<p>Avhandlingen, som undersökt Elin Wägners skönlitterära författarskap och journalistik under 1920-talet, visar att det är då hon stiger fram som en internationell rörelseintellektuell. Då formulerar hon sina åsikter om hur världen bör styras och hur kvinnor och män skall agera för att nå jämställdhet och fred, frågor som kom att stå i fokus för hennes liv och fortsatta författarskap. Det är med hjälp av internationell forskning och litteratur som Wägner blottlägger förhållandena i Sverige och påverkar den svenska debatten.Som introduktör av tänkare som Rosa Mayreder, Mathilde Vaerting och Mary Parker Follett kunde hon avslöja det korstryck som svenska kvinnor var utsatta för och samtidigt presentera ett eget koncet om en möjlig framtid för kvinnor och män. I avhandlingen har den första mer systematska analysen av Wägners insatser i veckotidningen Tidevarvet under åren 1923-1930 genomförts. Här framträder Wägner i många skepnader som kåsör, ledarskribent, recensent och utrikeskorrespondent men alltid med syftet att påverka läsaren i viss riktning. Med sina tre K:teman: kvinnan, kärleken och kriget speglar hon verkligheten utifrån två perspektiv, ett kortsiktigt pessimistiskt och ett längre optimmistiskt perspektiv.Det är i Tidevarvet som hon presenterar sin radikalpacifism och visarsitt starka beroende och inflytande av Gandhi och hans icke-våldsaktivism.Avhandlingens andra del behandlar Wägners 1920-talsromaner, vilka ofta benämnts som smålandsromaner men som i avhandlingen räknas som utvecklingsromaner om den medelålders kvinnans rätt till livsutrymme och sexualitet. Istället för att betrakta protagonisterna som offer, vilket ofta skett i tidigare forskning, visar avhandlingen att de istället agerar som visionära feminister med starka personligheter och tydliga livsmål. Det ärockså under tjugotalet som Wägner bekänner sig som kristen och närmar sig kväkarna, men engagerar sig även i den svenska kyrkan. Hon granskar prästernas dubbelmoral och förljugna inställning till äktenskap och skilsmässa både i sina romaner och i Tidevarvet. Dock är hon mest kritisk till att kyrkan inte på allvar driver fredens sak.Wägner är inte bara radikal i sin tid utan såg även vilka idéer och personer som tillhörde framtiden och framstår därför som både tidstypisk och tidlös.</p> / <p>Elin Wägner and her literary activities in the 1920s have not been a main interest for literary research. Instead, her writings from earlier or later decades are studied at length. Nevertheless, my dissertation indicates that it was during this decade several of her important projects in life and literature took place. The main purpose of the study is to present Wägner’s influence in the Swedish debate in a number of issues as feminism, pacifism and internationalism.</p><p>My point of departure is Wägners journalistic authorship in the radical weekly <i>Tidevarvet</i> (1923-1930) and her novels <i>Den Namnlösa</i> (1922), <i>Silverforsen</i> (1924), <i>Natten till söndag</i> (1926), <i>Svalorna flyga högt</i> (1929) and <i>Från Seine, Rhen och Ruhr</i> (1923), a collection of short stories. Using the concept <i>movement intellectual</i>, which has been further developed in the dissertation, the study indicates that Wägner, mostly with ideas and results from abroad, managed to influence both her organizations, their members and the general public. Her methods were three: writing, speaking and mobilization, and the arena was her fiction, her journalism and her networks. The intentions were much the same in all her activities.</p><p>Wägner’s international work for peace in the war-torn Europe during the first part of the decade changed her and her outlook on war and peace. She became a radical pacifist and negotiated on behalf of organizations as the Quakers, the Red Cross and WILP, Women’s International League for Peace and Freedom. Her devotion for peace is specially evident in <i>Tidevarvet</i>, the political weekly founded by FKR, Frisinnade Kvinnors Riksförbund, in 1923, where Wägner was active both as a writer and an editor. Here the influence from Gandhi and the Quakers is prominent, and Wägner tries all her life to introduce Gandhi to the Swedish public. </p><p>In the 1920s Elin Wägner also started her studies of matriarcy and her research of women’s history where the influence from international feminists as Rosa Mayreder, Mathilde Varting and Mary Parker Follett gave her arguments to strengthen women’s position and confidence both as women and as political citizens. At Fogelstad and Kvinnliga Medborgarskolan, Wägner, together with the other members in the Fogelstad Group, were active educating women for their new citizenship. As members in FKR also worked to get seats in the Parliament, but failed. My study shows why.</p>

