Denna studie utforskar musikspanade med pop-trummor i fokus. Jag försöker ringa in hur detkonventionella trumsetet ofta brukar ta sin form både i relation till funktion och sound. I minundersökning arrangerar jag två perkussiva komp där jag försöker gå emot de förväntningar vi har på ett poptrumset. Jag experimenterar med ljud, rytmer, och editering för att komma fram till ettokonventionellt trumkomp som är svårt att associera till de vanligaste trumfunktionerna. Som grund använder jag två egenskrivna låtar där resten av arrangemanget korrigeras för att passa ihop med mittnya trumkomp. Resultatet visar på att för att kunna gå ifrån associationer till det konventionella trumsetet så krävsmer komplexa och oförutsägbara rytmer. Det blir också svårare att få en tydlig rytmisk grund i avsaknandet av bastrumma och virveltrumma, samt att metoden kan vara effektiv för att skapa ettintresse hos lyssnaren. Enkelhet och komplexitet diskuteras även i relation till groove och popgenren.