Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka färgstabiliteten hos konventionellt varmpolymeriserat, fräst och 3D-printat material för protesbaser efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. Material och metod: Tio provkroppar av ett material per teknik framställdes; konventionell (ProBase Hot, Ivoclar), CAD/CAM subtraktiv (Ivotion Base, Ivoclar) och additiv teknik (Lucitone Digital Print, Dentsply). Diskformade provkroppar slipades till 3mm x 10mm och polerades. Färgkoordinaterna L*a*b* mättes genom spektrofotometri före och efter alla behandlingarna. Provkropparna borstades i 50 minuter, termocyklades i 10 000 cykler, förvarades 12 dagar i kaffe och därefter rengjordes de med alkalisk peroxid. Medelvärdet av L*a*b* registrerades och färgskillnaderna (ΔEab, NBS) beräknades. Resultatet registrerades i SPSS och analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α=0,05. Resultat: I jämförelse mellan materialgrupperna hade 3D-printat högst medelvärde i färgskillnad (ΔEab 1,17) följt av fräst (ΔEab 1,14) och varmpolymeriserat (ΔEab 0,91). Alla värden var under MT, vilket innebär ‘’mycket god färgmatchning’’. Ingen signifikant skillnad fanns mellan materialgrupperna. Av behandlingarna gav termocykling störst missfärgning (ΔEab 1,30), följt av kaffeförvaring (ΔEab 1,15), rengöring (ΔEab 1,04) och borstning (ΔEab 0,81). Signifikanta skillnader för färgskillnaden, ΔEab, observerades: varmpolymeriserat efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,003), och fräst efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,002) Slutsats: Färgstabiliteten hos protesbasmaterial är beroende av material och framställningsteknik. 3D-printat material har lägst färgstabillitet följt av fräst och konventionellt varmpolymeriserat. Trots detta är medelvärdena för färgskillnaden inom gränsvärdena för en mycket god färgmatchning för alla material. Alla material hade acceptabel färgstabilitet efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. / Purpose: This study investigated color stability of conventional heat polymerized, milled and 3D-printed denture materials after brushing, thermocycling, coffee storage and cleansing. Material and method: Ten specimens (3mm x 10mm) of each material were prepared and polished; conventional (ProBase Hot, Ivoclar), milled (Ivotion Base, Ivoclar) and 3D-printed (Lucitone Digital Print, Dentsply). L*a*b* were measured before and after treatments. The specimens were brushed, thermocycled, stored in coffee, and cleansed to simulate one years usage. Mean value of L*a*b* and color differences (ΔEab, NBS) were calculated. Results were recorded in SPSS with One-way ANOVA, Tukey's test (α=0.05). Results: Between the material groups, 3D-printed had the highest mean value in color difference (ΔEab 1.17), then milled (ΔEab 1.14) and heat polymerized (ΔEab 0.91). All values were below MT, meaning “very good match”. No significant difference were found between the materials. Of the treatments, thermocycling showed the greatest discoloration (ΔEab 1.30), followed by coffee storage (ΔEab 1.15), cleaning (ΔEab 1.04) and brushing (ΔEab 0.81). Significant differences for the color difference, ΔEab, were observed: heat polymerized after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.003), and milled after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.002) Conclusion: The color stability of denture base materials is dependent on the material and manufacturing technique. 