<p>Med ekonomiskt stöd från Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling skall ett lövträprojekt bedrivas under två års tid vid Institutionen för teknik och design på Växjö Universitet. Detta examensarbete ingår som en del av lövträprojektet, där böjhållfasthetsvärden och elasticitetsmoduler för asp tagits fram.</p><p>Virket har hållfasthetssorterats visuellt dels efter nordiska T-virkesstandarden INSTA 142, men även efter den brittiska standarden BS 4978-1996. Dessutom har en maskinell hållfasthetssortering av provkropparna genomförts i en böjprovningsmaskin av fabrikatet Cook-Bolinder. För vidare analyser av provkropparna har de körts i en WoodEye skanner som är en maskinell sorterings- och bildinläsningsapparat för sågat och hyvlat virke.</p><p>För att bestämma aspens elasticitetsmoduler och böjhållfasthet användes en böjprovningsmaskin av fabrikatet Alwetron. Global och lokal elasticitetsmodul har beräknats utifrån uppmätt nedböjning enligt den Europeiska standarden prEN 408:2003, därefter belastades provkroppen till brott för att få fram böjhållfastheten. Provkropparna har fotograferats innan påförd last, vid begynnande brott och slutligen efter brott. För möjlighet till ytterligare studier av de 150 provkroppar har en databas skapats med samtliga registrerade värden och foton.</p> / <p>With financially supports from the trust fond of the Knowledge Foundation a hardwood project will take part during two years at the School of Technology and Design at Växjö University. This report is one part in this project, were the bending strength and modulus of elasticity were evaluated for aspen.</p><p>The specimens were strength classified visually by using the Nordic standard INSTA 142 and by using the British standard BS 4978-1996. A classification was carried out by a bending strength grading machine named Cook-Bolinder. For further analysis the specimens were finally documented with a WoodEye scanner, which is a scanner that inspects and optimises sawn and planed timber.</p><p>An Alwetron, a bending strength grading machine, was used to determine modulus of elasticity and bending strength for aspen. Global and local modulus was calculated from the deflection according to the European standard prEN 408:2003. After that the specimens were loaded by tension to their ultimate strength so it was possible to evaluate the bending strength. Photos were taken of the specimens before, during and after loading. For further studies of the 150 specimens all values and pictures were saved.</p>

Med ekonomiskt stöd från Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling skall ett lövträprojekt bedrivas under två års tid vid Institutionen för teknik och design på Växjö Universitet. Detta examensarbete ingår som en del av lövträprojektet, där böjhållfasthetsvärden och elasticitetsmoduler för asp tagits fram. Virket har hållfasthetssorterats visuellt dels efter nordiska T-virkesstandarden INSTA 142, men även efter den brittiska standarden BS 4978-1996. Dessutom har en maskinell hållfasthetssortering av provkropparna genomförts i en böjprovningsmaskin av fabrikatet Cook-Bolinder. För vidare analyser av provkropparna har de körts i en WoodEye skanner som är en maskinell sorterings- och bildinläsningsapparat för sågat och hyvlat virke. För att bestämma aspens elasticitetsmoduler och böjhållfasthet användes en böjprovningsmaskin av fabrikatet Alwetron. Global och lokal elasticitetsmodul har beräknats utifrån uppmätt nedböjning enligt den Europeiska standarden prEN 408:2003, därefter belastades provkroppen till brott för att få fram böjhållfastheten. Provkropparna har fotograferats innan påförd last, vid begynnande brott och slutligen efter brott. För möjlighet till ytterligare studier av de 150 provkroppar har en databas skapats med samtliga registrerade värden och foton. / With financially supports from the trust fond of the Knowledge Foundation a hardwood project will take part during two years at the School of Technology and Design at Växjö University. This report is one part in this project, were the bending strength and modulus of elasticity were evaluated for aspen. The specimens were strength classified visually by using the Nordic standard INSTA 142 and by using the British standard BS 4978-1996. A classification was carried out by a bending strength grading machine named Cook-Bolinder. For further analysis the specimens were finally documented with a WoodEye scanner, which is a scanner that inspects and optimises sawn and planed timber. An Alwetron, a bending strength grading machine, was used to determine modulus of elasticity and bending strength for aspen. Global and local modulus was calculated from the deflection according to the European standard prEN 408:2003. After that the specimens were loaded by tension to their ultimate strength so it was possible to evaluate the bending strength. Photos were taken of the specimens before, during and after loading. For further studies of the 150 specimens all values and pictures were saved.

