Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) används inom förskolans verksamhet som ett kommunikationsverktyg för språkinlärning, för att kunna leva upp till läroplanens mål om språkutveckling. Enligt Specialpedagogiska myndigheten (2018) går detta kommunikationsverktyg ut på att teckna med händerna samtidigt med det talade språket för att och underlätta kommunikationen för alla barn.  Innan barnet har utvecklat ett talat språk kan verktyget användas som förståelsestöd. TAKK är inte detsamma som svenskt teckenspråk men vissa tecken i TAKK liknar de tecken som finns i det svenska teckenspråket (ibid). Forskare påvisar att TAKK ökar i popularitet vilket exempelvis visar sig genom media där det framställs som ett positivt kommunikationsverktyg. Samtidigt framhåller forskarna att intresset för verktyget i vetenskapliga undersökningar är begränsat. Det innebär att vi vet lite om de möjligheter och utmaningar som användningen av verktyget kan medföra (Fitzpatrick, Thibert, Grandpierrt, & Johnston, 2014; Mueller, Sepulveda, & Rodriguez, 2014). I dagens förskolor ökar användandet av TAKK och ett flertal förskolor uttrycker att de använder sig av kommunikationsverktyget. Den nuvarande debatten om kommunikationsverktyget fokuserar på hur det ska användas och vilka möjligheter verktyget medför. Debatten om de svårigheter och utmaningar TAKK kan medföra får mindre uppmärksamhet i media vilket kan vara problematiskt då allmänheten inte får ta del av den informationen. Även inom forskningen finns det kunskapsluckor om användandet av TAKK och denna brist på forskning motiverar vår studie.