Denna kandidatuppsats består av en egen översättning från engelska till svenska av första kapitlet från författaren Jesse Lee Petersons verk From Rage to Responsibility: Black Conservative Jesse Lee Peterson and America Today. Uppsatsen består dessutom av en källtextanalys samt översättningskommentarer som exemplifierar och diskuterar översättarens tillvägagångssätt i att åstadkomma en översättning som uppnår dess syfte. Syftet har primärt varit att överföra källtextinnehållet till måltexten och den djupare förståelse som förmedlas relaterat till ilska, självinsikt, förlåtelse och ansvar, på ett sätt som samtidigt bevarar författarstilen i möjligaste mån. Detta inkluderar en överföring av författarens lättsamma stil och användning av verbala och talspråkliga drag, idiom och kulturreferenser, samt en anpassning av syntax. För att åstadkomma detta har framförallt översättningsteorier och begrepp från Benjamin Walter och Theo Hermans tillämpats under översättningsprocessen och i översättningskommentarerna. / This essay is based on my own translation of the first chapter of author Jesse Lee Peterson’s work From Rage to Responsibility: Black Conservative Jesse Lee Peterson and America Today, in the language pair English to Swedish. The essay also includes a source text analysis, as well as a commentary on my own translation, where the translator’s approach in achieving a target text that accomplishes its aim is discussed and exemplified. The aim has primarily been to transfer the source text’s ideational core to the target text and the deeper understanding that is being conveyed, regarding rage, insight, forgiveness and responsibility, in an equivalent manner which stays faithful to the style of the author, to the extent that is considered possible. This includes the transference of the author’s cultural references, easy going and simple stylistic approach, along with the informal and colloquial language use, as well as a syntactic target language adaptation. To achieve this, the ideas and terms from the translation theorists Benjamin Walter and Theo Hermans have been applied during the translation process and in the commentary.