Stabilization of subgrade is an internationally common technique to improve the characteristics of a soft soil. Improving the stiffness and bearing capacity of the subgrade enables the pavement to be designed with reduced depths of subbase and basecourse aggregates. This makes the stabilization technique both economically and environmentally interesting. Both natural and stabilized soils have high inherent property variability that should be considered when the characteristic value is derived. By analyzing the spatial variability in stabilized and natural subgrades it is possible get the parameters needed for reliability–based modeling of soil properties. I order to do so, three statistical parameters need to be evaluated, i.e. the mean, the variance and the scale of fluctuation, which is the distance within which soil properties show relatively strong correlation. The objective of this thesis is to study different devises for determining the elastic modulus of subgrade and to study the spatial variability of the elastic modulus. With knowledge of this it is possible to optimize the testing. The different devises used in the field investigations was the light weight deflectometer (LWD), surface seismic and static plate loading. The different devices were used because they take measurements at different load- and strain levels. Another aim was to investigate correlations between moduli determined by the different devices. This thesis is a part of a research project at Skanska about subgrade stabilization. The field studies were performed in Tygelsjö, south of Malmö, and the soil type was claytill. Two test areas, each 7x15 m, were stabilized with 6 % respective 4 % hydrated lime and two test areas, each 4x15 m, were left unstabilized. Totally 133 test points were investigated with the LWD and surface seismic and 11 static plate load tests were performed. With geostatistical analyses of the experimental results the scale of fluctuation with respect to the elastic modulus has been evaluated to approximately 1,3 m. That means only points within 1,3 m reveal relative strong correlation. In practice this means that subsidence due to less stiffness in the stabilized subgrade will not be extensive in the surface. Therefore it’s not economically rational to design the pavement with respect to small areas with low stiffness in the subgrade. Comparison between the LWD and the static plate load test showed that ELWD is on average 2 times greater than EV2. No correlations with the surface seismic were found. One influencing factor on the LWD measurements was the drop height. ELWD decreased with increasing drop height but only on the unstabilized subgrade. This thesis also shows how the characteristic value of the elastic modulus could be evaluated with statistical methods where the evaluation will depend on the number of measurements, the variability of the measurements and the variance reduction factor which in turn depends on the scale of fluctuation and the size of the mechanical system. This type of evaluation could be used as basis for reliability based design and design according to the observational method according to Eurocode 7. / <p>QC 20100706</p>

<p>Stabilization of subgrade is an internationally common technique to improve the characteristics of a soft soil. Improving the stiffness and bearing capacity of the subgrade enables the pavement to be designed with reduced depths of subbase and basecourse aggregates. This makes the stabilization technique both economically and environmentally interesting. Both natural and stabilized soils have high inherent property variability that should be considered when the characteristic value is derived. By analyzing the spatial variability in stabilized and natural subgrades it is possible get the parameters needed for reliability–based modeling of soil properties. I order to do so, three statistical parameters need to be evaluated, i.e. the mean, the variance and the scale of fluctuation, which is the distance within which soil properties show relatively strong correlation.</p><p>The objective of this thesis is to study different devises for determining the elastic modulus of subgrade and to study the spatial variability of the elastic modulus. With knowledge of this it is possible to optimize the testing. The different devises used in the field investigations was the light weight deflectometer (LWD), surface seismic and static plate loading. The different devices were used because they take measurements at different load- and strain levels.</p><p>Another aim was to investigate correlations between moduli determined by the different devices. This thesis is a part of a research project at Skanska about subgrade stabilization. The field studies were performed in Tygelsjö, south of Malmö, and the soil type was claytill. Two test areas, each 7x15 m, were stabilized with 6 % respective 4 % hydrated lime and two test areas, each 4x15 m, were left unstabilized. Totally 133 test points were investigated with the LWD and surface seismic and 11 static plate load tests were performed.