3D-printed material has the lowest color stability followed by milled and conventional heat polymerized. Despite this, the mean color differences are within the limits of a very good color match. All materials had acceptable color stability after brushing, thermocycling, coffee storage and cleaning.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten hos flerskiktad zirkonia bestående av olika materialsammansättningar, före och efter termocykling. Material och metod Utifrån åtta flerskiktade zirkonia-diskar av materialet KatanaTM Zirconia YML, framställdes trettiotvå provkroppar ur två olika nivåer i disken för att få med två olika skiktövergångar, Emalj - Body 1 (E-B1) och Body 2 - Body 3 (B2-B3). Sexton provkroppar framställdes för kontrollgrupp utav materialet KatanaTM Zirconia UTML. Provkropparna utformades enligt ISO:6872 med 14 mm i diameter och 1,2 mm i tjocklek. Provkropparna polerades i försintrat tillstånd enligt ett förtestat poleringsschema. Efter poleringen sintrades provkropparna och polerades återigen. Hälften av provkropparna termocyklades i 10 000 cykler (T) mellan två bad med destillerat vatten med temperaturer på 5(±2)°C och 55(±5)°C. Provkropparna utsattes för ett biaxialt böjhållfasthetstest och resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivå på α = 0,05. Resultat B2-B3T hade signifikant högre böjhållfasthet än alla grupper förutom B2-B3. B2-B3 hade en signifikant högre böjhållfasthet än E-B1. Kontrollgrupperna uppvisade signifikant lägre böjhållfasthet gentemot grupperna B2-B3 och B2-B3T. Kontrollgrupp K visade även signifikant lägre böjhållfasthet gentemot E-B1 och E-B1T. Ingen signifikant skillnad i böjhållfasthet fanns mellan grupperna E-B1T och B2-B3. Ingen av grupperna bestående av samma skikt påvisade signifikant skillnad i jämförelse med sin termocyklade motsvarighet.   Slutsats Böjhållfasthet i flerskiktad zirkonia av olika materialsammansättningar varierar beroende på var i disken konstruktionen placeras. Termocykling i 10 000 cykler påverkar inte böjhållfastheten i flerskiktad zirkonia. / Purpose  The purpose of the present studies was to investigate the flexural strength of multilayer zirconia, consisting of different material compositions, before and after thermocycling. Material and method From KatanaTM Zirconia YML discs, thirty-two specimens were prepared from two levels in the disc with a layer transition, Enamel - Body 1 (E-B1) and Body 2 - Body 3 (B2-B3). Sixteen specimens of KatanaTM Zirconia UTML were prepared as control groups. The specimens were designed according to ISO:6872 with diameter of 14 mm and thickness of 1.2 mm and polished in pre-sintered and fully sintered state. Half of the specimens were thermocycled for 10,000 (T) cycles between two baths with temperatures of 5(±2)°C and 55(±5)°C. The specimens were subjected to a biaxial flexural strength test. Results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a significance level of α = 0.05. Results B2-B3T showed significantly higher flexural strength than all groups except B2-B3. B2-B3 had a significantly higher flexural strength than E-B1. The control groups showed significantly lower flexural strength compared to groups B2-B3 and B2-B3T. Control group K showed significantly lower flexural strength compared to groups E-B1 and E-B1T. There were no significant differences in flexural strength between groups E-B1T and B2-B3.Groups showed no significant difference with their thermocycled counterparts. Conclusion The flexural strength in multilayer zirconia of different material compositions varies depending on where in the disc the restoration is placed. Thermocycling for 10,000 cycles does not affect the flexural strength of multilayer zirconia.

