<p> Decreasing rates of marriage and the delay of motherhood or decision to forsake childbearing altogether are emergent trends in the United States. Historically, shifts in family composition have always been important, yet the increase in the number of unmarried and child-free adults is rarely acknowledged by health researchers. Race and family type will be used to investigate the health of Black and White unmarried, childless women (SWANS), using intersectional theory, the Social Determinants of Health, and the Sojourner Model. The frequencies of poor health outcomes are analyzed to determine if family type influences health outcomes, and if so, does this differ by race. Using secondary data from the 2010-2013 Integrated Health Interview Series (IHIS) and binary logistic regression, results indicate that the main independent variables of race and family types interact to differentiate health outcomes. </p><p> This work uncovers race as a master status for Black women. Black married childfree women have better health outcomes relative to Black SWANS, with the exception of self-rated health. Black married parents are less likely to report adverse health conditions than Black married childfree and SWANS. Among Whites, all family types are in poorer health, when compared to married parents. </p><p> Notably, both Black and White SWANS experience the lowest rates of poor emotional health. These findings persist despite adjusting for demographic and socio-economic characteristics that are known to influence health. The analysis further underscores the importance of focusing on intra-racial variations in marriage and health and give added support to feminist arguments regarding the methodological and conceptual challenges to studying women who exist on the margins of society and Black women in general. Taken altogether, the results move toward an examination of health and family policies to identify areas for potential policy change and SWAN-advocacy.</p>

<p> The research problem addressed in this study was the relationship between racism and self-efficacy. While racism lowers self-efficacy, it is not clear whether the relationship between racial discrimination and self-efficacy is stronger or weaker depending on an individual&rsquo;s race, gender, or levels of resilience. The purpose of the study was to examine the relationships between racial discrimination, self-efficacy, and resilience, while also accounting for the demographic variables of gender and race, thus better equipping mental health professionals working with female and/or minority clients. A quantitative, correlational study design was proposed to answer four research questions: (1) Does race significantly mediate the relationship between perceived racial discrimination and self-efficacy? (2) Does gender significantly mediate the relationship between perceived racial discrimination and self-efficacy? (3) Does resilience significantly mediate the relationship between perceived racial discrimination and self-efficacy? (4) Do interactions between race, gender, and resilience significantly moderate the relationship between perceived racial discrimination and self-efficacy? It was found that (1) race mediated the impact of racism on self-efficacy, such that African Americans had substantially lower self-efficacy in the face of high perceived racism; (2, 3, 4) gender, resilience, and a race-resilience interaction variable did not influence the relationship between racism and self-efficacy. These findings suggested the unique nature of racism-associated trauma in African Americans. This finding can be used to strengthen therapeutic approaches used with African Americans; and, better address this population&rsquo;s mental health needs. </p>

Tidigare postkolonial feministisk forskning visar hur en vit och patriarkal ”svenskhet” fortlever som norm på olika plan i det svenska samhället. Den politiska elitens retorik visar sig även ha stor betydelse för hur samhället i övrigt hanterar strukturer av rasism och sexism. Utifrån postkoloniala, intersektionella och affektteoretiska perspektiv syftar denna studie till att synliggöra hur kön och ras förstås och praktiseras diskursivt och med stöd av känslor i partiledartalen från Almedalsveckan 2018. Med fokus på konstruktioner av "vi" och "dem" tar undersökningen avstamp i Sara Ahmed’s teoretiska förståelse för känslor som ”affektekonomier” i relation till ras och kön. Ett analytiskt fokus riktas mot vilka känslor som uppstår, hur de cirkulerar och vad de gör i olika skillnadsskapande processer. Materialet som undersöks är avgränsat till tre av åtta partiledartal (Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna). Analysens resultat tyder på en vit och maskulin norm som får representera ”svenskhet” och talets ”vi”, en position som kontrasteras mot ”den andre” som ger sken av något utländskt, icke-vitt, hotfullt och maskulint. Det feminina osynliggörs och får istället representera något ”skyddsvärt”. Känslor av rädsla, ilska, olust, glädje och skratt bidrar som betydelsebärande dimensioner i att förena talets ”vi” genom att ta avstånd från ”de andra”. Analysen visar sammantaget på en underliggande vilja om att värna något förutsatt ”svenskt”, vilket kan förstås som en vilja, medveten eller omedveten, av att bevara en vit och maskulin överordning.