</p><p>With geostatistical analyses of the experimental results the scale of fluctuation with respect to the elastic modulus has been evaluated to approximately 1,3 m. That means only points within 1,3 m reveal relative strong correlation. In practice this means that subsidence due to less stiffness in the stabilized subgrade will not be extensive in the surface. Therefore it’s not economically rational to design the pavement with respect to small areas with low stiffness in the subgrade.</p><p>Comparison between the LWD and the static plate load test showed that ____ is on average 2 times greater than ___. No correlations with the surface seismic were found. One influencing factor on the LWD measurements was the drop height. ____ decreased with increasing drop height but only on the unstabilized subgrade.</p><p>This thesis also shows how the characteristic value of the elastic modulus could be evaluated with statistical methods where the evaluation will depend on the number of measurements, the variability of the measurements and the variance reduction factor which in turn depends on the scale of fluctuation and the size of the mechanical system. This type of evaluation could be used as basis for reliability based design and design according to the observational method according to Eurocode 7.</p> / QC 20100706

Vid stabilisering av betongstommar är det komplicerat att välja en korrekt elasticitetsmodul. Detta då stommens laster verkar under både kort och lång tid. I detta examensarbete utförs en noggrann kryptalsberäkning för varje plans vertikala element, där hänsyn tas till den varierande byggtiden. Utifrån det analyseras kort- och långtidslaster med respektive elasticitetsmodul för att erhålla en ekvivalent elasticitetsmodul som tar hänsyn till de olika belastningstiderna. Denna elasticitetsmodul bestäms efter förhållandet mellan stommens knäcksäkerhet, snedställning och den vindlast som verkar på byggnaden. Den ekvivalenta elasticitetsmodulen ligger till grund för mer noggrann indata än tidigare vid stabilitetsberäkningar och redovisas i diagram som sedan kan användas i det praktiska ingenjörsarbetet. Där inget annat anges utförs beräkningar enligt Eurokod 2.Där inget annat anges är figurerna ritade av författarna. / When considering stabilization of concrete structures it is difficult to assign a correct modulus of elasticity to the structure. This is due to the presence of both short- and long-term loads. In this thesis a detailed calculation of each vertical elements creep coefficient is performed, which takes into account the varying construction time. Furthermore short and long term loads with respective modulus of elasticity are analyzed to obtain an equivalent modulus of elasticity corresponding to the two previously mentioned. The equivalent modulus of elasticity is determined by the relationship between the buckling resistance of the structure, initial imperfections and the wind load acting on the building. The equivalent modulus of elasticity is the basis for a more accurate input for stability calculations and is presented in graphs that can be used in the practice of engineering. Unless otherwise stated, calculations are performed according to Eurocode 2.Unless otherwise stated, the figures are drawn by the authors.

Idag blir det allt vanligare med träbyggnader högre än två våningar. Detta tillsammans med en modern arkitektur som ger stora öppna planlösningar ställer höga krav på bjälklagen i träbyggnader. Problematiken med långa spännvidder för bjälklag i trä är att klara kraven för svikt och nedböjning. Dessa krav måste uppfyllas för att säkerställa funktioner hos andra byggdelar och för att människor inte ska uppleva att golvet sviktar eller vibrerar på ett obehagligt sätt. Ett träbjälklag bestående av limmade balkar av sidobräder har utvecklats. Bjälklaget är utformat av balkar med I-tvärsnitt i primärriktningen och rektangulära balktvärsnitt i sekundärriktningen. Examensarbetet omfattar laborativa provningar och beräkningar dels för att bestämma en böjelasticitetsmodul för varje enskild limmad balk och dels för att bestämma styvhetsegenskaperna för bjälklaget. De limmade träbalkarna ingår i ett forskningsprojekt vid Växjö universitet finansierat av KK-stiftelsen, som syftar till att undersöka möjligheterna att tillverka en konkurrenskraftig produkt genom att i grönt tillstånd (otorkat) limma ihop bräder från stockens yttre delar till balkar. Balkarna levererades limmade och hyvlade till universitet där en böjelasticitetsmodul först bestämdes för varje enskild balk. Därefter monterades balkarna ihop till ett fullskaligt bjälklag som provades med olika försöksuppställningar/lastfall varvid deformationen mättes upp. Dessa deformationer blir underlag för att bestämma bjälklagets styvhet. Böjstyvheten i primärriktningen uppgår till 17,55 x 1012 Nmm2/m enligt beräkningar baserade på laborativa resultat. Böjstyvheten i sekundärriktningen uppgår till 4,5 % av primärriktningens böjstyvhet, dvs. 0,79 x 1012 Nmm2/m. Sammanfattningsvis kan man säga att böjstyvheten är hög i båda riktningar