<p>Med ekonomiskt stöd från Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling skall ett lövträprojekt bedrivas under två års tid vid Institutionen för teknik och design på Växjö Universitet. Detta examensarbete ingår som en del av lövträprojektet, där böjhållfasthetsvärden och elasticitetsmoduler för asp tagits fram.</p><p>Virket har hållfasthetssorterats visuellt dels efter nordiska T-virkesstandarden INSTA 142, men även efter den brittiska standarden BS 4978-1996. Dessutom har en maskinell hållfasthetssortering av provkropparna genomförts i en böjprovningsmaskin av fabrikatet Cook-Bolinder. För vidare analyser av provkropparna har de körts i en WoodEye skanner som är en maskinell sorterings- och bildinläsningsapparat för sågat och hyvlat virke.</p><p>För att bestämma aspens elasticitetsmoduler och böjhållfasthet användes en böjprovningsmaskin av fabrikatet Alwetron. Global och lokal elasticitetsmodul har beräknats utifrån uppmätt nedböjning enligt den Europeiska standarden prEN 408:2003, därefter belastades provkroppen till brott för att få fram böjhållfastheten. Provkropparna har fotograferats innan påförd last, vid begynnande brott och slutligen efter brott. För möjlighet till ytterligare studier av de 150 provkroppar har en databas skapats med samtliga registrerade värden och foton.</p> / <p>With financially supports from the trust fond of the Knowledge Foundation a hardwood project will take part during two years at the School of Technology and Design at Växjö University. This report is one part in this project, were the bending strength and modulus of elasticity were evaluated for aspen.</p><p>The specimens were strength classified visually by using the Nordic standard INSTA 142 and by using the British standard BS 4978-1996. A classification was carried out by a bending strength grading machine named Cook-Bolinder. For further analysis the specimens were finally documented with a WoodEye scanner, which is a scanner that inspects and optimises sawn and planed timber.</p><p>An Alwetron, a bending strength grading machine, was used to determine modulus of elasticity and bending strength for aspen. Global and local modulus was calculated from the deflection according to the European standard prEN 408:2003. After that the specimens were loaded by tension to their ultimate strength so it was possible to evaluate the bending strength. Photos were taken of the specimens before, during and after loading. For further studies of the 150 specimens all values and pictures were saved.</p>

Med ekonomiskt stöd från Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling skall ett lövträprojekt bedrivas under två års tid vid Institutionen för teknik och design på Växjö Universitet. Detta examensarbete ingår som en del av lövträprojektet, där böjhållfasthetsvärden och elasticitetsmoduler för asp tagits fram. Virket har hållfasthetssorterats visuellt dels efter nordiska T-virkesstandarden INSTA 142, men även efter den brittiska standarden BS 4978-1996. Dessutom har en maskinell hållfasthetssortering av provkropparna genomförts i en böjprovningsmaskin av fabrikatet Cook-Bolinder. För vidare analyser av provkropparna har de körts i en WoodEye skanner som är en maskinell sorterings- och bildinläsningsapparat för sågat och hyvlat virke. För att bestämma aspens elasticitetsmoduler och böjhållfasthet användes en böjprovningsmaskin av fabrikatet Alwetron. Global och lokal elasticitetsmodul har beräknats utifrån uppmätt nedböjning enligt den Europeiska standarden prEN 408:2003, därefter belastades provkroppen till brott för att få fram böjhållfastheten. Provkropparna har fotograferats innan påförd last, vid begynnande brott och slutligen efter brott. För möjlighet till ytterligare studier av de 150 provkroppar har en databas skapats med samtliga registrerade värden och foton. / With financially supports from the trust fond of the Knowledge Foundation a hardwood project will take part during two years at the School of Technology and Design at Växjö University. This report is one part in this project, were the bending strength and modulus of elasticity were evaluated for aspen. The specimens were strength classified visually by using the Nordic standard INSTA 142 and by using the British standard BS 4978-1996. A classification was carried out by a bending strength grading machine named Cook-Bolinder. For further analysis the specimens were finally documented with a WoodEye scanner, which is a scanner that inspects and optimises sawn and planed timber. An Alwetron, a bending strength grading machine, was used to determine modulus of elasticity and bending strength for aspen. Global and local modulus was calculated from the deflection according to the European standard prEN 408:2003. After that the specimens were loaded by tension to their ultimate strength so it was possible to evaluate the bending strength. Photos were taken of the specimens before, during and after loading. For further studies of the 150 specimens all values and pictures were saved.

