Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur teorier kring geografisk ojämlikhet, främst beskrivet av Andrés Rodriguez-Pose, kan beskriva den politiska tillväxten Sverigedemokraterna har haft i Sverige mellan valåren 2018 och 2022 på lokal och nationell nivå. Detta har genomförts med en kvantitativ metod, där två multipla regressionsanalyser, en för nationell och en för lokal nivå, har undersökts, där variablerna har operationaliserats från Rodriguez-Pose teorier. Sammanfogningen av demografisk data, såsom arbetslöshet, utbildningsnivå, ekonomisk standard och ålder, och valresultat för Sverigedemokraterna mellan åren 2018 och 2022 har skapats med hjälp av Geografiska Informationssystem-programmet ArcGIS Pro. Resultatet visar att det finns ett statistiskt signifikant samband mellan geografisk ojämlikhet och förändringen i Sverigedemokratiskt valstöd mellan åren 2018 och 2022. Resultatet påvisar även ett starkare lokalt än nationellt samband i den multipla regressionsanalysen. Däremot har båda utfallen små determinationskoefficienter, vilket indikerar att de valda modellerna inte i någon betydande mån förklarar förändringen i partistöd för Sverigedemokraterna mellan valen 2018 och 2022. Således har Rodriguez-Pose teorier om ekonomisk ojämlikhets påverkan på populism delvis bekräftats i en svensk kontext, men där sambanden har varit så pass svaga, att fler studier skulle behövas för att vidare bekräfta eller dementera teorin i Sverige.