i jämförelse med vanliga träbjälklag. / In Sweden it becomes more and more common with wood buildings higher than two floors. This along with a modern architecture that gives big open plan solutions sets high requirements on the floor systems in wood buildings. The complexes of problems with long spans for floor systems in wood are to match the requirements for elasticity and deformation. These requirements must be met in order to ensure functions of other construction components, and not be unpleasant for people to walk on with respect to vibrations. A wooden floor system consisting of green glued side wood sections has been developed. The floor system is made with I-profiled beams in the primary direction and rectangular cross-sections in the secondary direction. This diploma work is based on that through elaborative testing and numeric calculations to decide the stiffness properties for each individual green glued side wood section and for the floor system. The glued side wood sections are included in a project at Växjö University, which is financed by the KK-foundation. The sections were delivered glued and planed to the university where the stiffness properties were first determinded for each individual section. Then, the sections were assembled to one fully sized floor system that was exposed to different experiments as the deformation was measured. These deformations were later used in order to decide the stiffness of the floor system. The stiffness in the primary direction was prescribed to 17,55 x 1012 Nmm2/m after calculations using results from the tests. The stiffness in the secondary direction amounts to 4,5% of the primary directions stiffness, i e. 0,79 x 1012 Nmm2/m. To sum up, one can say that the stiffness is high in both directions compared to regular wooden floor systems.

<p>Idag blir det allt vanligare med träbyggnader högre än två våningar. Detta tillsammans med en modern arkitektur som ger stora öppna planlösningar ställer höga krav på bjälklagen i träbyggnader. Problematiken med långa spännvidder för bjälklag i trä är att klara kraven för svikt och nedböjning. Dessa krav måste uppfyllas för att säkerställa funktioner hos andra byggdelar och för att människor inte ska uppleva att golvet sviktar eller vibrerar på ett obehagligt sätt.</p><p>Ett träbjälklag bestående av limmade balkar av sidobräder har utvecklats. Bjälklaget är utformat av balkar med I-tvärsnitt i primärriktningen och rektangulära balktvärsnitt i sekundärriktningen. Examensarbetet omfattar laborativa provningar och beräkningar dels för att bestämma en böjelasticitetsmodul för varje enskild limmad balk och dels för att bestämma styvhetsegenskaperna för bjälklaget.</p><p>De limmade träbalkarna ingår i ett forskningsprojekt vid Växjö universitet finansierat av KK-stiftelsen, som syftar till att undersöka möjligheterna att tillverka en konkurrenskraftig produkt genom att i grönt tillstånd (otorkat) limma ihop bräder från stockens yttre delar till balkar. Balkarna levererades limmade och hyvlade till universitet där en böjelasticitetsmodul först bestämdes för varje enskild balk. Därefter monterades balkarna ihop till ett fullskaligt bjälklag som provades med olika försöksuppställningar/lastfall varvid deformationen mättes upp. Dessa deformationer blir underlag för att bestämma bjälklagets styvhet.</p><p>Böjstyvheten i primärriktningen uppgår till 17,55 x 1012 Nmm2/m enligt beräkningar baserade på laborativa resultat. Böjstyvheten i sekundärriktningen uppgår till 4,5 % av primärriktningens böjstyvhet, dvs. 0,79 x 1012 Nmm2/m. Sammanfattningsvis kan man säga att böjstyvheten är hög i båda riktningar i jämförelse med vanliga träbjälklag.</p> / <p>In Sweden it becomes more and more common with wood buildings higher than two floors. This along with a modern architecture that gives big open plan solutions sets high requirements on the floor systems in wood buildings. The complexes of problems with long spans for floor systems in wood are to match the requirements for elasticity and deformation. These requirements must be met in order to ensure functions of other construction components, and not be unpleasant for people to walk on with respect to vibrations.</p><p>A wooden floor system consisting of green glued side wood sections has been developed. The floor system is made with I-profiled beams in the primary direction and rectangular cross-sections in the secondary direction. This diploma work is based on that through elaborative testing and numeric calculations to decide the stiffness properties for each individual green glued side wood section and for the floor system.</p><p>The glued side wood sections are included in a project at Växjö University, which is financed by the KK-foundation. The sections were delivered glued and planed to the university where the stiffness properties were first determinded for each individual section. Then, the sections were assembled to one fully sized floor system that was exposed to different experiments as the deformation was measured. These deformations were later used in order to decide the stiffness of the floor system.</p><p>The stiffness in the primary direction was prescribed to 17,55 x 1012 Nmm2/m after calculations using results from the tests. The stiffness in the secondary direction amounts to 4,5% of the primary directions stiffness, i e. 0,79 x 1012 Nmm2/m. To sum up, one can say that the stiffness is high in both directions compared to regular wooden floor systems.</p>