Aim: The purpose of the study is to investigate the flexural strength of polymers (PMMA) intended for stabilization splints produced by heat-activated polymerization or milling, as well as how the flexural strength is affected wear.   Material and Methods: Twelve rectangular specimens in the dimensions 64 x 10 x 3 mm were produced by milling and divided into two groups: F (milled) and FS (milled subjected to wear testing). Another twelve specimens in the same dimensions were produced by heat-activated polymerization by pressing and divided into two groups: V (heat polymerized) and VS (heat polymerized subjected to wear testing). The specimens were divided into four groups depending on the material and production technique and test method, and subjected to thermocycling, wear and flexural strength test. The result was analyzed with One-way ANOVA, Tukey’s test and a significance level of α = 0.05.   Results: The milled group had a significantly higher flexural strength compared to the other groups (p &lt; 0.05). However, statistically, no significant differences were found between the other groups FS, V and VS (p &gt; 0.05).   Conclusion: The flexural strength of heat-activated and milled PMMA materials was higher than the minimum requirement for flexural strength for occlusal splints, providing mechanical conditions for the materials to be used in the oral environment.   Milled PMMA exhibit higher flexural strength compared to heat-activated PMMA.               Wear (brushing) affect the flexural strength of milled PMMA negatively. / Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka böjhållfastheten hos polymerer (PMMA)avsedda för stabiliseringsskenor framställda med varmpolymerisering eller fräsning, samthur böjhållfastheten påverkas av slitage. Material och metod Tolv rektangulära provkroppar med måtten 64 x 10 x 3mm framställdes genom fräsningoch delades in i två grupper: F (frästa) och FS (frästa utsatta för slitagetest). Ytterligare tolvprovkroppar i samma mått framställdes genom varmpolymeriserad pressningsteknik ochdelades in i två grupper: V (varmpolymeriserade) och VS (varmpolymeriserade utsatta förslitagetest). Provkropparna delades in i fyra grupper beroende på material,framställningsteknik och testmetod och utsattes för termocykling, slitage ochböjhållfasthetstest. Resultatet analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test ochsignifikansnivån sattes till α = 0,05. Resultat Den frästa gruppen (F) uppvisade signifikant högre böjhållfasthet jämfört med övrigagrupper (p &lt; 0,05). Mellan de andra grupperna FS, V och VS påvisades inga statistisktsignifikanta skillnader (p &gt; 0,05). Slutsats Med reservation för de begränsningar som studien har kan följande slutsats dras: • Böjhållfastheten hos varmpolymeriserad och fräst PMMA är högre än det minimalakravet på böjhållfasthet för PMMA för stabiliseringsskenor, vilket ger materialenmekaniska förutsättningar att användas i den orala miljön. • Fräst PMMA uppvisar högre böjhållfasthet än varmpolymeriserad PMMA. • Slitage (borstning) påverkar böjhållfastheten hos fräst PMMA negativt.

Trä är ett biologiskt material som anses vara både förnyelsebart och hållbart byggnadsmaterial vilket har gjort att det har blivit populärare att bygga i trä. En av de största utmaningarna med att använda trä som konstruktionsmaterial i större byggnader och höghus är brandsäkerheten. I det här examensarbetet har provbitar av bok (Fagus sylvatica L.) vakuumimpregnerats med fenolformaldehydharts (PF) och olika nivåer av ammoniumdivätefosfat (ADF). Provbitarna användes sedan för att testa träets dess mekaniska styrka, hygroskopiska förmåga samt brandegenskaper. Resultaten från studien visar att vakuumimpregnering med kemikalierna ammoniumdivätefosfat (ADF) och fenolformaldehydharts (PF) i trä ger ett virke som är starkare, mer formstabilt och som har ett bättre brandskydd jämfört med obehandlat trä.

