Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2005. / Härtill 7 uppsatser.

<p>Syftet med detta examensarbete är att undersöka och jämföra två olika beräkningsmetoder när det kommer till beräkningar av väggskivor. Den ena beräkningsmetoden baserar sig på traditionella handberäkningar där anvisningarna i BBK 04 (Boverket 2004) och Betonghandbok Konstruktion (Lorentsen, Mogens, Cederwall, Krister & Östlund, Lars (red.) (1990)) följs. Den andra metoden baserar sig på finita elementmetoden, och utförs med hjälp av programmet Strusoft FEM-Design Wall. Med Finita elementmetoden delas konstruktionen upp i flera små delar, så kallade finita element, som sedan beräknas var för sig, och sedan sätts alla delarna ihop till ett resultat för hela konstruktionen. Två olika väggskivor beräknades, en solid väggskiva samt en väggskiva med ett dörrhål i.</p><p> </p><p>Vid jämförelsen på den solida väggskivan visade sig resultaten stämma väl överens med varandra. Ungefär lika stor erforderlig armeringsarea erhölls med bägge beräkningsmetoderna. Dock så gav det FEM-baserade programmet en någon större armeringsmängd mätt i kg armering per kubik betong.</p><p>Vid jämförelsen av väggskiva 2, vilken hade ett dörrhål intill ena stödet, visade det sig att de olika beräkningsmodellerna betraktade konstruktionen på olika sätt, så där gick inte den erforderliga armeringsarean att jämföra på samma sätt. Här jämfördes istället de olika armeringsutföranden som erhölls.</p><p> </p><p>Att jämföra de olika beräkningsmetoderna direkt mot varandra och säga vilket som gav det bättre resultatet visade sig vara mycket svårt, då det är helt olika metoder. Generellt kan det sägas att de olika metoderna passar bra vid olika tillfällen.</p> / <p>The intent of this essay is to perform a comparison between two different methods to calculate wall-beams. The first method is based on manual calculations performed according to the Swedish building regulations BBK 04 (Boverket 2004) and  Betonghandbok Konstruktion (Lorentsen, Mogens, Cederwall, Krister & Östlund, Lars (red.) (1990)). The second method is based on the finite element method (FEM), and is performed using the computer program Strusoft FEM-Design Wall. With the finite element method the construction is divided into smaller volumes, referred to as finite elements, which are calculated separately and then joined together to get a calculated result for the whole construction.</p><p>The calculations were performed on two different wall-beams, one solid, and one containing a door opening.</p><p> </p><p>The comparison on the solid wall-beam showed that the two different methods resulted in about the same result. Although the calculation of program based on FEM resulted in a little larger amount of rebar measured in kg rebar per cubic meter concrete.</p><p>On the comparison of the second wall-beam, which contained a door opening near one of the supports, proved that the two different methods looked upon the construction different ways. Because of this, no comparison of the required amount of rebar could be performed. Instead the different ways of the positioning of rebar were investigated.</p><p> </p><p>To make the comparison of the two different methods proved to be very difficult, due to the fact that these are very different. Generally speaking it could be said that the two different methods are suitable in different situations.</p>

Syftet med detta examensarbete är att undersöka och jämföra två olika beräkningsmetoder när det kommer till beräkningar av väggskivor. Den ena beräkningsmetoden baserar sig på traditionella handberäkningar där anvisningarna i BBK 04 (Boverket 2004) och Betonghandbok Konstruktion (Lorentsen, Mogens, Cederwall, Krister &amp; Östlund, Lars (red.) (1990)) följs. Den andra metoden baserar sig på finita elementmetoden, och utförs med hjälp av programmet Strusoft FEM-Design Wall. Med Finita elementmetoden delas konstruktionen upp i flera små delar, så kallade finita element, som sedan beräknas var för sig, och sedan sätts alla delarna ihop till ett resultat för hela konstruktionen. Två olika väggskivor beräknades, en solid väggskiva samt en väggskiva med ett dörrhål i.   Vid jämförelsen på den solida väggskivan visade sig resultaten stämma väl överens med varandra. Ungefär lika stor erforderlig armeringsarea erhölls med bägge beräkningsmetoderna. Dock så gav det FEM-baserade programmet en någon större armeringsmängd mätt i kg armering per kubik betong. Vid jämförelsen av väggskiva 2, vilken hade ett dörrhål intill ena stödet, visade det sig att de olika beräkningsmodellerna betraktade konstruktionen på olika sätt, så där gick inte den erforderliga armeringsarean att jämföra på samma sätt. Här jämfördes istället de olika armeringsutföranden som erhölls.   Att jämföra de olika beräkningsmetoderna direkt mot varandra och säga vilket som gav det bättre resultatet visade sig vara mycket svårt, då det är helt olika metoder. Generellt kan det sägas att de olika metoderna passar bra vid olika tillfällen. / The intent of this essay is to perform a comparison between two different methods to calculate wall-beams. The first method is based on manual calculations performed according to the Swedish building regulations BBK 04 (Boverket 2004) and  Betonghandbok Konstruktion (Lorentsen, Mogens, Cederwall, Krister &amp; Östlund, Lars (red.) (1990)). The second method is based on the finite element method (FEM), and is performed using the computer program Strusoft FEM-Design Wall. With the finite element method the construction is divided into smaller volumes, referred to as finite elements, which are calculated separately and then joined together to get a calculated result for the whole construction. The calculations were performed on two different wall-beams, one solid, and one containing a door opening.   The comparison on the solid wall-beam showed that the two different methods resulted in about the same result. Although the calculation of program based on FEM resulted in a little larger amount of rebar measured in kg rebar per cubic meter concrete. On the comparison of the second wall-beam, which contained a door opening near one of the supports, proved that the two different methods looked upon the construction different ways. Because of this, no comparison of the required amount of rebar could be performed. Instead the different ways of the positioning of rebar were investigated.   To make the comparison of the two different methods proved to be very difficult, due to the fact that these are very different. Generally speaking it could be said that the two different methods are suitable in different situations.

Diss. Linköping : Univ., 2002.

Diss. (sammanfattning) Luleå : Luleå tekniska univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

I den här kandidatuppsatsen betraktar vi ett illa ställt Cauhy-problem för värmeekvationen i tunna väggar. Problemet kan matematiskt formuleras som: givet brusiga mätningar u x(L, t) och u(L, t) av ux(L, t) och u(L, t) längs linjen x = L bestäm lösningen för u(x, t) för 0 ≤ x, där u uppfyller värmeledningsekvationen ut = ((x)ux)x. Problemet dyker upp i många tillämpningar när man vill uppskatta en temperatur men att en direkt mätning inte låter sig göras. Man mäter en temperatur på ett annat ställe och beräknar temperaturen i den punkt man är intresserad av. Tyngdpunkten i uppsatsen ligger i att undersöka det inversa värmeproblemet i en vägg med flera lager. Det modelleras med att (x) antas vara styckvis konstant.    Problemet undersöks med Fourieranalys. Analysen visar att problemet är extremt illaställt och att det beror på förstärkning av höga frekvenser från mätbruset. Vi presenterar numeriska metoder för att regularisera och lösa problmet. Numersiska exempel som illustrar illaställdheten och regulariserade lösningar ges.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.