I denna stuide har Floragatan 13 observerats, för att se om långtråkighet kan ha en intim relation med arkitektur i förhållandet till tid. Om långtråkighet har förankring i byggnadens materiella och dess egenskaper, att arkitektur är bränslet till bomben. Floragatan 13, (1972) Stockholm, en byggnad mot bakgrund av vad som kan anses företräda en betongbrutalistisk byggnad i Sverige. Studien är genomförd ur ett begreppsperspektiv, en litteraturläsning och tillämpar den filosofiska inriktningen fenomenologi som metod och teori. Tonvikten ligger på upplevelseaspekten av den valda byggnaden, där fantasin och känslor använts som verktyg utifrån Martin Heideggers fenomenologiska teori; det poetiska mätandet och begreppet tid har används som en expanderande förståelsehorisont. En semantisk begreppsanalys samverkade med arkitekturanalysen och undersökningen har drivits där de olika studiefaserna har upplyst och influerat varandra i en gradvis kunskapsutveckling och där empiri och teori har analyserats och förenats. Dessa delar ger inte ensam en fullständig beskrivning om en byggnad kan uttrycka långtråkighet men man kan närma sig vad som omfamnar "långtråkighetens estetik" och byggnadens "väsen". / In this study, Floragatan 13 has been observed, to see if boredom can have an intimate relationship with architecture in relation to time. If boredom is rooted in the materiality of the building and its characteristics, that architecture is the fuel for the bomb. Floragatan 13, (1972) Stockholm, a building against the background of what can be considered to represent a concrete brutalist building in Sweden. The study is conducted from a conceptual perspective, a literature reading and applies the philosophical orientation of phenomenology as method and theory. The emphasis is on the experiential aspect of the chosen building, where the imagination and emotions have been used as tools based on Martin Heidegger's phenomenological theory; the poetic measurement and the concept of time have been used as an expanding horizon of understanding. A semantic conceptual analysis interacted with the architectural analysis and the investigation has been conducted where the different study phases have enlightened and influenced each other in a gradual development of knowledge and where empiricism and theory have been analyzed and united. These elements alone do not provide a complete description of whether a building can express boredom but one can approach what embraces the "aesthetics of boredom" and the "essence" of the building.