Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka färgstabiliteten hos konventionellt varmpolymeriserat, fräst och 3D-printat material för protesbaser efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. Material och metod: Tio provkroppar av ett material per teknik framställdes; konventionell (ProBase Hot, Ivoclar), CAD/CAM subtraktiv (Ivotion Base, Ivoclar) och additiv teknik (Lucitone Digital Print, Dentsply). Diskformade provkroppar slipades till 3mm x 10mm och polerades. Färgkoordinaterna L*a*b* mättes genom spektrofotometri före och efter alla behandlingarna. Provkropparna borstades i 50 minuter, termocyklades i 10 000 cykler, förvarades 12 dagar i kaffe och därefter rengjordes de med alkalisk peroxid. Medelvärdet av L*a*b* registrerades och färgskillnaderna (ΔEab, NBS) beräknades. Resultatet registrerades i SPSS och analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α=0,05. Resultat: I jämförelse mellan materialgrupperna hade 3D-printat högst medelvärde i färgskillnad (ΔEab 1,17) följt av fräst (ΔEab 1,14) och varmpolymeriserat (ΔEab 0,91). Alla värden var under MT, vilket innebär ‘’mycket god färgmatchning’’. Ingen signifikant skillnad fanns mellan materialgrupperna. Av behandlingarna gav termocykling störst missfärgning (ΔEab 1,30), följt av kaffeförvaring (ΔEab 1,15), rengöring (ΔEab 1,04) och borstning (ΔEab 0,81). Signifikanta skillnader för färgskillnaden, ΔEab, observerades: varmpolymeriserat efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,003), och fräst efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,002) Slutsats: Färgstabiliteten hos protesbasmaterial är beroende av material och framställningsteknik. 3D-printat material har lägst färgstabillitet följt av fräst och konventionellt varmpolymeriserat. Trots detta är medelvärdena för färgskillnaden inom gränsvärdena för en mycket god färgmatchning för alla material. Alla material hade acceptabel färgstabilitet efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. / Purpose: This study investigated color stability of conventional heat polymerized, milled and 3D-printed denture materials after brushing, thermocycling, coffee storage and cleansing. Material and method: Ten specimens (3mm x 10mm) of each material were prepared and polished; conventional (ProBase Hot, Ivoclar), milled (Ivotion Base, Ivoclar) and 3D-printed (Lucitone Digital Print, Dentsply). L*a*b* were measured before and after treatments. The specimens were brushed, thermocycled, stored in coffee, and cleansed to simulate one years usage. Mean value of L*a*b* and color differences (ΔEab, NBS) were calculated. Results were recorded in SPSS with One-way ANOVA, Tukey's test (α=0.05). Results: Between the material groups, 3D-printed had the highest mean value in color difference (ΔEab 1.17), then milled (ΔEab 1.14) and heat polymerized (ΔEab 0.91). All values were below MT, meaning “very good match”. No significant difference were found between the materials. Of the treatments, thermocycling showed the greatest discoloration (ΔEab 1.30), followed by coffee storage (ΔEab 1.15), cleaning (ΔEab 1.04) and brushing (ΔEab 0.81). Significant differences for the color difference, ΔEab, were observed: heat polymerized after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.003), and milled after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.002) Conclusion: The color stability of denture base materials is dependent on the material and manufacturing technique. 3D-printed material has the lowest color stability followed by milled and conventional heat polymerized. Despite this, the mean color differences are within the limits of a very good color match. All materials had acceptable color stability after brushing, thermocycling, coffee storage and cleaning.

Syfte och nollhypotes: Syftet med föreliggande studie är att testa hållfastheten hos lagat varmpolymeriserad PMMA och termoplast med och utan monomervätning av ytorna som sammanfogas. Samt jämföra termoplast lagad med kallpolymeriserad PMMA och termoplast lagad med tillhörande lagningsmaterial. Nollhypotesen är att det inte finns en signifikant skillnad mellan material och tekniker. Material och metod: 30 stycken provkroppar i varmpolymeriserad PMMA och 40 stycken provkroppar i termoplast tillverkades. Varje grupp bestod utav 10 provkroppar. Som lagningsmaterial användes kallpolymeriserad PMMA och termoplasts egna lagningsmaterial. Provkropparna kapades och kanten fasades till 45°. En grupp i termoplast respektive varmpolymeriserad PMMA behandlades med monomervätska innan lagning. Alla provkroppar förvarades i destillerat vatten och termocyklades i 5000 cykler med temperatur mellan 5±2°C och 55±2°C. Trepunktsböjhållfasthetstest utfördes. Värdet registrerades och resultatet analyserades med hjälp av One-way ANOVA, Tukey. Signifikansnivån sattes till α=0,05. Resultat: Varmpolymeriserad PMMA utan monomervätning visade signifikant lägre hållfasthet än varmpolymeriserad PMMA med monomervätning, varmpolymeriserad PMMA kontroll och termoplast kontrollgrupp. Termoplast lagat med Qu-resin visade en betydlig lägre hållfasthet jämfört med termoplast lagad med kallpolymeriserad PMMA. Dominerande fraktur för alla grupper var kohesiv med brott i lagningsmaterialet. Slutsats: Vätning av varmpolymeriserad PMMA med monomervätska innan lagning ger en signifikant bättre böjhållfasthet än lagning av varmpolymeriserad PMMA utan vätning. Vätning med monomervätska på termoplast ger ingen signifikant effekt på hållfastheten. Lagning med kallpolymeriserad PMMA ger bättre böjhållfasthet än Qu-resin på termoplast. Därmed kan nollhypotesen förkastas.