SyfteStudiens syfte var att undersöka om användningen av olika tandborsttyper påverkarböjhållfastheten på varmpolymeriserad PMMA.Material och metodTrettio provkroppar tillverkades i Ivocap High Impact Akrylat med mått enligt en modifierad ISO 20795-1:2013 och utsattes för slitagetest med fyra olika tandborsttyper, Oral-B Precision (TP), Oral-B Trizone (TT), TePe Select Soft (TS) och TePe Denture Brush (TD). Rengöringsmediumet bestod av en tvål- och vattenlösning. Ytan granskades före och efter slitagetest. Böjhållfastheten testades med hjälp av ett trepunkts-böjhållfasthetstest. Resultatet analyserades med one-way ANOVA, Tukey’s test och signifikansnivån sattes till α = 0,05.ResultatIngen signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna (p = 0,38) och inga till småförändringar i form av repor på ytan kunde observeras i mikroskop.SlutsatsMed reservation för de begränsningar som studien har kan följande slutsats dras:Oberoende av vilken tandborsttyp som användes påverkades inte böjhållfastheten påmaterialet och ytan påverkades inte nämnvärt. Det kan behövas fler studier där materialetåldras, flera protesbasmaterial testas och med mer utvecklad utrustning. Nollhypotesen kan bekräftas. / PurposeThe purpose of the study was to investigate whether the use of different toothbrushes affects the flexural strength of heat-polymerized PMMA.MethodsThirty specimens were manufactured of Ivocap High Impact resin with dimensions according to a modified version of ISO 20795-1:2013. The specimens were divided into five groups and the surface was examined before and after a wear test. The groups were Oral-B Precision (TP), Oral-B Trizone (TT), TePe Select Soft (TS), TePe Denture Brush (TD) and Control group (KG). The cleaning medium consisted of a soap and water solution. Ultimate flexural strength was tested with a 3-point bending test. The result was statistically analyzed with one-way ANOVA, Tukey’s test with a significance level set to α = 0,05.ResultsNo significant difference was found between the groups (p = 0.38) and none to small changes in the form of scratches on the surface could be observed in microscope.ConclusionWithin the limitations of the study the following conclusion can be drawn: Regardless of the toothbrush type used, the flexural strength of the material was not affected and the surface was not significantly affected. There is a need for further studies where the material is subjected to aging, several other prosthetic base materials is tested and with more advanced test equipment. The zero hypothesis can be confirmed.

Inledning:För dentala ändamål finns idag en rad helkeramiska alternativ på marknaden. Ett vanligt förekommande material är det litiumdisilikatbaserade IPS e.max® Press, en glaskeram som används på de tandtekniska laboratorierna för framställning av protetiska konstruktioner genom pressteknik. Ett problem är att materialet ibland inte fyller ut formen, vilket ger en misslyckad pressning och objekten går förlorade. En idé finns att detta kan undvikas genom förvärmning av främst presskolv men även presspuck. Detta förfarande rekommenderas dock inte av fabrikanten. Syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida förvärmning av presskolv och presspuck påverkar böjhållfastheten i pressade litiumdisilikatkroppar, samt huruvida förvärmning av presskolv och presspuck påverkar kristallstrukturen i materialet.Material och metod:Sextio cylindriska provkroppar, med en konnektor med radien 1,5mm, framställdes i det litiumdisilikatbaserade materialet. Provkropparna delades in i tre grupper (n=20), där variablerna var förvärmning av presskolv (FK), förvärmning av presskolv och presspuck (FKP) samt en kontrollgrupp som följde fabrikantens anvisningar. Ett trepunkts böjprov utfördes på samtliga provkroppar. Brottytan SEM-analyserades för att upptäcka eventuella skillnader i ytans kristallstruktur.Resultat:Medelvärdet i Newton och standardavvikelsen (±SD) avseende böjhållfasthet var följande: Kontrollgrupp 255N (±26), FK 253N (±22) och FKP 252N (±29). Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Inga skillnader i ytans kristallstruktur kunde ses i SEM-analysen.Slutsats:Inom ramen för föreliggande studies begränsningar kan följande slutsats dras:•Den litiumdisilikatbaserade keramen IPS e.max® Press påverkas inte vad gäller böjhållfasthet eller avseende materialstruktur av förlängd värmebehandling av presskolv och presspuck.