The main objective in this work was to learn how the instrument, the Interfacial Shear Rheometer (ISR400), worked and to investigate how the rheological properties, storage modulus (elasticity), G' and loss modulus (viscous), G'', changes when the surface pressure at the air-liquid interphase changes. The second objective were to examine the different kind of magnetic needles used in the experiments and to conclude which type of needle is best for its specific field of analysis. It was concluded that the relative heavy needle with mass 70.6 mg and length 50 mm was best for systems where the viscous and elastic components are significantly large, where the inertia of the needle is not dominant. It also worked of using the heavier needle for a system of phospholipids. For the hydroxystearic acid (HSA) experiment that were tested on NaCl sub-phase there was a clear improvement after switching from the heavy needle (mass 41.5 mg; length 51 mm) to the relative lighter needle (mass 6.94 mg; length 34.7 mm). The values for the dynamic modulus therefore had a better agreement with reference literature. A spread layer of class II hydrophobins (HFBII) could be compressed to a surface pressure of 46 mNm-1. The G' and G'' values from the frequency sweep were discarded because the monolayer turned into a very viscous-like liquid, and the oscillating needle, after compression, was kind of stuck in the sub-phase and moved very staggering during a frequency sweep. The needle comparison experiment with silica particles 10 wt% Bindzil CC30 (BCC30), at pH 3.5 was done to see if there was any difference in the sensitivity for the needles at the interface which consisted of a pure 10 mM NaCl solution or a 10 mM NaCl solution with BCC30 added to it. The differences were negligible in terms of surface tension but there was a clear difference between the heavy needle and the light needle, when oscillating at higher frequencies (&gt;≈6 rad/s). With this study, the understanding of ISR400 has increased largely. Several issues have been addressed and the results provide a good basis for further studies within the many areas the instrument can be used for. Despite the project's time limit, and the fact that the instrument was new and untested where the project was carried out, focus areas were prioritized so good results could be achieved within reasonable goals. / Huvudmålet med detta arbete var att lära sig hur instrumentet ytskiktsreometern (ISR400) fungerade och undersöka hur de reologiska egenskaperna, elasticitetsmodulen G' och viskositetsmodulen G'', kommer att förändras när det sker en förändring för yttrycket vid gränsskiktet mellan luft och vätska. Det sekundära målet var att undersöka vilken typ av magnetiska nålar som är bäst att använda för respektive gränsskiktssystem. Av att använda den tyngre nålen med massan 70.6 mg och längden 50 mm kunde man dra slutsatsen att den är bäst att använda för system där de viskösa och elastiska komponenterna är signifikant stora, där nålens tröghet inte är dominant. Den fungerade även att mäta med i ett fosfolipidsystem. I experimentet med 12-hydroxy-stearinsyra (HSA) som utfördes på en subfas av NaCl, syntes en klar förbättring efter att byta från en tyngre nål (massa 41.5 mg; längd 51 mm) till en lättare (massa 6.94 mg; längd 34.7 mm). Värdena för dynamiska modulen stämde därför bättre överens med referenslitteraturen. Det utspridda lagret av klass II hydrophobins (HFBII) kunde komprimeras upp till yttrycket 46 mNm-1. Värdena för G' och G'' förkastades därför att monolagret förvandlades till en väldigt viskösliknande vätska, och den oscillerande nålen, efter kompressionen, satt fast i denna tröga vätska och rörde sig väldigt hackigt och oregelbundet under tiden ett frekvenssvep utfördes. Då en jämförelse av olika typer av nålar genomfördes med kiseldioxidpartiklar (10 % (viktsprocent) Bindzil CC30 med pH 3.5), för att se om det är någon skillnad i känslighet för nålarna vid gränssnittet, som bestod av en ren 10 mM NaCl-lösning eller en 10 mM NaCl-lösning med tillsatt BCC30. Skillnaderna var försumbara gällande ytspänningen, men det var en klar skillnad mellan den tunga nålen och den lätta nålen vid oscillering vid höga frekvenser (&gt;≈6 rad/s). I och med detta arbete så har förståelsen för hur ISR400 fungerar förbättrats mycket sedan starten. Flera frågeställningar har behandlats och resultaten ger en bra grund för fortsatta studier inom de många områden som utrustningen kan användas till. Trots projektets tidsbegränsning, och det faktum att instrumentet var nytt och oprövat på platsen där detta arbete utfördes, så prioriterades fokusområden så att goda resultat kunde uppnås inom rimliga mål.

