Bakgrund: Många som stretchar innan eller efter fysisk aktivitet gör det i syfte att minska ömhet, risken för skada och förbättra prestationsförmågan. Prestationsförmågan innefattar muskulär maxkraft, muskulär uthållighet, sprinthastighet, explosivitet och spänst. Akut stretching innebär stretching i samband med fysisk aktivitet i till exempel uppvärmningssyfte och har visats ha negativ effekt på prestationsförmågan. Kronisk stretching som innebär stretching som inte utförs i samband med fysisk aktivitet är däremot mindre utforskat och effekten på prestationsförmågan är mindre självklar.Syfte: Syftet med studien var att sammanställa vetenskaplig litteratur som undersöker effekten på den fysiska prestationsförmågan efter kronisk stretching hos fysiskt aktiva personer.Material och metod: PubMed, Cinahl, Sportdiscus och AMED var databaserna som användes för litteratursökningen. MeSH-terms, Cinahl Headings och Thesaurus användes för att få en mer specifik sökning. Sökningen resulterade i totalt femton inkluderade artiklar efter granskning med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier.Resultat: Åtta av femton studier visade på en signifikant förbättring på prestationsförmågan efter att ha utfört kronisk stretching. Sex studier resulterade i icke-signifikant effekt på prestationsförmågan och en studie visade på negativ effekt. Kvalitetsgranskningen av artiklarna enligt PEDro-score gav ett genomsnittligt betyg på 6.4/10 vilket är god kvalitet.Konklusion: Resultatet i denna litteraturöversikt påvisade att kronisk stretching på nedre extremiteter kan ha en prestationshöjande effekt hos fysiskt aktiva. För att kunna dra någon slutsats om den generella effekten av kronisk stretching behöver det även göras fler studier på övre extremitet, då dessa studier inte inkluderade detta i något av sina program.