Syftet med studien är att få en förståelse för hur pedagoger arbetar med hörselskadade barns språkutveckling och att synliggöra pedagogernas tankar kring ämnet. En intressant aspekt är att se hur de arbetar och förhåller sig för att alla barn ska utvecklas i språket, både enskilt och i grupp. En annan betydande fråga är hur de gör och förhåller sig för att barnen ska bli trygga i det svenska språket när många av barnen har olika hörselskador på sina öron, samt olika modersmål. Studien har utgått ifrån frågeställningarna – hur förhåller sig pedagogerna till de tvåspråkiga hörselskadade barnen? Hur ser kommunikationen ut mellan hörselskadade barn? Vilka arbetsmetoder använder pedagogerna för att främja hörselskadade barns talade och tecknade språk?. För att få svar på frågeställningarna har observationer och intervjuer gjorts och detta i en form av en kvalitativ metod. För att sedan kunna analysera resultatet har relevant forskning studeras och används. Mycket tyder på att hörselskadade barn utvecklas likadant som hörande barn men att det tar längre tid och att barnen behöver tydlighet, upprepningar och olika arbetssätt för att utveckla språket. Slutsatsen visar på att pedagogernas förhållningssätt har en stor inverkan på hur barnen väljer att försöka utrycka sig, men också hur mycket tålamod, tydlighet och upprepningar som en pedagog måste ha för att kunna främja barnens språk. Kommunikationen barnen emellan visar att det kan behövas en vuxen närvarande för att barnen ska förstå istället för att missförstå.