Den här uppsatsens fokus ligger på lagstiftningen och hanteringen av sekretessbelagd information om enskilda personer gällande hälsa och sociala förhållanden. Att tolka lagar är inte lätt och vilket ansvar vilar på arkiven kring utlämnande av sådana handlingar. Med studien vill jag få fram hur arkiven praktiskt arbetar med detta för att få fram ett underlag om hur man kan tänka kring hanteringen vid utlämnande av sådana uppgifter. Appraisalmetoden som använts och sekretessen påverkar vad som finns tillgängligt från arkiven. Urvalet av det som bevaras av handlingar speciellt rörande barn som har kommit i kontakt med Socialstyrelsen har kritiserats då det framkommit att dessa har gallrats för mycket utifrån de förfrågningar som kommit till arkiven om utlämnande av dessa då de inte funnits. För att få fram detta har jag använt mig av två metoder där det ena är litteraturstudier och den andra är intervjuer av två arkivinstitutioner som har hand om sådana handlingar, ett kommunarkiv och ett landstingsarkiv. Resultatet av studien har blivit ett underlag till en vägledning utifrån rådande lagstiftning där hanteringen och frågor som kan vara bra att ha med sig för att kunna avgöra om en handling kan lämnas ut eller inte. Det har också kommit fram att sekretesstiden kan ha blivit för kort i Sverige med sina 70 år jämfört med till exempel Norge och Kanada som har 80 år och mer beroende på handlingstypen. Detta utifrån att vi lever längre än tidigare och lagen borde anpassas efter det.