Aim: The aim of the present study was to evaluate how the material KATANA ™ Zirconia YML is affected in strength depending on two different sintering programs. The evaluation of the strength was made by means of a biaxial flexural strength test.   Material and method: A total of 48 test specimens, 32 specimens were produced by KATANA ™ Zirconia YML and 16 specimen cups that formed the control group, by KATANA ™. Zirconia UTML. The specimens were designed as circular disks and were placed in two different layers in the disk, between Enamel-Body 1 and Body 2-Body 3. The specimens were divided into two subgroups of which 24 specimens were quickly sintered and the remaining (n = 24) specimens were conventionally sintered and the strength was evaluated with a biaxial flexural strength test.   Results: The highest mean value for the biaxial flexural strength test was shown by the test group which was high-speed sintered, with placement in Body 2 - Body 3. This was significant in comparison with other groups (p> 0.001) in addition to conventional sintered with the same placement in the disk. Both control groups showed low mean values ​​in comparison with the test groups, control group K (414 MPa) as the lowest in comparison with all other groups. When comparing the two control groups S and K, no significant difference was shown.   Conclusion: The bending strength varies depending on which layers are loaded regardless of fast and conventional sintering. The sintering parameters are significant for the bending strength. / Syfte: Syftet med föreliggande studie var att utvärdera hur materialet KATANA™ Zirconia YML påverkas i hållfasthet beroende av två olika sintringsprogram. Utvärderingen av hållfastheten gjordes med hjälp av ett biaxialt böjhållfasthetstest.   Material och metod: Totalt framställdes 48 provkroppar, 32 stycken framställdes av KATANA™ Zirconia YML och 16 provkoppar som utgjorde kontrollgrupp, av KATANA™. Zirconia UTML. Provkropparna var utformade som cirkulära diskar och dem placerades i två olika skikt i disken, mellan Enamel-Body 1 och Body 2-Body 3. Provkropparna delades in i två undergrupper varav 24 provkroppar snabbsintrades och resterande (n=24) provkroppar sintrades konventionellt och hållfastheten utvärderades med ett biaxialt böjhållfasthetstest.   Resultat: Högst medelvärde för det biaxiala böjhållfasthetstestet uppvisade testgruppen som snabbsintrats, med placering i Body 2 – Body 3. Detta var signifikant i jämförelse med övriga grupper (p > 0,001) förutom konventionellt sintrat med samma placering i disken. Båda kontrollgrupperna uppvisade låga medelvärden i jämförelse med testgrupperna, kontrollgrupp K (414 MPa) som lägst i jämförelse med alla övriga grupper. Vid jämförelse mellan de två kontrollgrupperna S och K uppvisades inte någon signifikant skillnad.   Slutsats: Böjhållfastheten varierar beroende på vilka skikt som belastas oavsett snabb- respektive konventionell sintring. Sintringsparametrarna är betydande för böjhållfastheten.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten hos IPS e.max CAD före och efter termocykling med 10 000 respektive 15 000 cykler. Material och metod Trettio provkroppar framställdes från fem stycken IPS e.max CAD LT-block. Provkropparna var indelade i två testgrupper (GT10 och GT15), och en kontrollgrupp (GK), á 10 provkroppar i varje. Provkropparna utformades enligt måtten L 17,9 ± 0,03 mm x B 2,5 ± 0,03 mm x H 2,5 ± 0,03 mm. Samtliga provkroppar kristalliserades och grupp GK förvarades i rumstemperatur, resterande två grupper, GT10 och GT15 termocyklades i 10 000 respektive 15 000 cykler.Därefter utfördes ett trepunkts böjhållfasthetstest. Resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α= 0,05 i statistikprogrammet SPSS. Resultat Resultaten visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan grupp GK och GT10 (p>0,05) respektive mellan grupp GT10 och GT15 (p>0,05). Grupp GT15 hade högst medelvärde (516 MPa) och grupp GK hade lägst medelvärde (450 MPa). Signifikant skillnad fanns mellan grupp GK och GT15 (p<0,05). Grupp GT15 hade en signifikant högre böjhållfasthet (~470-637 MPa) jämfört med grupp GK (~406-494 MPa). Slutsats Inom föreliggande studies begränsningar kan följande slutsatser dras: Termocykling med 10 000 cykler påverkar inte böjhållfastheten, däremot ger ökat antal cykler (15 000) högre böjhållfasthet. / Purpose  The purpose of the present study was to investigate the flexural strength of IPS e.max CAD beforeand after thermal cycling with 10,000 and 15,000 cycles, respectively.  