Aim: The aim of this study is to investigate if biaxial flexural strength for pressed glass ceramic with glazed, polished and grinded surface is affected by the acidic beverages Coca Cola and red wine. Material and method: 63 specimens were manufactured in IPS e.max Press®, divided into 6 test groups and one control group (KG) with 9 specimens in each group, in the dimensions 12 mm in diameter and in thickness, 1,8 mm without notch and 2,2 mm with notch. The specimens subdivided by different surface treatments; glazed surface (CCG, RVG), polished surface (CCP, RVP) and ground surface (CCS, RVS). Three groups underwent thermocycling for 970 cycles in 8°C Coca Cola® and three groups red wine at room temperature. Results: The results show significant difference between the groups with α=0,001. Biaxial flexural strength test showed that the CCS group had the highest mean value (340 MPa) and CCP the lowest mean value (214 MPa). CCS showed significant differences to all groups except RVP and RVS. Furthermore the RVP group showed no significant difference to any other group and RVS only towards CCP. Conclusion: Within the limitations of this in vitro study the following conclusions can be made; Acidic beverages do not affect the flexural strength for pressed lithium disilicate based glass ceramics. The flexural strength is affected by surface treatment, where grinding with sandpaper results in higher flexural strength. / Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka om den biaxiala böjhållfastheten på litiumdisilikatbaserad glaskeram som framställts genom pressteknik med tre olika ytbehandlingar (glansbränd yta eller för att efterlikna ocklusal inslipning eller abraderat slitage) påverkas av de sura dryckerna Coca Cola® och rödvin.Material och metod: 63 provkroppar tillverkades av IPS e.max Press®. Provkropparna delades in i 6 testgrupper, och en kontrollgrupp (KG), á 9 i varje, med måtten 12 mm i diameter och tjocklek 1,8 mm utan notch och 2,2 mm med notch. Provkropparna delades in utifrån olika ytbehandlingar, glansbränd (CCG, RVG), polerad (CCP, RVP) och slipad med sandpapper (CCS, RVS). 3 grupper genomgick termocykling i 970 cykler i 8°C Coca Cola®, och 3 grupper i rödvin i rumstemperatur, varvat med destillerat vatten i 37°C. Därefter utfördes biaxialt böjhållfasthetstest och resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test, signifikansnivå α= 0,05.Resultat: Resultaten visar att det finns signifikant skillnad mellan grupperna α=0,001. Det biaxiala böjhållfasthetstestet påvisade att gruppen CCS hade högst medelvärde (340 MPa) och CCP hade lägst medelvärde (214 MPa). CCS visade signifikant skillnad jämfört med samtliga grupper, förutom RVP och RVS. Vidare uppvisade RVP ingen signifikant skillnad jämfört med någon av de övriga grupperna och RVS endast mot CCP.Slutsats: Inom denna in vitro-studies begränsningar kan följande slutsatser dras; Sura drycker påverkar inte böjhållfastheten på litiumdisilikatbaserad glaskeram som framställts genom pressteknik. Hållfastheten påverkas beroende på ytbehandling. Genom att slipa ytan med slippapper resulterade det i högre biaxial böjhållfasthet.

SammanfattningSyfteSyftet med föreliggande pilotstudie är att undersöka abrasion på materialen polerad zirkonia (5YSZ) och glansbränd litiumdisilikat och abrasion på antagonist med eller utan termocykling. Emalj utgör referens. De inkluderade materialen är avsedda för CAD/CAM- framställning av monolitiska konstruktioner.Material och metodFrån en zirkoniadisk (5YSZ, Katana zirconia UTML) och tre litiumdisilikatblock (IPS e.max CAD LT) togs totalt sexton provkroppar fram. Åtta extraherade molarer användes som referensgrupp (n=8) och steatitkulor användes som antagonist. Provkropparna för zirkonia och litiumdisilikat utformades rektangulära med måtten 16x14x3,5 mm efter sintring respektive kristallisering. Provkropparnas testytor genomgick olika ytbehandlingar. Zirkoniaprovkropparna polerades till högglans (ZP), litiumdisilikat glansbrändes med glaze (LG) och de extraherade molarerna planslipades och emaljen polerades (EM). Hälften av materialgrupperna tuggsimulerades i 120 000 cyklar med termocykling i temperaturerna 15°C±2°C respektive 55°C±2°C (ZPT, LGT, EMT). Den andra hälften tuggsimulerades i 120 000 cyklar utan termocykling (ZPU, LGU, EMU). Resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med en signifikansnivå på α=0,05 i statistikprogrammet SPSS.ResultatHögst materialförlust påvisades i EMT-gruppen och lägst i ZPU-gruppen. Ingen signifikant skillnad kunde påvisas mellan materialgrupperna. Hos antagonistgrupperna påvisade EMT- gruppen högst materialförlust och LGT-gruppen lägst materialförlust. Hos antagonistgrupperna hade EMT-gruppen en signifikant högre materialförlust i jämförelse med övriga antagonistgrupper