SammanfattningInledning: Det finns olika helkeramiska material på marknaden idag. En av dessamaterialgrupper är glaskeramer som framställs genom pressgjutningsteknik. För att ökafrakturresistensen hos dessa keramer cementeras de med adhesiv cementeringsteknik. Genometsning och silanisering av keramytan skapas mikromekanisk och kemisk bidning mellankeram och cement.Risken för missfärgning av cementskarven beror på ett flertal faktorer, däriblandbindningsstyrka, cementskarvens tjocklek samt cementets abrasionsresistens och löslighet imunvätskor.De adhesiva cementen är mycket teknikkänsliga. År 2002 introducerades de självadhesivacementen genom RelyX™ Unicem. Dessa cement är lättanvända eftersom det inte krävsnågon förbehandling av tandytan. Hur dessa cement påverkas estetiskt över tid är emellertidinte känt, särskilt beträffande missfärgningsgrad.Syfte: Syftet med denna studie är att jämföra den marginala missfärgningsgraden hos ettkonventionellt resinbaserat cement (Variolink® II) med ett mer välbeprövat självadhesivtcement (RelyXTM Unicem) och ett nyare självadhesivt cement (G-CemTM).Material och metod: 36 cylindrar framställdes i IPS Empress® Esthetic och delades in i 6grupper. Grupp 1 cementerades med Variolink® II, grupp 2 cementerades med RelyXTMUnicem och grupp 3-6 cementerades med G-CemTM. Grupp 1, 3 och 5 cementerades medöverskott som härdades fullständigt. Vid cementering av grupp 2, 4 och 6 avlägsnadescementöverskotten med scaler innan sluthärdning. Efter cementering slipades överskotten bortoch ytan polerades. Grupp 1-4 etsades och silaniserades. I grupp 5-6 uteslöts etsning ochsilanisering. Provkropparna termocyklades och därefter pigmentbehandlades de med kaffeoch vin. Vid kontroll av missfärgningsgrad bedömdes cementskarven med följande kriterier:Obetydlig, knappt märkbar missfärgning, tydlig missfärgning samt mycket tydligmissfärgning.Totalt 10 personer gjorde var för sig enskilda bedömningar av samtliga provkropparsmissfärgningsgrad.Resultat: Grupp 1 som cementerats med Variolink® II visade inga tydliga missfärgningar avcementspalten.Grupp 2 som cementerades med RelyXTM Unicem visade tydliga missfärgningar avcementspalten.Grupp 3-5 som cementerades med G-CemTM visade tydliga missfärgningar av cementspalten.Grupp 6 som cementerades med G-CemTM visade mycket tydliga missfärgningar avcementspalten.Slutsats: Vid cementering av Empress® Esthetic ger Variolink® II mindre marginalmissfärgning än RelyX™ Unicem och G-Cem™. Glaskeramer bör etsas och silaniseras innancementering.

Inledning:För dentala ändamål finns idag en rad helkeramiska alternativ på marknaden. Ett vanligt förekommande material är det litiumdisilikatbaserade IPS e.max® Press, en glaskeram som används på de tandtekniska laboratorierna för framställning av protetiska konstruktioner genom pressteknik. Ett problem är att materialet ibland inte fyller ut formen, vilket ger en misslyckad pressning och objekten går förlorade. En idé finns att detta kan undvikas genom förvärmning av främst presskolv men även presspuck. Detta förfarande rekommenderas dock inte av fabrikanten. Syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida förvärmning av presskolv och presspuck påverkar böjhållfastheten i pressade litiumdisilikatkroppar, samt huruvida förvärmning av presskolv och presspuck påverkar kristallstrukturen i materialet.Material och metod:Sextio cylindriska provkroppar, med en konnektor med radien 1,5mm, framställdes i det litiumdisilikatbaserade materialet. Provkropparna delades in i tre grupper (n=20), där variablerna var förvärmning av presskolv (FK), förvärmning av presskolv och presspuck (FKP) samt en kontrollgrupp som följde fabrikantens anvisningar. Ett trepunkts böjprov utfördes på samtliga provkroppar. Brottytan SEM-analyserades för att upptäcka eventuella skillnader i ytans kristallstruktur.Resultat:Medelvärdet i Newton och standardavvikelsen (±SD) avseende böjhållfasthet var följande: Kontrollgrupp 255N (±26), FK 253N (±22) och FKP 252N (±29). Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Inga skillnader i ytans kristallstruktur kunde ses i SEM-analysen.Slutsats:Inom ramen för föreliggande studies begränsningar kan följande slutsats dras:•Den litiumdisilikatbaserade keramen IPS e.max® Press påverkas inte vad gäller böjhållfasthet eller avseende materialstruktur av förlängd värmebehandling av presskolv och presspuck.