Aim: The aim of this study is to investigate if biaxial flexural strength for pressed glass ceramic with glazed, polished and grinded surface is affected by the acidic beverages Coca Cola and red wine. Material and method: 63 specimens were manufactured in IPS e.max Press®, divided into 6 test groups and one control group (KG) with 9 specimens in each group, in the dimensions 12 mm in diameter and in thickness, 1,8 mm without notch and 2,2 mm with notch. The specimens subdivided by different surface treatments; glazed surface (CCG, RVG), polished surface (CCP, RVP) and ground surface (CCS, RVS). Three groups underwent thermocycling for 970 cycles in 8°C Coca Cola® and three groups red wine at room temperature. Results: The results show significant difference between the groups with α=0,001. Biaxial flexural strength test showed that the CCS group had the highest mean value (340 MPa) and CCP the lowest mean value (214 MPa). CCS showed significant differences to all groups except RVP and RVS. Furthermore the RVP group showed no significant difference to any other group and RVS only towards CCP. Conclusion: Within the limitations of this in vitro study the following conclusions can be made; Acidic beverages do not affect the flexural strength for pressed lithium disilicate based glass ceramics. The flexural strength is affected by surface treatment, where grinding with sandpaper results in higher flexural strength. / Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka om den biaxiala böjhållfastheten på litiumdisilikatbaserad glaskeram som framställts genom pressteknik med tre olika ytbehandlingar (glansbränd yta eller för att efterlikna ocklusal inslipning eller abraderat slitage) påverkas av de sura dryckerna Coca Cola® och rödvin.Material och metod: 63 provkroppar tillverkades av IPS e.max Press®. Provkropparna delades in i 6 testgrupper, och en kontrollgrupp (KG), á 9 i varje, med måtten 12 mm i diameter och tjocklek 1,8 mm utan notch och 2,2 mm med notch. Provkropparna delades in utifrån olika ytbehandlingar, glansbränd (CCG, RVG), polerad (CCP, RVP) och slipad med sandpapper (CCS, RVS). 3 grupper genomgick termocykling i 970 cykler i 8°C Coca Cola®, och 3 grupper i rödvin i rumstemperatur, varvat med destillerat vatten i 37°C. Därefter utfördes biaxialt böjhållfasthetstest och resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test, signifikansnivå α= 0,05.Resultat: Resultaten visar att det finns signifikant skillnad mellan grupperna α=0,001. Det biaxiala böjhållfasthetstestet påvisade att gruppen CCS hade högst medelvärde (340 MPa) och CCP hade lägst medelvärde (214 MPa). CCS visade signifikant skillnad jämfört med samtliga grupper, förutom RVP och RVS. Vidare uppvisade RVP ingen signifikant skillnad jämfört med någon av de övriga grupperna och RVS endast mot CCP.Slutsats: Inom denna in vitro-studies begränsningar kan följande slutsatser dras; Sura drycker påverkar inte böjhållfastheten på litiumdisilikatbaserad glaskeram som framställts genom pressteknik. Hållfastheten påverkas beroende på ytbehandling. Genom att slipa ytan med slippapper resulterade det i högre biaxial böjhållfasthet.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hållfastheten på protesbasmaterialet polymetylmetakrylat med förstärkning (CrNi-tråd, glasfiber eller metallnät) i materialet i samband med tillverkning eller vid lagning samt jämföra med orörd protesbasmaterial och konventionell lagning. Material och metod: Sammanlagt tillverkades 80 provkroppar i varmpolymerisat (FuturAcryl 2000). Efter tillverkningen förvarades provkropparna i avhärdat, rumstempererat vatten under testperioden. Provkropparna delades upp i två huvudgrupper, tillverkning och lagning. Varje huvudgrupp hade 40 provkroppar varav 30 var förstärkta. De övriga 10 var kontrollgrupp från tillverkningsgruppen och konventionell lagning från lagningsgruppen. Provkropparna i lagningsgruppen termocyklades innan de knäcktes för att sedan förstärkas, lagas och återigen termocyklas. Till lagningen användes kallakrylat (FuturaPress N). Tillverkningsgruppen förstärktes innan termocykling. Till sist utfördes trepunktsböjhållfasthetstest. Resultatet analyserades med One-way ANOVA, Tukey´s test och Student t-test. Signifikantnivån var α = 0,05. Resultat: Kontrollgruppen hade högst böjhållfasthet, ett medelvärde på 90 MPa och lägst hade lagningsgruppen med ett medelvärde på 47 MPa. Den förstärkning som hade högst värde i tillverkningsgruppen var glasfiber och i lagningsgruppen var det gruppen med metalltråd. Slutsats: Böjhållfastheten på orört protesbasmaterial är det optimala. Protesbasmaterial lagad med konventionell lagning bör förstärkas med glasfiber eller metalltråd. Det finns en skillnad mellan tillverkningsgruppen och lagningsgruppen, och därmed kan nollhypotesen förkastas

SammanfattningSyfte:Syftet med studien är att få fram information om hur kristallstrukturen i högtranslucent Y-TZP påverkas av åldrande i vatten vid låga temperaturer jämfört med ett traditionellt Y-TZP material och hur det i sin tur påverkar böjhållfastheten. Material och metod: 16 provkroppar skapades i två högtranslucenta Y-TZP-material samt åtta provkroppar i ett traditionellt Y-TZP-material. Provkropparna utformades enligt ISO-standard:6872, med måtten 20x4x2 mm och en avfasning på 45o på långsidorna. Provkropparna genomgick en termocykling på 10 000 cykler vid 5°C ±2oC respektive 55°C ±2oC. Därefter utsattes provkropparna för ett 3-punktböjhållfasthetstest och en röntgendiffraktion (XRD) för att undersöka skillnaderna i övergången från tetragonal till monoklin fas.Resultat: Resultatet visade att det finns en signifikant skillnad (p = 0,000) i böjhållfastheten mellan grupperna. Resultaten från röntgendiffraktionen visade på att ingen signifikant skillnad (p = 0,260) fanns mellan grupperna. Inget statistiskt signifikant samband (p = 0,285) kunde ses mellan ökad monoklin fas och minskad böjhållfasthet.Slutsats:Böjhållfasthet hos högtranslucent Y-TZP-material påverkas mer av ett termocykliskt åldrande i vatten jämfört med ett traditionellt Y-TZP-material. Efter termocykliskt åldrande i vatten, kan monoklin kristallstruktur i högtranslucent T-TZP och traditionell Y-TZP påvisas. Det fanns inget statistiskt signifikant samband mellan minskad böjhållfasthet och ökad mängd monoklin fas.

