Barn vars förälder är frihetsberövad är en dold grupp i samhället som inte uppmärksammas.Dessa barn går därför miste om den hjälp som de behöver för att vardagen ska underlättas.Syftet med denna studie är att få en bredare förståelse för hur ett barn påverkas av att ha enförälder som är frihetsberövad. Detta utifrån vilken påverkan separationen mellan barnet ochdess förälder har, utifrån ett emotionellt och beteendemässigt perspektiv men även utifrån hurvardagslivet i olika aspekter påverkas av att ha en frihetsberövad förälder. Studien är enkvalitativ studie där vår empirin till vår studie bygger på fyra semistrukturerade intervjuermed två intervjupersoner från Solrosen, en intervjuperson från Bufff samt en forskare inomområdet. Det är intervjupersonernas erfarenhet som studien grundar sig i. Vi har utgått fråntidigare forskning samt anknytningsteorin för att bearbeta och analysera resultaten. Det somframförs i resultat- och analysdelen är främst att alla barn påverkas på olika sätt och att detinte finns ett klart svar. Svaret på vårt syfte varierar och beror på relationen barnet har till denfrihetsberövade föräldern.

<p>The purpose of this study was to describe how persons who have been affected by parental incarceration during their childhood have experienced the incarceration and the contact with the parent during and after the incarceration. The purpose was also to increase the understanding for children affected by parental incarceration on the bases of how the persons described their experiences. The questions at issue of the study were; How can persons affected by parental incarceration describe their experience of the incarceration? How do the persons describe their experience of the contact between them and the parent during the incarceration and which factors affected the possibility of a contact and the experience of the contact? How did the parental incarceration affect the contact between the person and parent? The method of the study was qualitative and four interviews were made. The result of the study was analyzed through the theories symbolic interactionism and ecological systems theory. The result showed that the experience of the incarceration and the contact during the incarceration depended for example on the relations between the child and parent. It also showed that the possibility of a contact was affected by different factors, for example, the distance to the prison.</p>

Syfte med examensarbetet är att få kunskap om och förståelse för barns upplevelser och kontakt med sina frihetsberövade föräldrar, samt hur samverkan sker mellan kriminalvården och frivilliga organisationer för att främja kontakten. Våra frågeställningar är hur barn upplever att ha frihetsberövade föräldrar, hur barns kontakt sker med frihetsberövade föräldrar samt hur samverkan sker mellan frivilliga organisationer och kriminalvården för att främja kontakten mellan barn och deras frihetsberövade föräldrar. Vår metod i studien är kvalitativ då vi gjort en litteraturgenomgång och kompletterat med en mindre intervjustudie via telefon samt tagit del av information från kriminalvården via e-post. Vår teoretiska utgångspunkt för att analysera studiens resultat är samverkansteori. Vårt resultat pekar på att det finns samverkan mellan frivilliga organisationer och kriminalvården i syfte att främja barns kontakt med frihetsberövade föräldrar i liten skala. En slutsats som vi har dragit av vår studie är att det finns få platser till de 8 – 10 000 barn som har frihetsberövade föräldrar. Enligt våra beräkningar har drygt 90 procent av barnen inte tillgång eller får inte tillgång till de frivilliga organisationernas insatser för att främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar. Samtliga barn har tillgång till de få insatser kriminalvården har att erbjuda såsom bland annat barnanpassade besöksrum. Barn med frihetsberövade föräldrar har börjat uppmärksammas och vi författare hoppas och tror att samtliga barn ska kunna få tillgång till aktiviteter för att främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar.

<p>Syfte med examensarbetet är att få kunskap om och förståelse för barns upplevelser och</p><p>kontakt med sina frihetsberövade föräldrar, samt hur samverkan sker mellan kriminalvården</p><p>och frivilliga organisationer för att främja kontakten. Våra frågeställningar är hur barn</p><p>upplever att ha frihetsberövade föräldrar, hur barns kontakt sker med frihetsberövade föräldrar</p><p>samt hur samverkan sker mellan frivilliga organisationer och kriminalvården för att främja</p><p>kontakten mellan barn och deras frihetsberövade föräldrar. Vår metod i studien är kvalitativ</p><p>då vi gjort en litteraturgenomgång och kompletterat med en mindre intervjustudie via telefon</p><p>samt tagit del av information från kriminalvården via e-post. Vår teoretiska utgångspunkt för</p><p>att analysera studiens resultat är samverkansteori. Vårt resultat pekar på att det finns</p><p>samverkan mellan frivilliga organisationer och kriminalvården i syfte att främja barns kontakt</p><p>med frihetsberövade föräldrar i liten skala. En slutsats som vi har dragit av vår studie är att det</p><p>finns få platser till de 8 – 10 000 barn som har frihetsberövade föräldrar. Enligt våra</p><p>beräkningar har drygt 90 procent av barnen inte tillgång eller får inte tillgång till de frivilliga</p><p>organisationernas insatser för att främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar.</p><p>Samtliga barn har tillgång till de få insatser kriminalvården har att erbjuda såsom bland annat</p><p>barnanpassade besöksrum. Barn med frihetsberövade föräldrar har börjat uppmärksammas</p><p>och vi författare hoppas och tror att samtliga barn ska kunna få tillgång till aktiviteter för att</p><p>främja kontakten med sina frihetsberövade föräldrar.</p>