förutom LGU- och ZPU-gruppen.SlutsatsPolerad ultratranslucent zirkonia, glansbränd litiumdisilikat, och emalj abraderas likvärdigt av antagonister med eller utan termocykling. Polerad ultratranslucent zirkonia och glansbränd litiumdisilikat abraderar mindre mot antagonister än emalj med termocykling. / AbstractPurposeThe purpose of this pilot study is to investigate the abrasion of polished zirconia (5YSZ) and glazed lithium disilicate on antagonist and antagonists’ abrasion on the materials with or without thermocycling, with enamel as reference. The materials are intended for CAD/CAM production of monolithic restorations.Material and methodFrom zirconia (5YSZ, Katana zirconia UTML) and lithium disilicate (IPS e.max CAD LT) sixteen specimens were made. Eight extracted molars were used as reference group (n=8) and steatite balls used as antagonists. The specimens were designed with the dimensions 16x14x3.5 mm. The zirconia specimens were polished to high gloss (ZP), the lithium disilicate glazed (LG) and the enamel ground flat and polished (EM). Half of the groups underwent chewing simulation in 120,000 cycles with thermocycling (15°C ±2°C/55°C ±2°C) (ZPT, LGT, EMT) and the other half without thermocycling (ZPU, LGU, EMU). The results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a significance level of α= 0.05 in the statistical program SPSS.ResultsThe highest material loss was in EMT and the lowest in ZPU. No significant differences could be shown between the material groups. In the antagonist groups, EMT showed the highest material loss and LGT the lowest. In the antagonist groups, EMT had a significant higher loss in comparison with all the other antagonist groups except LGU and ZPU.ConclusionPolished ultratranslucent zirconia, glazed lithium disilicate and enamel are equally abraded by antagonists with or without thermocycling. Polished ultratranslucent zirconia and glazed lithium disilicate abrade less against antagonists than enamel with thermocycling.

Syfte: Syftet med föreliggande pilotstudie är att undersöka böjhållfastheten hos flerskiktad Y-TZP bestående av lager med olika materialsammansättning, 3Y-TZP, 4Y-TZP och 5Y-TZP före och efter termocykling. Material och metod: Från två flerskiktade Y-TZP-diskar (IPS e.max® ZirCAD MT Multi och CopraSupreme Hyperion) togs totalt trettiotvå provkroppar, innehållandes olika skikt, fram samt totalt åtta provkroppar från en oskiktad 3Y-TZP-disk (IPS e.max® ZirCAD LT). Provkropparna utformades enligt ISO:6872 med måtten 22x4x3 mm och en avfasning på 45 grader på långsidorna. Provkropparna genomgick simulerad glansbränning och hälften av grupperna termocyklades i 10 000 cykler i två bad med avjoniserat vatten med temperatur på 5°C ±2°C respektive 55°C ±2°C. Ett 4-punkts böjhållfasthetstest utfördes och resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med en signifikansnivå på α= 0,05.Resultat: De oskiktade ZirCAD LT-grupperna hade en signifikant högre böjhållfasthet (800 - 949 MPa) jämfört med de flerskiktade ZirCAD MT Multi-grupperna (510 - 554 MPa) och Hyperion-grupperna (420 - 503 MPa) både före och efter termocykling. Slutsats: Böjhållfastheten hos flerskiktad 3-, 4-, 5Y-TZP och oskiktad 3Y-TZP påverkas inte av termocykling i 10 000 cykler. Flerskiktad Y-TZP har lägre böjhållfasthet än oskiktad 3Y-TZP före och efter termocykling. Flerskiktad Y-TZP har liknande böjhållfasthet före och efter termocykling. / Purpose: The purpose of this pilot study is to investigate the flexural strength of multilayered Y-TZP consisting of layers with different material composition: 3Y-TZP, 4Y-TZP and 5Y-TZP, before and after thermocycling.Material and Method: Thirty-two specimens were made from two multilayered Y-TZP discs (IPS e.max® ZirCAD MT Multi and CopraSupreme Hyperion) and eight specimens were made from a non-layered 3Y-TZP disc (IPS e.max® ZirCAD LT). The specimens were designed according to ISO:6872 with the dimensions 22x4x3 mm and with a 45 degree chamfer. The specimens were thermocycled for 10 000 cycles in two baths (5°C ±2°C and 55°C ±2°C, respectively). A 4-point flexural strength test was performed and the results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey’s test with a significance level of α= 0.05.Results: The non-layered ZirCAD LT groups had a significant higher flexural strength (800 - 949 MPa) compared to the multilayered groups ZirCAD MT Multi (510 - 554 MPa) and Hyperion groups (420 - 503 MPa) before and after thermocycling.Conclusion: The flexural strength of multilayered 3-, 4-, 5Y-TZP and non-layered 3Y-TZP is not affected by thermocycling for 10 000 cycles. Multilayered Y-TZP has a lower flexural strength than non-layered 3Y-TZP before and after thermocycling. Multilayered Y-TZP have similar flexural strength before and after thermocycling.

