna. Injektion med BTX kan bidra till att kunder i skönhetssalonger blir svårbedömda patienter vid besök hos läkare i primärvården som inte förstår att de problem patienten söker för beror på BTX-inducerade biverkningar efter skönhetsbehandling med BTX.

Autism är en neuropsykiatrisk störning som hör till autismspektrumstörning (AST). Vid autism är den sociala kommunikationen och repetitiva sensoriska-motoriska beteenden bristfällig. Autism är 3–4 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. För att diagnostisera autism finns det huvudsakligen två system; DSM- och ICD-systemet. Idag finns ingen godkänd farmakologisk behandling för indikationen autism. Ett ämne som har studerats de senaste åren som potentiell behandling vid autism är oxytocin. Oxytocin är ett neuropeptidhormon som produceras i hypotalamus och brukar benämnas som “lugn och ro-hormonet”. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka om intranasal oxytocin har någon effekt vid autismsymtomen hos barn 0–19 år. sitet. Ingen av studierna visade signifikant förbättring på det repetitiva beteendet. Ett flertal studier visade en signifikant förbättring i social kommunikation hos patienter som fått intranasal oxytocin, medan andra studier inte tydde på någon signifikant förbättring. Oxytocin förbättrade signifikant förmågan att läsa av känslor från andras ögon utifrån ögonkontakt. Majoriteten av biverkningarna på grund av användning av oxytocin var lindriga.Slutsatsen som dras är att oxytocin kan vara en intressant substans för behandling av autism, åtminstone för social kommunikation. Oxytocin gav biverkningar, majoriteten i form av lindriga biverkningar. Studierna visar olika resultat på förbättring av kommunikation hos autism därmed behövs det ytterligare studier med ett större urval för att kunna stärka resultaten. Även fler studier behövs för att kontrollera om oxytocin kan förbättra repetitiva beteendet eftersom denna litteraturstudie visade motstridiga resultat.

No description available.

Background: Contraceptives for men has existed for centuries. However, the only contraceptives available for men are condoms, withdrawal during sexual intercourse or undergoing Vas occlusion. The issues currently with these methods are that many couples are not comfortable with using condoms and vasectomy is a non-reversible contraceptive as it requires surgery. Currently, only research has been made with regards to hormonal contraceptives for men. The basis for hormonal contraceptives for men is that it disturbs hypothalamic-pituitary–gonadal axis, by suppressing GnRH, LH and FSH in order to suppress spermatogenesis. The substances that have been clinically tested as a potential hormonal contraceptive for men are androgens, androgens together progestins and synthetic androgens. Aim: The aim of this thesis was to examine the effectiveness of the substances that have been used in past and recent clinical trials and the adverse drug reactions/effects. Method: Results from the clinical trials were collected through PubMed with regards to preordained criteria, which resulted in 18 scientific articles being used in the results. Results: Overall, the results showed that the majority of substances used in previous and recent clinical trials are effective in suppressing spermatogenesis. The results also showed that a majority of substances used in previous and recent clinical trials had severe adverse drug effects severe amongst the participants. Discussion and Conclusion:  In summary, the research shows that amongst the substances used in recent and current clinical trials, that synthetic androgens have the best potential as a hormonal contraceptive for men with regards to effectiveness and adverse drug effects.

No description available.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom (AD) är neurodegenerativ och kännetecknas framför allt av det tidiga symtomet minnesförlust. De patologiska skadorna i hjärnan utmärks av senila plack och neurofibrillära nystan (NFTs). Senila plack består av peptiden amyloid-b (Ab) och NFTs innehåller proteinet tau. Ab har länge stått i fokus när det kommer till patogenesen vid AD och forskning kring behandlingsstrategier mot sjukdomen har länge riktat sig mot denna peptid, men än så länge utan lyckade resultat. Mer fokus har riktats till tau och i nuläget finns det ett antal tau-riktade behandlingsstrategier under utveckling och tau-immunoterapi är en av dessa. Syfte: Idag finns det inte någon behandling som botar AD vilket betyder att det är viktigt att hitta nya behandlingsstrategier mot sjukdomen. Tidigare studier tyder på att tau är ett potentiellt mål för behandling mot AD och syftet med detta arbete var därför att undersöka om tau-immunoterapi är en möjlig behandlingsstrategi vid AD. Metod: Sekundärdata samlades in från databasen PubMed. Datan granskades och bedömdes som användbar eller inte. Detta resulterade i att sju orginalartiklar valdes till arbetet, sex studier i djurmodeller och en klinisk studie.  Resultat: Studierna i djurmodellerna visade att tau-immunoterapi reducerade patologiskt tau och i hälften av studierna observerades även en förbättring av de kliniska symtomen. Den kliniska studien visade att AADvac1 är säkert och ansågs vara en lovande kandidat för vidare studier. Slutsats: Resultaten från studierna visar att tau-immunoterapi är en lovande behandlingsstrategi vid AD. Trots detta krävs det fler kliniska studier som undersöker tau-immunoterapi för att säkerställa om behandlingen har någon klinisk effekt på patienter med AD eller inte.