I denna studie undersöker vi hur personalen på en anstalt i Sverige bemöter barn som besöker ett fängelse. Mötet kan på många sätt vara känsligt och barn med frihetsberövade föräldrar behöver tas emot av personal som förstår dess livssituation. Genom kvalitativa intervjuer vill vi förstå hur barnperspektivet på anstalten yttrar sig, vilken kompetens som finns hos personalen samt om det finns något samarbete mellan olika myndigheter för att stödja barnet.  I resultatdelen framförs och diskuteras nio intervjuades åsikter i förhållande till tidigare begrepp och forskning. Sammanfattningsvis menar vi att alla intervjuade har ett barnperspektiv men att lagar och föreskrifter ibland hindrar personalen att möta barnet ur barnets perspektiv. De anställda på anstalten ska jobba för att den intagne inte ska återfalla i brott samt att upprätthålla säkerhet. Att vara barn till någon som sitter i fängelse är speciellt. När barnet kommer till anstalten måste höga säkerhetskrav balanseras med vad barnet uttrycker och behöver. Vidare ser vi att ett större samarbete mellan socialtjänsten, kriminalvården och andra myndigheter skulle kunna stödja barnet och hans/hennes familj under förälderns fängelsevistelse. / The aim of this essay is to study how the staff at a Swedish prison approaches children that visit the prison. The meeting can in many ways be sensitive and children with imprisoned parents need to be welcomed by employees that have an understanding of their situation. The method used is qualitative interviews. Through these interviews we explore the child perspective at the prison, the employee’s competence and if there is any cooperation between different authorities to support the child.  In total we have interviewed nine persons and their views and reflections are compared with established research. We conclude that all the interviewees apply a child perspective in their work. However sometimes laws and regulations in effect hamper the staff’s ability to meet the child from the child’s perspective. The prime objectives for the employees at a prison are to maintain security and to help the inmates towards a life outside the criminal sphere. To be a child and have a parent in prison is difficult. When the child visits the prison his/her needs and feelings has to be balanced with the security demands at the prison. We also argue that it would be helpful for the support of the child and his/her family if social services, The Prison and Probation Service and other authorities would have a closer cooperation.

Sverige har idag ca 30 000 barn där en förälder är frihetsberövad. Kriminalvårdens övergripande ansvar är dels att minska brottsligheten men också att öka tryggheten hos samhällsmedborgarna. Som myndighet har Kriminalvården också till uppgift att arbeta utifrån barnkonventionen och uppfylla dess intentioner i den mån det är möjligt. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur en grupp barnombud inom Kriminalvården arbetar i sitt dagliga arbete för att implementera barns rätt till umgänge med sin frihetsberövade förälder utifrån barnkonventionen. Studien utgår från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har genomförts med barnombud på sex olika anstalter, då inkluderat häkten med varierande säkerhetsklasser och storlekar. Tidigare forskning visar att barn har ett stort behov av att ha kontakt med sin förälder trots att denne frihetsberövats. Kontakt med sina barn visar sig också vara av stor betydelse för att den frihetsberövade ska kunna leva ett fullgott liv efter frigivningen. Studien visar att Kriminalvården arbetar på olika sätt för att leva upp till barnkonventionens intentioner och att barnperspektivet finns med genom hela verkställigheten. Studien visar också att kvinnor har en mer utsatt situation, både vad gäller deras relation till sina barn men också hur samhället ser på frihetsberövade kvinnor. Våra slutsatser i denna studie är att Kriminalvården har gjort ett stort förändringsarbete de senaste åren för att arbeta mer utifrån ett barnperspektiv. Även då säkerheten går i första hand arbetar Kriminalvården intensivt för att ha med barnperspektivet i sitt arbete. Barnperspektivet finns med i den frihetsberövade förälderns verkställighetsplan, ett första besök föregås alltid av en utredning för att klargöra om det är till barnets bästa. En annan slutsats är att barnombuden skulle kunna arbeta än mer med detta om det avsattes mer tid för det i deras dagliga arbete.