Genom att generera mer information om hälsenan i form av dess elasticitet kan förhoppningsvis fler slutsater nås gällande diagnostik och behandling. Elastografi med hjälp av ultraljud skulle kunna vara en metod för att bidra med denna information. För att utföra detta anpassades en mjukvara utifrån ett grundläggande basprogram för elastografimätningar, utvecklat av företaget Verasonics, för att kunna utföra elastografi av hälsenan genom programmering i matlab. Tidigare undersökningsmetoder för elastografi är utvecklade för större organ, varför anpassningen innebar att använda metoder som även ger tillförlitlig information för mindre organ. För att göra detta anpassades först mjukvaran för en mindre fantom med liknande djup som hälsenan. När det konstaterats att skjuvningsvågor genererats på rätt avstånd kunde sedan mätningar göras på hälsenan. Genom att bestämma hastigheten av de genererade skjuvningsvågorna kunde sedan skjuvmodulen, följt av elasticitetsmodulen, beräknas för vävnaden. Denna bestämdes först genom grupphastigheten av skjuvningsvågorna, vilket är den metod som används vid större organ, följt av fashastigheten av skjuvningsvågorna vilket tar hänsyn till vågens dispersion. Detta gav då hälsenans elasticitetsmodul enligt grupphastighet samt fashastighet som sedan kunde jämföras. Slutligen gick det att konstatera att elasticitetsmodulen kommer att variera beroende på vilken typ av hastighet denna härleds från. Detta indikerar då på att sjuvningsvågen interagerar med organets gränsyta vilket orsakar dispersion. / Generating more information about the achilles tendon, such as its elasticity, will hopefully lead to more conclusions and results within both diagnostics as well as treatment. Elastography by ultrasound could be a method to contribute with this information. To do so, a basic software,provided and developed by the company Verasonics for elastography was specialized to fit the achilles tendon by programing in matlab. Earlier methods to perform elastography are developed for larger organs, hence the adjustment will include methods that acquire trustworthy information from smaller organs. To do so the adjustment of the software was first made to work on a smaller phantom with similar symmetry as the achilles tendon. When it was confirmed that shear waves were generated at the correct distance this enabled further measurements on the achilles tendon. By deciding the speed of the generated shear waves the shear modulus, followed by the elastic modulus, could then be estimated for the tissue. This was first decided by the group velocity of the shear waves, as the usual method done on larger organs, followed by the phase velocity that also takes dispersion in mind. The result could then be used to obtain the elastic modulus of the achilles tendon based on group and phase velocity for further comparison.The conclusion was then that the elastic modulus will depend on what kind of velocity it is derived from. This indicates that the shear wave interacts with the organ's boundaries which causes dispersion.