This study draws from qualitative interviews with seven teenage girls in several areas of mid-Sweden. In various degrees, all girls participate in the A-traktor culture. The purpose of the study is to examine how teenage girls construct femininity in the A-traktor culture. It also focuses on how the subculture shape and constrains an A-traktor girlhood. The study showed that the girls participating in the subculture are doing femininity through different negotiations and strategies. The A-traktor girlhood negotiates conventional norms and practices within the subculture as well as with structural conventional norms related to young girls outside the subculture. In order to gain recognition as authentic members of the A-traktor culture, the girls adapt to the masculinized norms in the subculture. Hence, the A-traktor girlhood’s gender negotiations were constrained by the normative framework of the subculture. But the masculinized norms of the culture could also create opportunities for the girls to ”trouble” their performances of femininity to a greater extent compared with the time before entering the A-traktor culture. The A-traktor girlhood’s alternative discourses and practices gave the girls room to maneuver within and also in opposition to the masculinized codes and norms in the subculture. The spatial A-traktor culture and its masculinized normative framework could be used as a place where the girlhood could oppose to societal conventional notions of femininity. The study draws its theoretical framework from gender as performative, spatial orientation and intersectionality. Research on girlhood, youth culture and motor culture has also been essential in the process of analyzing constructions of femininity and girlhood in the A-traktor culture.

No description available.

The concept of workforce diversity has been considered from many perspectives. Based on the equality legislation, the ‘equal opportunities’ approach evolved, with the premise of moral concern (Noon and Ogbonna 2001) and equality (Cockburn 1991), where all individuals are treated the same by ensuring that ‘the rules of the game’ were fair. However, in the 1990s, a move was made to ‘managing diversity’ (Kandola and Fullerton 1994), a business case approach whereby equality was ensured by taking into account the circumstances of the individual. Although prevalent in organisational rhetoric, neither approach has fully realised its potential in terms of ensuring equality of opportunity or outcome for groups or individuals in the labour market (Miller 1996; Webb 1997; Liff 1999; Johns and Green 2009). Therefore, in this research project, other bodies of literature are used in conjunction with the equality and diversity research, to identify barriers to workforce diversity. The case study on which this research project is based, is situated at a shipyard in Barrow-In-Furness, in the North West of England. The shipyard is part of BAE Systems, a global defence, aerospace and security company, which in 2009, stated its desire to increase the diversity of its workforce. The geography and demographics of Barrow meant that this was a particularly challenging concept for the shipyard. This research was based on qualitative semi-structured interviews with four groups of employees and trade union representatives, alongside documentary and data analysis. The original contribution of this thesis has been made by considering three bodies of literature together (equality and diversity, masculine culture and occupational communities), in order to identify the key barriers to increasing the diversity of the shipyard. These barriers included the shipyard’s hegemonic masculine culture, the existence of occupational communities within the construction and engineering departments, and the impact of the local community on the diversity of the shipyard. Thus, it has been possible to identify that barriers to increasing the workforce diversity of the shipyard exist not only in the organisation, but also in Barrow’s local community.

The distribution of paid parental leave in Sweden today remains unequal despite several political reforms. In addition, previous research shows that this unequal distribution leads to negative health effects for the women who use the majority of the parental leave. The aim of this study is therefore to create an understanding of why women takes out the majority of the paid parental leave. Four interviews have been made with women who have done just that. By analyzing the material through feminist post-structuralism and queer theory, the women’s discursive understanding of their own situation is made visible. Three themes emerge: the first theme shows how an essentialist understanding of the woman is ruling despite the fact that the women on many occasions also demonstrate a constructivist understanding. The second theme highlights a discourse where the women are both expected to take out the majority of the parental leave while also being responsible for an equal distribution, which is impossible to fulfill. The last theme shows how two aspects are made invisible, first, the problems that arise due to an uneven distribution and, second, that an equal distribution of the parental leave is possible. These themes are understood as normalization processes and a way to maintain the power structure between the sexes.

No description available.

