Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka färgstabiliteten hos konventionellt varmpolymeriserat, fräst och 3D-printat material för protesbaser efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. Material och metod: Tio provkroppar av ett material per teknik framställdes; konventionell (ProBase Hot, Ivoclar), CAD/CAM subtraktiv (Ivotion Base, Ivoclar) och additiv teknik (Lucitone Digital Print, Dentsply). Diskformade provkroppar slipades till 3mm x 10mm och polerades. Färgkoordinaterna L*a*b* mättes genom spektrofotometri före och efter alla behandlingarna. Provkropparna borstades i 50 minuter, termocyklades i 10 000 cykler, förvarades 12 dagar i kaffe och därefter rengjordes de med alkalisk peroxid. Medelvärdet av L*a*b* registrerades och färgskillnaderna (ΔEab, NBS) beräknades. Resultatet registrerades i SPSS och analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α=0,05. Resultat: I jämförelse mellan materialgrupperna hade 3D-printat högst medelvärde i färgskillnad (ΔEab 1,17) följt av fräst (ΔEab 1,14) och varmpolymeriserat (ΔEab 0,91). Alla värden var under MT, vilket innebär ‘’mycket god färgmatchning’’. Ingen signifikant skillnad fanns mellan materialgrupperna. Av behandlingarna gav termocykling störst missfärgning (ΔEab 1,30), följt av kaffeförvaring (ΔEab 1,15), rengöring (ΔEab 1,04) och borstning (ΔEab 0,81). Signifikanta skillnader för färgskillnaden, ΔEab, observerades: varmpolymeriserat efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,003), och fräst efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,002) Slutsats: Färgstabiliteten hos protesbasmaterial är beroende av material och framställningsteknik. 3D-printat material har lägst färgstabillitet följt av fräst och konventionellt varmpolymeriserat. Trots detta är medelvärdena för färgskillnaden inom gränsvärdena för en mycket god färgmatchning för alla material. Alla material hade acceptabel färgstabilitet efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. / Purpose: This study investigated color stability of conventional heat polymerized, milled and 3D-printed denture materials after brushing, thermocycling, coffee storage and cleansing. Material and method: Ten specimens (3mm x 10mm) of each material were prepared and polished; conventional (ProBase Hot, Ivoclar), milled (Ivotion Base, Ivoclar) and 3D-printed (Lucitone Digital Print, Dentsply). L*a*b* were measured before and after treatments. The specimens were brushed, thermocycled, stored in coffee, and cleansed to simulate one years usage. Mean value of L*a*b* and color differences (ΔEab, NBS) were calculated. Results were recorded in SPSS with One-way ANOVA, Tukey's test (α=0.05). Results: Between the material groups, 3D-printed had the highest mean value in color difference (ΔEab 1.17), then milled (ΔEab 1.14) and heat polymerized (ΔEab 0.91). All values were below MT, meaning “very good match”. No significant difference were found between the materials. Of the treatments, thermocycling showed the greatest discoloration (ΔEab 1.30), followed by coffee storage (ΔEab 1.15), cleaning (ΔEab 1.04) and brushing (ΔEab 0.81). Significant differences for the color difference, ΔEab, were observed: heat polymerized after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.003), and milled after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.002) Conclusion: The color stability of denture base materials is dependent on the material and manufacturing technique. 3D-printed material has the lowest color stability followed by milled and conventional heat polymerized. Despite this, the mean color differences are within the limits of a very good color match. All materials had acceptable color stability after brushing, thermocycling, coffee storage and cleaning.

Frågan om mikroplaster i vår omgivning är fortsatt aktuell. Många källor till mikroplaster är identifierade men att påvisa förekomst av, mängd och vilka typer av mikroplast det rör sig om i många miljöer är fortfarande utmanande. På RISE har det tidigare genomförts studier vad gäller mikroplaster i framför allt akvatiska miljöer. I det här arbetet har lämpliga steg praktiskt genomförts för att kunna bygga upp en pålitlig och praktiskt tillämpbar metod för mikroplastanalys i jord. I ett första steg tillverkades mikroplastkontaminerade jordar med bestämd mängd och typ av mikroplast (PP, LD-PE, PBAT, PAM). Därefter genomfördes jordtorkning och siktning, densitetsseparering, SOM-borttagning och extraktion med organiska lösningsmedel. Artikeln Sample Preparation Techniques for the Analysis of Microplastics in Soil—A Review (D. Thomas, B. Schütze, W. M. Heinze, Z. Steinmetz 2020) följdes för den här delen av arbetet. En annan del av arbetet baserades på artikeln Spectrophotometric Determination of Polyacrylamide in Waters Containing Dissolved Organic Matter (J. H. Lu & L. Wu 2001) där en analysmetod för att bestämma PAM-koncentration i vatten med korrigering för TOC-interferens utförts. Metoden har testats på PAM-innehållande jord. / The issue of microplastics in our environment remains topical. Many sources of microplastics have been identified, but demonstrating the presence, amount, and types of microplastics in many environments remains challenging. At RISE, studies have previously been conducted regarding microplastics, primarily in aquatic environments. In this work, appropriate steps have been practically implemented to be able to build a reliable and practically applicable method for microplastic analysis in soil. In a first step, microplastic-contaminated soils with a specified amount and type of microplastics (PP, LD-PE, PBAT, PAM) were manufactured. Then soil drying and sieving, density separation, SOM removal and extraction with organic solvents were carried out. The article Sample Preparation Techniques for the Analysis of Microplastics in Soil—A Review (D. Thomas, B. Schütze, W.M. Heinze, Z. Steinmetz 2020) was followed for this part of the work.a Another part of the work was based on the article Spectrophotometric Determination of Polyacrylamide in Waters Containing Dissolved Organic Matter (J. H. Lu & L. Wu 2001) where an analytical method for determining PAM concentration in water with correction for TOC interference was performed. The method has been tested on PAM-containing soil.

Bor tillförs stålet för att förbättra härdbarheten. Vid borering av rostfri ståltråd (0,5mm) har borsyra och bortribromid använts. Dessa borhaltiga ämnen har använts vid olika tillstånd, dvs. borsyra har tillförts i fast form och bortribromid som vätska, vilken förångats med hetvattenbad. Borsyra har i form av granuler placerats i reaktorn under ståltråden. Vid höga temperaturer på ståltråden har borsyran därvid upphettats direkt av tråden och bor har överförts till denna. Med båda borhaltiga ämnena har ståltråden impregnerats med två försök vardera, genom att ståltråden upphettats elektriskt med två olika spänningar, 4 resp. 5 volt. Efter detta har upplösning av trådarna skett med elektrolys med svavelsyra under ett dygn. Spektrofotometrisk analys har därefter genomförts för att bestämma mängden bor som tillförts de rostfria ståltrådarna. Med hjälp av en kalibrerkurva framtagen med kända bormängder har detta möjliggjort vidare bestämning av mängderna bor i de, med bortribromid och borsyra behandlade trådarna. I rapporten framgår hur mycket bor som tillförts från de borhaltiga ämnena till ståltrådarna. Mängderna bor visade sig vara mellan 0,025 – 0,050 vikts - %. Vid högre spänning, dvs. högre temperaturer blir mängderna bor högre och reaktionstiden kortare (den tid det tagit för ståltråden att brännas av har bestämt reaktionstiden). Proverna som genomförts vid 5 volt har kortare reaktionstid och mängderna bor är något högre än vid proverna med 4 volt.