Vid adhesiv cementering, så kallad bonding, rekommenderar fabrikanter att glaskeramers cementeringsyta etsas innan applicering av silan. Att värmebehandla silan med respektive utan etsning, har i tidigare studier visat en höjning av bindningsstyrkan mellan olika material.Den litiumdisilikatbaserade glaskeramen IPS e.max® Press har funnits på marknaden sedan 2005 och få studier har gjorts på ytbehandlingar och dess effekter på materialet och bindningen till olika material.Syftet: att undersöka om ytbehandling med värmebehandlat silan ger en högre bindningsstyrka till adhesivt cement hos en litiumdisilikatbaserad glaskeram, jämfört med kombinationen etsning och silanisering.Material och metod: 12 litiumdisilikatbaserade keramiska block pressades. Blocken delades parvis in i sex grupper och ytbehandlades med etsmedel och/eller silan med eventuell påföljande värmebehandling.Blocken cementerades samman varpå mikrostavar sektionerades fram, som sedan termocyklades. 10 provkroppar ur varje grupp valdes ut för ett microtensile bond strength test. Frakturytorna bedömdes i mikroskop. Resultaten analyserades med one-way ANOVA, Tukey’s test samt Student’s t-test.Resultat: Resultaten visar ingen signifikans i bindningsstyrka mellan enskilda grupper oavsett ytbehandling. En statistisk signifikant skillnad (p=0,047) finns mellan grupperna med ytbehandlingen icke-etsad respektive etsad. Högsta medelvärdet uppmäter de etsade grupperna.Mellan de värmebehandlade grupperna, oavsett temperatur, uppmättes ingen statistisk signifikant skillnad på bindningsstyrkan. En höjning av temperaturen visar en numerisk ökning av medelvärdet.Slutsats: En låg signifikans kan utläsas mellan de icke-etsade och de etsade grupperna, där de etsade visar högre bindningsstyrka. Resultatet mellan grupperna gällande medelvärdet av bindningsstyrka och värmebehandling är ej av statistisk signifikans tillika jämförelse av grupper oavsett ytbehandling.

Aim: The aim of this study is to investigate if biaxial flexural strength for pressed glass ceramic with glazed, polished and grinded surface is affected by the acidic beverages Coca Cola and red wine. Material and method: 63 specimens were manufactured in IPS e.max Press®, divided into 6 test groups and one control group (KG) with 9 specimens in each group, in the dimensions 12 mm in diameter and in thickness, 1,8 mm without notch and 2,2 mm with notch. The specimens subdivided by different surface treatments; glazed surface (CCG, RVG), polished surface (CCP, RVP) and ground surface (CCS, RVS). Three groups underwent thermocycling for 970 cycles in 8°C Coca Cola® and three groups red wine at room temperature. Results: The results show significant difference between the groups with α=0,001. Biaxial flexural strength test showed that the CCS group had the highest mean value (340 MPa) and CCP the lowest mean value (214 MPa). CCS showed significant differences to all groups except RVP and RVS. Furthermore the RVP group showed no significant difference to any other group and RVS only towards CCP. Conclusion: Within the limitations of this in vitro study the following conclusions can be made; Acidic beverages do not affect the flexural strength for pressed lithium disilicate based glass ceramics. The flexural strength is affected by surface treatment, where grinding with sandpaper results in higher flexural strength. / Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka om den biaxiala böjhållfastheten på litiumdisilikatbaserad glaskeram som framställts genom pressteknik med tre olika ytbehandlingar (glansbränd yta eller för att efterlikna ocklusal inslipning eller abraderat slitage) påverkas av de sura dryckerna Coca Cola® och rödvin.Material och metod: 63 provkroppar tillverkades av IPS e.max Press®. Provkropparna delades in i 6 testgrupper, och en kontrollgrupp (KG), á 9 i varje, med måtten 12 mm i diameter och tjocklek 1,8 mm utan notch och 2,2 mm med notch. Provkropparna delades in utifrån olika ytbehandlingar, glansbränd (CCG, RVG), polerad (CCP, RVP) och slipad med sandpapper (CCS, RVS). 3 grupper genomgick termocykling i 970 cykler i 8°C Coca Cola®, och 3 grupper i rödvin i rumstemperatur, varvat med destillerat vatten i 37°C. Därefter utfördes biaxialt böjhållfasthetstest och resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test, signifikansnivå α= 0,05.Resultat: Resultaten visar att det finns signifikant skillnad mellan grupperna α=0,001. Det biaxiala böjhållfasthetstestet påvisade att gruppen CCS hade högst medelvärde (340 MPa) och CCP hade lägst medelvärde (214 MPa). CCS visade signifikant skillnad jämfört med samtliga grupper, förutom RVP och RVS. Vidare uppvisade RVP ingen signifikant skillnad jämfört med någon av de övriga grupperna och RVS endast mot CCP.Slutsats: Inom denna in vitro-studies begränsningar kan följande slutsatser dras; Sura drycker påverkar inte böjhållfastheten på litiumdisilikatbaserad glaskeram som framställts genom pressteknik. Hållfastheten påverkas beroende på ytbehandling. Genom att slipa ytan med slippapper resulterade det i högre biaxial böjhållfasthet.