Sedan mer än ett decennium har regeringen uttalat en ambition och ett fokus mot internationella insatser. Detta fokus har utgjort ett mantra i Försvarsmakten och påverkat alla typförband. Denna uppsats syftar till att undersöka hur inriktningen av stridsflyg avseende internationella insatser har uppfattats av den Flygtaktiska Staben, FTS. Undersökningen har genomförts i form av kvalitativa forskningsintervjuer med ansvariga chefer vid FTS. Uppsatsen innehåller även en redovisning av regeringens inriktning avseende internationella förmågor med stridsflyg under undersökningsperioden. Uppsatsens resultat kan sammanfattas med att de ansvariga vid FTS anser att internationaliseringen har inneburit en stor förändring för både metodik och teknik. De anser även att den politiska inriktningen avseende förmågeutveckling varit tydlig och konsekvent och att processen för insatsplanering fungerar. Enligt de intervjuade har regeringens intentioner genomförts och att den har lett till vissa nedprioriteringar avseende nationella förmågor men även till förbättrade förmågor som kan nyttjas nationellt. De intervjuade ger kritik för hur frågan om insats med stridsflyg hanteras på såväl militär som politisk ledningsnivå.