Eftersom antropocen och klimatförändringen redan tillhör vårt här och nu kan inte det enda svaret på dem vara att vilja förhindra eller begränsa dem. Istället måste vi skriva berättelser som tillåter oss att leva och överleva den oerhörda sårbarhet de konfronterar oss med. I en förhoppning om att kunna formulera sådana berättelser vänder jag mig till de sårbara, skadade och döende kroppar som följer i klimatförändringens spår. Utifrån en teoretisk undersökning av feministisk posthumanism, queer ekologi och Disability Studies tillhandahåller jag uppslag för att situera dem i antropocen. Uppsatsens syfte är att med utgångspunkt i dessa sårbara, skadade och döende kroppar skriva kritiska och affirmativa, till och med utopiska, berättelser hur vi kan leva och överleva i vårt här och nu - oavsett vilken framtid den utmynnar i. I mina försök att skriva andra och bättre berättelser om vårt här och nu tvingas jag förhålla mig till det faktum att antropocen är en negativ och repressiv berättelse som begränsar liv och tänkande genom att underkasta dem ett eller annat normativt värde (människoarten, familjen, individen). Detta tar sig framförallt uttryck i affekter som melankoli och panik inför farhågan om att klimatförändringen innebär mänsklighetens och världens slut. Även om det inte är min avsikt är att ifrågasätta eller förringa klimatförändringens många katastrofer vill jag argumentera för att de affekter som omger dem inte kan förstås åtskilt från det faktum att de inte förutsätts hota vilken människa och värld som helst utan en normativ förståelse av människan och världen. Jag vill hävda att antropocen framförallt inte bör förstås som slutet för vare sig människa eller värld (även om det är en risk som såklart inte kan uteslutas) utan snarare som en fortsättning på makt och normer som feministiskt, queert och cript tänkande ägnat sig åt att problematisera. Istället för att låta klimatförändringen bli så att säga en ursäkt för att sluta tänka - istället för att förutsätta att den enda kropp och värld som är möjliga att leva i är den kropp och värld vi för närvarande tar för givna, och istället för att förutsätta att om den kropp och värld vi för närvarande tar för givna av en eller annan anledning inte kan fortsätta existera är ingen kropp eller värld möjlig att leva i - föreslår jag att vi låter de traditioner av kritiskt och affirmativt, till och med utopiskt, tänkande om sårbara, skadade och döende kroppar som feministisk teori, queerteori och Disability Studies erbjuder vägleda oss mot andra och bättre sätt att leva i antropocen. Jag vill nämligen hävda att det finns bättre och sämre sätt att leva med den oerhörda sårbarhet som klimatförändringen medför - så varför inte välja att leva den så bra som möjligt?

Syftet med denna uppsats är undersöka diskurser på det mansseparatistiska forumet incels.co, en sida på internet riktade till män som lever i ofrivilligt celibat. Det jag mer specifikt studerat är hur incelsen skriver om kön och makt samt hur de positionerar sig själva och förhåller sig till varandra på forumet. Med Laclau och Mouffes diskursteori har jag undersökt ett antal trådar på forumet. Vad analysen har visat är att incelsen ser utseende som centralt för samhällets utformning och människors tillgång till makt. Utseendet är det som organiserar människors liv och därmed också tillgång till sex. Är man attraktiv får man automatiskt fördelar i livet och de anser att de själva inte har det privilegiet, bland annat på grund av ett icke attraktivt utseende. På grund av olika skönhetsstandards för män och kvinnor är kvinnor mer priviligierade i samhället eftersom de kan använda sitt utseende för att få makt, vilket män inte kan på samma sätt. Undersökningen har också visat att det finns en återkommande diskurs på forumet som objektifierar och avhumaniserar kvinnor. En kvinna är någon som incelsen vill ha sex med och de drar en gränsdragning för vad en kvinna är. Kriteriet för att vara en kvinna är att vara attraktiv och åtråvärd. På forumet kämpar de också med att definiera vad en incel är och vilka faktorer som är godkända för att vara en riktig incel. Utseendet är den huvudsakliga anledningen till incelsens situation som ofrivilliga celibatärer men de har svårt att komma överens om vilka utseendemässiga bristfälligheter som är tillräckliga för att vara en incel. I sina diskussioner visar de en hög grad av kroppslig medvetenhet och olika sätt att förhandla med kroppen för att undvika stigman kring sin kropp, något som man tidigare sett som beteenden hos kvinnor och inte hos män. Incels.co är ett forum som ger utrymme för ett homosocialt sammanhang för incelsen att etablera diskurser på. Diskurserna producerar en samhällsbild som säger att kvinnor är mer priviligierade än män samtidigt som de objektifierar kvinnor och skriver fram sig själva som mer mänskliga och rationella.