Det pågår just nu ett arbete inom byggindustrin att allt mer gå över till en cirkulär ekonomi för att hushålla på världens naturliga resurser. För betongtillverkningen innebär det att försöka ersätta naturballast med återvunnen betong som ballast. Men för tillfället finns det lagkrav som förhindrar att naturballast helt ska kunna ersättas av återvunnen betong som ballast. Det är för att det finns vissa fysikaliska egenskaper, så som att porositeten ökar, som gör att de mekaniska egenskaperna blir sämre när naturballast ersätts med återvunnen betong som ballast. Detta examensarbete utfördes genom experimentella studier. Undersökningen utfördes i mekanik- och betonglaboratorium på Högskolan i Borås. Det utfördes en storskalig gjutningsserie där betongavfall från Ulricehamns Betong AB (UBAB) och Hedareds Sand &amp; Betong AB (HEDA) prövades som ballastersättare till 50 och 100 %. För samtliga försök uppmättes både sättmått och betongens mekaniska egenskaper. Resultaten från betong med återvunnen betong som ballast (RAC) jämfördes med referensbetongen. Referensbetongen är baserad på ett känt- och beprövat originalrecept från UBAB respektive HEDA. Betongen med återvunnen betong som ballast är baserad på modifieringar som gjorts på referensrecept. Målet med studien var att undersöka hur återvunnen betong som ballast i betongblandningen påverkar betongens mekaniska egenskaper så som tryckhållfasthet, spräckhållfasthet och elasticitetsmodul. De testerna utfördes på gjutna cylindrar efter 28 dygn, tryckhållfastheten var också testad efter 7 dygn. Böjdraghållfasthet testades på balkar efter 28 dagar. Sedan utvärderades dessa resultat för att se hur de mekaniska egenskaperna förändras när en större del återvunnen betong som ballast används i recepten. Resultaten varierar litegrann för de olika provningarna. Denna studie styrker tesen att minskningen av tryckhållfastheten, efter 28 dagars härdning, som sker när återvunnen betong som ballast (RCA) används är inom intervallet 5–24 %. Provningarna av elasticitetsmodulen uppvisar liknande tendenser som tidigare forskning då betongen blir lite mindre styv när naturballast (NA) ersätts av RCA. Den styrker även tidigare forskning där böjdraghållfastheten är större vid ökade RCA-mängder. Då det för HEDA-recepten uppvisades en ökning med 9 procentenheter när all NA ersattes med RCA. Spräckhållfastheten uppvisade samma tendenser som böjdraghållfastheten. Det resultatet är däremot inte i linje med vad som har visats i tidigare forskning, då spräckhållfastheten har i de studierna minskat vid högre ersättningsandelar. / Work in the construction industry is currently underway to move to a circular economy to preserve the world’s natural resources. For concrete production this means trying to replace natural aggregate with recycled concrete aggregate. But for the time being there are standard allows that prevent natural aggregate from being completely replaced by recycled concrete aggregate. This is because there are certain physical properties, such as an increase in porosity, which have a negative impact on the mechanical properties when natural aggregate is replaced with recycled concrete aggregate. This thesis is carried out through experimental studies. The study was carried out in the mechanical and concrete laboratory at the University of Borås. Large scale castings were done where concrete waste from Ulricehamns Betong AB (UBAB) and Hedareds Sand &amp; Betong AB (HEDA) were tested as aggregate replacers. For all experiments, both the measurement dimensions and the mechanical properties of the concrete was measured. The results from the recycled aggregate concrete were compared with the reference concrete. The reference concrete is based on an industrially active recipe from UBAB and HEDA. The Recycled Aggregate Concrete (RAC) is based on modifications made on reference recipes. The aim of this study was to investigate how recycled concrete aggregate in the concrete mix affects the mechanical properties of the concrete, such as compressive strength, splitting tensile strength and the modulus of elasticity. They were performed on cylinders at 28 days, the compressive strength was also performed at 7 days. The flexural strength was also tested. Those tests were performed on beams. Then these results were evaluated to see how the mechanical properties change when a greater replacement ratio is used in the recipes. The results vary slightly for the different tests. This study confirms that the decrease in compressive strength, after 28 days hardening, that occurs when Recycled Concrete Aggregate (RCA) is used is within the range 5–24%. The tests of the modulus of elasticity show similar tendencies as previous research because the concrete becomes a little less stiff when Natural Aggregate (NA) is replaced by RCA. It also corroborates previous research where the flexural strength is greater with increased RCA amounts. When the HEDA prescriptions showed an increase of 9 percentage when all NA was replaced with RCA. The splitting tensile strength exhibited the same tendencies as the flexural strength. On the other hand, this result is not in line with what has been shown in previous research, as the splitting tensile strength in those studies has decreased at higher replacement ratios.