Avhandlingen, som undersökt Elin Wägners skönlitterära författarskap och journalistik under 1920-talet, visar att det är då hon stiger fram som en internationell rörelseintellektuell. Då formulerar hon sina åsikter om hur världen bör styras och hur kvinnor och män skall agera för att nå jämställdhet och fred, frågor som kom att stå i fokus för hennes liv och fortsatta författarskap. Det är med hjälp av internationell forskning och litteratur som Wägner blottlägger förhållandena i Sverige och påverkar den svenska debatten.Som introduktör av tänkare som Rosa Mayreder, Mathilde Vaerting och Mary Parker Follett kunde hon avslöja det korstryck som svenska kvinnor var utsatta för och samtidigt presentera ett eget koncet om en möjlig framtid för kvinnor och män. I avhandlingen har den första mer systematska analysen av Wägners insatser i veckotidningen Tidevarvet under åren 1923-1930 genomförts. Här framträder Wägner i många skepnader som kåsör, ledarskribent, recensent och utrikeskorrespondent men alltid med syftet att påverka läsaren i viss riktning. Med sina tre K:teman: kvinnan, kärleken och kriget speglar hon verkligheten utifrån två perspektiv, ett kortsiktigt pessimistiskt och ett längre optimmistiskt perspektiv.Det är i Tidevarvet som hon presenterar sin radikalpacifism och visarsitt starka beroende och inflytande av Gandhi och hans icke-våldsaktivism.Avhandlingens andra del behandlar Wägners 1920-talsromaner, vilka ofta benämnts som smålandsromaner men som i avhandlingen räknas som utvecklingsromaner om den medelålders kvinnans rätt till livsutrymme och sexualitet. Istället för att betrakta protagonisterna som offer, vilket ofta skett i tidigare forskning, visar avhandlingen att de istället agerar som visionära feminister med starka personligheter och tydliga livsmål. Det ärockså under tjugotalet som Wägner bekänner sig som kristen och närmar sig kväkarna, men engagerar sig även i den svenska kyrkan. Hon granskar prästernas dubbelmoral och förljugna inställning till äktenskap och skilsmässa både i sina romaner och i Tidevarvet. Dock är hon mest kritisk till att kyrkan inte på allvar driver fredens sak.Wägner är inte bara radikal i sin tid utan såg även vilka idéer och personer som tillhörde framtiden och framstår därför som både tidstypisk och tidlös. / Elin Wägner and her literary activities in the 1920s have not been a main interest for literary research. Instead, her writings from earlier or later decades are studied at length. Nevertheless, my dissertation indicates that it was during this decade several of her important projects in life and literature took place. The main purpose of the study is to present Wägner’s influence in the Swedish debate in a number of issues as feminism, pacifism and internationalism. My point of departure is Wägners journalistic authorship in the radical weekly Tidevarvet (1923-1930) and her novels Den Namnlösa (1922), Silverforsen (1924), Natten till söndag (1926), Svalorna flyga högt (1929) and Från Seine, Rhen och Ruhr (1923), a collection of short stories. Using the concept movement intellectual, which has been further developed in the dissertation, the study indicates that Wägner, mostly with ideas and results from abroad, managed to influence both her organizations, their members and the general public. Her methods were three: writing, speaking and mobilization, and the arena was her fiction, her journalism and her networks. The intentions were much the same in all her activities. Wägner’s international work for peace in the war-torn Europe during the first part of the decade changed her and her outlook on war and peace. She became a radical pacifist and negotiated on behalf of organizations as the Quakers, the Red Cross and WILP, Women’s International League for Peace and Freedom. Her devotion for peace is specially evident in Tidevarvet, the political weekly founded by FKR, Frisinnade Kvinnors Riksförbund, in 1923, where Wägner was active both as a writer and an editor. Here the influence from Gandhi and the Quakers is prominent, and Wägner tries all her life to introduce Gandhi to the Swedish public. In the 1920s Elin Wägner also started her studies of matriarcy and her research of women’s history where the influence from international feminists as Rosa Mayreder, Mathilde Varting and Mary Parker Follett gave her arguments to strengthen women’s position and confidence both as women and as political citizens. At Fogelstad and Kvinnliga Medborgarskolan, Wägner, together with the other members in the Fogelstad Group, were active educating women for their new citizenship. As members in FKR also worked to get seats in the Parliament, but failed. My study shows why.