A pilot project in 2010, conducted at CBI, showed the capacity for pulp, micro fibrilars from the forest industry to act as Viscosity Modifying Agent (VMA) in concrete. This project was, however, too limited to find answers for optimal use of this kind of material. The forest industry company Stora Enso wants to find out if their pulp can be used in concrete in order to somehow improve its properties. Two micro fibrilar suspensions have been tested. The tested fibrils are in two sizes, the finer material named MFC1 has undergone more homogenization than the course material named MFC2. The fibrils have been evaluated in regard to how the fibrils react with mortars in both its fresh and hardened state. Tests have been conducted on the use of concrete equivalent mortars with a maximum aggregates size of 4 mm. Two water-cement-ratios have been used in the tests, 0.45 and 0.60. Three different fibril dosages have been tested, 1, 2 and 3 kg/m³. The results of these trials of cellulose fibrils has been evaluated in respect of rheology, compressive strength, flexural strength, cracking, shrinkage, water capillary porosity, anti-wash out resistance (underwater concrete) and as a possible surface coverage. The results from the trials, conducted in this report, show that an increased dosage of fibrils leads to an increased plastic viscosity. The fibrils appear to have no effect on the flexural- and compressive strength, and no effect on the shrinkage of the test specimens. According to our results it is not advisable to use the fibrils for the purpose of acting as an agent for anti-washout resistance, or as a surface coverage.   The work have been performed at Swedish Cement and Concrete Research Institute, CBI, in Stockholm in the spring of 2011. CBI is an institution whose mission is to create, apply and disseminate knowledge in the concrete and rock area. / Ett tidigare pilotprojekt har under 2010 utförts på CBI, och där undersöktes möjligheten för cellulosafibrer från skogsindustrin att fungera som Viscosity Modifying Agent (VMA) i betong. Utrymmet i detta projekt var dock för begränsat för att finna svar för optimal användning av denna typ av material. Nu vill skogsindustriföretaget Stora Enso ta reda på om massa från deras träprodukter kan användas i betong, för att på något sätt förbättra dess egenskaper. Vi har därför provat suspensioner innehållande två olika fraktioner av cellulosafibriller. De testade fibrerna finns i två storlekar, det finare materialet heter MFC1 och har genomgått med homogenisering än det grövre materialer som heter MFC2. Dessa två typer har tillsats i bruk och utvärderats i hur de reagerar i både brukets färska och dess hårdnade tillstånd. Testerna har genomförts på bruk med en maximal ballaststorlek på 4 mm. Två vct-nivåer har använts i försöken, 0,45 och 0,60. Tre olika fibrilldoser har prövats, nämligen 1, 2 och 3 kg/m³ fibriller. Resultaten från dessa försök av cellulosafibriller har utvärderats med avseende på reologi, tryckhållfasthet, böjhållfasthet, sprickbildning, kapillaritet, krympning, anti-urvaskning och som möjlig ytbetäckning.   De tester som har genomförts visar att med ökad dos fibriller ökar den plastiska viskositeten. Fibrillerna visade sig inte ha någon effekt på böj- eller tryckhållfasheten, samt ingen effekt på krympning av provkropparna. Testerna visar att fibrillerna inte heller agerar med någon possitiv effekt som anti-urvaskningsmedel, eller som ett täckande ytskikt.   Försöken har genomförts vid CBI Betonginstitutet i Stockholm mellan 21 mars och 8 juli år 2011.CBI är en institution vars uppdrag är att skapa, tillämpa och sprida kunskap inom betong och bergområdet.