SammanfattningSyfte:Syftet med studien är att få fram information om hur kristallstrukturen i högtranslucent Y-TZP påverkas av åldrande i vatten vid låga temperaturer jämfört med ett traditionellt Y-TZP material och hur det i sin tur påverkar böjhållfastheten. Material och metod: 16 provkroppar skapades i två högtranslucenta Y-TZP-material samt åtta provkroppar i ett traditionellt Y-TZP-material. Provkropparna utformades enligt ISO-standard:6872, med måtten 20x4x2 mm och en avfasning på 45o på långsidorna. Provkropparna genomgick en termocykling på 10 000 cykler vid 5°C ±2oC respektive 55°C ±2oC. Därefter utsattes provkropparna för ett 3-punktböjhållfasthetstest och en röntgendiffraktion (XRD) för att undersöka skillnaderna i övergången från tetragonal till monoklin fas.Resultat: Resultatet visade att det finns en signifikant skillnad (p = 0,000) i böjhållfastheten mellan grupperna. Resultaten från röntgendiffraktionen visade på att ingen signifikant skillnad (p = 0,260) fanns mellan grupperna. Inget statistiskt signifikant samband (p = 0,285) kunde ses mellan ökad monoklin fas och minskad böjhållfasthet.Slutsats:Böjhållfasthet hos högtranslucent Y-TZP-material påverkas mer av ett termocykliskt åldrande i vatten jämfört med ett traditionellt Y-TZP-material. Efter termocykliskt åldrande i vatten, kan monoklin kristallstruktur i högtranslucent T-TZP och traditionell Y-TZP påvisas. Det fanns inget statistiskt signifikant samband mellan minskad böjhållfasthet och ökad mängd monoklin fas.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten hos IPS e.max CAD före och efter termocykling med 10 000 respektive 15 000 cykler. Material och metod Trettio provkroppar framställdes från fem stycken IPS e.max CAD LT-block. Provkropparna var indelade i två testgrupper (GT10 och GT15), och en kontrollgrupp (GK), á 10 provkroppar i varje. Provkropparna utformades enligt måtten L 17,9 ± 0,03 mm x B 2,5 ± 0,03 mm x H 2,5 ± 0,03 mm. Samtliga provkroppar kristalliserades och grupp GK förvarades i rumstemperatur, resterande två grupper, GT10 och GT15 termocyklades i 10 000 respektive 15 000 cykler.Därefter utfördes ett trepunkts böjhållfasthetstest. Resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α= 0,05 i statistikprogrammet SPSS. Resultat Resultaten visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan grupp GK och GT10 (p>0,05) respektive mellan grupp GT10 och GT15 (p>0,05). Grupp GT15 hade högst medelvärde (516 MPa) och grupp GK hade lägst medelvärde (450 MPa). Signifikant skillnad fanns mellan grupp GK och GT15 (p<0,05). Grupp GT15 hade en signifikant högre böjhållfasthet (~470-637 MPa) jämfört med grupp GK (~406-494 MPa). Slutsats Inom föreliggande studies begränsningar kan följande slutsatser dras: Termocykling med 10 000 cykler påverkar inte böjhållfastheten, däremot ger ökat antal cykler (15 000) högre böjhållfasthet. / Purpose  The purpose of the present study was to investigate the flexural strength of IPS e.max CAD beforeand after thermal cycling with 10,000 and 15,000 cycles, respectively.  Material and method  Thirty specimens were prepared from five IPS e.max CAD LT blocks, divided into two test groups (GT10 and GT15), and one control group (group GK) (n=10). The specimens were designed with the dimensions L 17.9 ± 0,03 mm x W 2.5 ± 0,03 mm x H 2.5 ± 0,03 mm. All specimens were crystallized and group GK was kept in room temperature, the remaining two groups, GT10 and GT15 were thermocycled with 10,000 and 15,000 cycles respectively. A three-point flexural strength test was performed. The results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a significance level α = 0.05 in the statistical program SPSS.  