Detta är en kvalitativ studie som utgår från socionomers egna upplevelser och tankar kring fysisk kontakt i mötet med barn som klienter. Syftet med studien är att bidra med fördjupad förståelse inom detta ämne. Genom semistrukturerade intervjuer och vår tolkning av detta material har studien försökt besvara de frågeställningar som syftar till att ta reda på vad som är lämplig respektive olämplig fysisk kontakt. Socionomerna som intervjuas arbetar med barn i 6–21 års ålder inom olika öppenvårdsverksamheter. Tolkningen utgår från ett hermeneutiskt vetenskapsteoretiskt perspektiv samt teorier om etik och moral samt begrepp som diskursetik, dygdetik, pliktetik och nyttoetik. Resultatet i studien pekar på att det som avgör vad som upplevs som lämplig respektive olämplig fysisk kontakt är barnets vilja. Det handlar om att lyssna på sin intuition, lyssna på barnet och respektera dennes behov, samt att låta barnet initiera den fysiska kontakten. Vi kan tolka att de flesta socionomerna i denna studie utgår främst från ett nyttoetiskt perspektiv i hur de tänker om fysisk kontakt med barn som klienter, men det finns drag av alla fyra principer i de flestas resonemang.