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten hos IPS e.max CAD före och efter termocykling med 10 000 respektive 15 000 cykler. Material och metod Trettio provkroppar framställdes från fem stycken IPS e.max CAD LT-block. Provkropparna var indelade i två testgrupper (GT10 och GT15), och en kontrollgrupp (GK), á 10 provkroppar i varje. Provkropparna utformades enligt måtten L 17,9 ± 0,03 mm x B 2,5 ± 0,03 mm x H 2,5 ± 0,03 mm. Samtliga provkroppar kristalliserades och grupp GK förvarades i rumstemperatur, resterande två grupper, GT10 och GT15 termocyklades i 10 000 respektive 15 000 cykler.Därefter utfördes ett trepunkts böjhållfasthetstest. Resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α= 0,05 i statistikprogrammet SPSS. Resultat Resultaten visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan grupp GK och GT10 (p>0,05) respektive mellan grupp GT10 och GT15 (p>0,05). Grupp GT15 hade högst medelvärde (516 MPa) och grupp GK hade lägst medelvärde (450 MPa). Signifikant skillnad fanns mellan grupp GK och GT15 (p<0,05). Grupp GT15 hade en signifikant högre böjhållfasthet (~470-637 MPa) jämfört med grupp GK (~406-494 MPa). Slutsats Inom föreliggande studies begränsningar kan följande slutsatser dras: Termocykling med 10 000 cykler påverkar inte böjhållfastheten, däremot ger ökat antal cykler (15 000) högre böjhållfasthet. / Purpose  The purpose of the present study was to investigate the flexural strength of IPS e.max CAD beforeand after thermal cycling with 10,000 and 15,000 cycles, respectively.  Material and method  Thirty specimens were prepared from five IPS e.max CAD LT blocks, divided into two test groups (GT10 and GT15), and one control group (group GK) (n=10). The specimens were designed with the dimensions L 17.9 ± 0,03 mm x W 2.5 ± 0,03 mm x H 2.5 ± 0,03 mm. All specimens were crystallized and group GK was kept in room temperature, the remaining two groups, GT10 and GT15 were thermocycled with 10,000 and 15,000 cycles respectively. A three-point flexural strength test was performed. The results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a significance level α = 0.05 in the statistical program SPSS.  Results  The results showed that there was no significant difference between groups GK and GT10 (p> 0.05), and between groups GT10 and GT15 (p> 0.05). It was also observed that group GT15 had the highest average (516 MPa) and group GK had the lowest average (450 MPa). There was a significant difference between groups GK and GT15 (p <0.05). Group GT15 had a significantly higher flexural strength (~ 470-637 MPa) compared to group GK (~406-494 MPa).  Conclusion  Within the limitations of the present study, the following conclusions can be drawn:Thermal cycling comprising 10,000 cycles do not affect the flexural strength, however, increasing the number of cycles (15,000) will give higher flexural strength.

In this project, solid sulphur based Li3PS4 electrolytes doped with Li4SiO4 were synthesised using two methods. In method A, a bought β-Li3PS4 electrolyte from Nei Corp was doped with 5 mole per cent Li4SiO4, resulting in a glass-ceramic electrolyte. In method B, the electrolyte was synthesised using 5Li4SiO4-95(75Li2S-25P2S5), resulting in a glassy material. In addition, a reference was synthesised using 75Li2S-25P2S5. Ball milling was the method of choice to dope the glass ceramic electrolyte and synthesise the glassy electrolyte. The dopant Li4SiO4 was synthesised using the chemicals SiO2 and Li2CO3. All samples were analysed using Raman, XPS, XRD, and EIS. In the end, it was found that doping the bought β-Li3PS4electrolyte with Li4SiO4 increased the ionic conductivity. While introducing Li4SiO4 to the glassy electrolyte lowered the ionic conductivity. The increase in ionic conductivity in the glass ceramic electrolyte was partly attributed to the increase in amorphous content, which happened when it was ball-milled and suppressed P-S-P bonds. The decrease in ionic conductivity that happened when doping the glassy material, is most likely caused by residual Li2S that seems unable to react due to the dopant.