Sammanfattning,Behovet av anknytning finns hos alla människor redan från födseln. Det utvecklas i sam- spel med föräldern och grundas i förälderns förmåga för tröst och beskydd. När barnet är i förskola är pedagogen, ur ett anknytningsperspektiv, ersättare för föräldern. I vissa situat- ioner blir anknytningen extra synlig, som vid överlämningen på morgonen. En närvarande och kunnig pedagog blir här betydelsefull och är extra viktig för yngre, nya eller otryggt anknutna barn.I arbetet har vi utgått från Bowlbys (2010) anknytningsteori. Anknytning påverkar barnets känslomässiga inre och får betydelse i relationer med barn och vuxna. Pedagogen möter barnen, ibland, fem dagar i veckan under fem år. Som pedagog har man därför möjlighet att uppmärksamma problem och arbeta med att åtgärda dem så att barnet ska kunna ut- veckla trygga relationer. Vi har valt att studera överlämningen på förskolan eftersom denna situation är tätt kopplat till anknytning, och se hur man som pedagog kan arbeta för att göra det så bra som möjligt för barnet.Vår studie är liten men trots det har pedagogens viktiga roll blivit tydlig. Under observat- ioner har vi uppmärksammat anknytningens betydelse och att barn genom förutsägbarhet och tryggt bemötande från pedagogen enklare kan hantera en överlämning och återknyta kontakten med förskolan.