I denna uppsats beskriver vi bostadsrättsbyggandet och byggmarknaden i Stor-Stockholm under åren 2005-2010. Perioden är särskilt utvald för att skildra hela konjunkturcykeln, från högkonjunktur till återhämtning från en lågkonjunktur. Arbetet har sin utgångspunkt i att identifiera de strategier byggbolagen haft under dessa år och fokuserar på hur bolagen agerade under finanskrisen som slog väldigt hårt mot ekonomin, inte minst byggsektorn. När vi startade arbetet ställde vi oss frågan; vad väljer byggbolag att göra i en konjunkturnedgång, sänka priserna eller anpassa kvantiteten? Denna fråga går som en röd tråd genom hela arbetet då det visade sig att bolagen anammade båda strategierna, men i en kombination. Arbetet är till stor del av kvalitativ karaktär. Vi har valt att intervjua nyckelpersoner vid nyproduktion av bostadsrättsbyggande i fyra olika byggbolag. Två av företagen är börsnoterade och två av dem är medelstora icke-noterade bolag. Utöver det har vi träffat en person som driver ett eget byggbolag men även har lång erfarenhet av branschen från ett av de större bolagen. Tidigt märkte vi att det föreligger en problematik på byggmarknaden som skapar en ond cirkel. Företagen vill inte ta risker under lågkonjunktur samtidigt som de helst undviker sänkta priser och minskad produktion. Resultatet blir att de inte får sina lägenheter sålda och därmed minskar möjligheten att få byggkreditiv då bankerna anser att företag som har en hög andel osålda lägenheter och låg likviditet är en riskfylld affär. Detta leder i sin tur till att företagens produktion stannar av. För att ta reda på vilken strategi som bör vara mest lönsam, samt under vilka marknadsförutsättningar, har vi även gjort en prissimulering av olika försäljnings- och byggalternativ. Denna simulering pekar på att byggbolagen måste bli mer nytänkande. Detta kopplas sedan samman med litteraturstudien, intervjuerna och våra egna tankar i en analys. I rapporten presenterar vi våra teorier och tankar kring hur byggmarknaden och bostadsrättsbyggandet skulle kunna bli mer effektivt. Det handlar delvis om att uppmuntra till ett jämnare byggande under hela konjunkturcykeln genom att fördela riskerna mellan alla inblandade parter. Det handlar även om att förenkla de lagar som påverkar processerna kring markplanläggning.