Results  The results showed that there was no significant difference between groups GK and GT10 (p> 0.05), and between groups GT10 and GT15 (p> 0.05). It was also observed that group GT15 had the highest average (516 MPa) and group GK had the lowest average (450 MPa). There was a significant difference between groups GK and GT15 (p <0.05). Group GT15 had a significantly higher flexural strength (~ 470-637 MPa) compared to group GK (~406-494 MPa).  Conclusion  Within the limitations of the present study, the following conclusions can be drawn:Thermal cycling comprising 10,000 cycles do not affect the flexural strength, however, increasing the number of cycles (15,000) will give higher flexural strength.

Syfte: Syftet med föreliggande in vitro-studie är att undersöka passformen på ett 3D-printat polymerbaserat material för stabiliseringsskenor över tid, framställt i två olika printningsvinklar.  Material och metod: 16 provkroppar tillverkades av Keysplint soft® Clear for Carbon® Printers och delades in i två grupper beroende på printningsvinkel. Åtta provkroppar printades i 0° och åtta printades i 10°. Provkropparna genomgick termocykling på 10 000 cykler och passformen utvärderades med replikatekniken där gruppernas medelvärden jämfördes i fem parametrar mot respektive referensvärde i CAD-inställningen. Statistisk analys gjordes med One-Way ANOVA, Tukey’s test och signifikansnivån sattes till α = 0,05.  Resultat: Signifikant skillnad fanns för grupperna 0° och 0°TC i två av fem parametrar. Det fanns ingen signifikant skillnad före och efter termocykling för provkroppar printade i 10°. Signifikant skillnad hittades i tre parametrar mellan grupperna 0° och 10°. Slutsats: Inom föreliggande studies begränsningar kunde det påvisas att: 3D-printade stabiliseringsskenor med 0° printningsvinkel ger bättre passform än skenor med 10° printningsvinkel. 3D-printade stabiliseringsskenor med 10° printningsvinkel ger bättre passform över tid. / Aim: The purpose of this in vitro study is to evaluate the fit of a 3D-printed polymeric material for splint appliance over time with two different printing angles. Material and method: 16 specimens were manufactured by Keysplint Soft® Clear for Carbon® Printers and were divided in two groups. Eight specimens were printed with a 0° angle and eight printed with a 10° angle. The specimens underwent a thermal cycling of 10 000 cycles and the fit was evaluated by the replica technique. The groups mean values were compared in five parameters against the reference value in the CAD-setting. Statistical analysis was done with One-way ANOVA, Tukey’s test and significance level was set to α = 0,05. Results: Significant differences were found between groups 0° and 0°TC in two out of the five parameters. No significant differences were found before and after thermal cycling for specimens printed with a 10° angle. Significant differences were found in three parameters between groups 0° and 10°. Conclusion: Within the limitations of this study the conclusions are: 3D-printed splint appliance indicates a better fit printed with 0° angle than with 10° angle. 3D-printed splint appliance printed with the 10° angle indicates a better fit over time.