Background: Statins are among the most used drugs in Sweden. There are currently four statins available on the Swedish market; atorvastatin, simvastatin, pravastatin and rosuvastatin. Statins act by inhibiting 3-hydroxy-3-methylglutaryl-coenzyme-A reductase, also known as HMG-CoA-reductase. HMG-CoA-reductase is the rate-limiting enzyme of the cholesterol synthesis. Decreased hepatic cholesterol leads to increased low-density lipoprotein (LDL) clearance from plasma to liver cells. Having a high level of LDL cholesterol is potentially dangerous as it can lead to atherosclerosis and cardiovascular disease. Statins significantly reduce cardiovascular morbidity and mortality in patients with and without coronary heart disease. Purpose: The aim of this work was to investigate if there are any differences between the different statins according to contemporary evidence. Method: This is a literary analysis. Studies included were searched from PubMed. A total of five studies were included. Results: The result of this study indicates rosuvastatin to be most efficacious in lowering LDL cholesterol (LDL-C), triglycerides and total cholesterol. It also improved the high-density lipoprotein cholesterol (HDL-C) better than atorvastatin, simvastatin and pravastatin. Study 1 showed rosuvastatin to lower LDL-C with statistical significance (P<0.001) across dose ranges (10-40 mg) after 12 weeks. Study 2 compared a dose ratio of 1:2 between rosuvastatin and simvastatin in lowering LDL-C with a 3.24% (95% CI 4.10 to 2.38) favor of rosuvastatin. Study 4 compared effects of atorvastatin 80 mg and rosuvastatin 20 mg in patients with ST elevation myocardial infarction in a 4-week therapy. Rosuvastatin 20 resulted in a 35% compared with atorvastatin 80 mg 34% (P=0.59) reduction in LDL-C levels. Study 1 demonstrated rosuvastatin to improve HDL-C levels in daily doses of 40 mg with statistical significance compared with atorvastatin, simvastatin and pravastatin. Study 1 demonstrated rosuvastatin to lower total cholesterol with statistical significance (P<0.002) across doses compared with atorvastatin, simvastatin and pravastatin. Study 1 also demonstrated rosuvastatin to lower triglycerides more. In daily doses of 40 mg rosuvastatin had a statistical significance (P<0.002) versus simvastatin and pravastatin, but not atorvastatin. The P value between rosuvastatin and atorvastatin was not mentioned, neither the P-value between atorvastatin, simvastatin and pravastatin. Conclusion: Statins are not equipotent. Rosuvastatin showed greater results in reducing LDL-C, triglycerides and total cholesterol with no increased risk of adverse events compared with atorvastatin, simvastatin and pravastatin. Rosuvastatin still lacks in clinical experience which makes needs for further studies on this topic.

<p>The neuropeptide Y (NPY) family of structurally related peptides includes NPY, peptide YY (PYY) and pancreatic polypeptide (PP). They bind to G-protein coupled receptors named Y receptors, and include in mammals Y1, Y2, Y4, Y5, Y6 and in non-mammalian vertebrates also Y7, Yb and Yc. Subtypes Y1 and Y5 stimulate appetite, while Y2 and Y4 have the opposite effect in mammals. The studies described here concern human Y1 and Y4, chicken Y6 and Y7, and zebrafish Y2. </p><p>Site-directed mutagenesis of human Y1 identified sites important for binding of NPY and PYY as well as Y1 antagonists. The results clarify contradictory findings previously reported by others and identify new sites of interaction. A three-dimensional structural model of the Y1 receptor based upon the high-resolution structure of bovine rhodopsin was generated that increases our understanding of ligand-receptor interactions and hopefully will facilitate the design of novel subtype-selective agonists and antagonists. </p><p>Two naturally occurring variants of human Y4 with substitutions R240C and V276M have been found in a sample of obese children. Functional studies in vitro showed that the cellular response to PP was greatly decreased for R240C and may provide a causative link to juvenile obesity. </p><p>The genes for chicken Y6 and Y7 were found to be located ~1 megabase apart on chromosome 13 syntenic to the human Y6 pseudogene. Y6 mRNA has widespread expression whereas Y7 mRNA was found only in adrenal gland. Truncated fragments of PYY had lower affinity to chicken Y7 and zebrafish Y2 than to Y2 from mammals and chicken. The results suggest that Y2 in mammals acquired the ability to bind truncated PYY, i. e. PYY_3-36, fairly recently, which has implications for its role in appetite inhibition.</p><p>These differences between receptor subtypes in sequences and pharmacological properties will be useful to further elucidate the structure and activation of Y receptors by site-directed mutagenesis. </p>