Material and method  Thirty specimens were prepared from five IPS e.max CAD LT blocks, divided into two test groups (GT10 and GT15), and one control group (group GK) (n=10). The specimens were designed with the dimensions L 17.9 ± 0,03 mm x W 2.5 ± 0,03 mm x H 2.5 ± 0,03 mm. All specimens were crystallized and group GK was kept in room temperature, the remaining two groups, GT10 and GT15 were thermocycled with 10,000 and 15,000 cycles respectively. A three-point flexural strength test was performed. The results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a significance level α = 0.05 in the statistical program SPSS.  Results  The results showed that there was no significant difference between groups GK and GT10 (p> 0.05), and between groups GT10 and GT15 (p> 0.05). It was also observed that group GT15 had the highest average (516 MPa) and group GK had the lowest average (450 MPa). There was a significant difference between groups GK and GT15 (p <0.05). Group GT15 had a significantly higher flexural strength (~ 470-637 MPa) compared to group GK (~406-494 MPa).  Conclusion  Within the limitations of the present study, the following conclusions can be drawn:Thermal cycling comprising 10,000 cycles do not affect the flexural strength, however, increasing the number of cycles (15,000) will give higher flexural strength.

The focus of this study is aimed at the traditional building material; clay, together withsheep’s wool to act as reinforcement. The combination of the two materials created thebasis for an alternative board material. Soil-based building materials were used to alarge extent in the past. The oldest clay houses found were built as early as 8000 yearsBC. During the Middle Ages in Central Europe, soil and clay were used as fillers in timberframe structures. As new building materials evolved, clay based building methodshave suffered a more secluded position in the western world. New building materialshave caused the characteristics of traditional building materials to be forgotten. Sheep’swool, unlike clay, has previously not been classified as a building material, but ismostly used for textiles. Sheep are bred generally for two purposes; meat productionand wool production. The wool that comes from sheep that are in the meat productionbecomes a by-product that is usually reckoned as waste.The study presented below involves a product development of a board material containingclay and sheep’s wool. Nine different compositions were made in different series.Focus on the three different series was places on variety of sheep’s wool, amountof sheep’s wool and the viscosity of the clay. The manufacturing of the product wasmade by hand with own thought out and manufactured aids.The lack of aggregated material properties complicates the use of clay and sheep’swool. A performance based declaration and the CE marking of a product are requiredfor a building material to become an accepted product in the construction market.Building engineering research was carried out in the laboratory environment, and basedon standardized methods calculations were made on the Clay-wool board such as flexuralstrength, vapour permeability, thermal conductivity, fire resistance and practicaluse.The result shows that the Clay-wool board is comparable to other board materials. Thetechnical characteristics of the Clay-wool board regarding flexural strength reportedvalues between 118 N and 550 N, depending on the composition of clay and wool. Allthe boards showed that the point of breaking was viscous, since the wool held the clayslabs together. When calculation vapour permeability, the result showed values between2,289 x 106 m2/s and 3,571 x 106 m2/s.The thermal conductivity was measured on one single board, the one containing thelargest amount of wool, where the value was established to 0,218 W/m*K. It was noticedthat the thermal conductivity increased when wool was clay–dipped. / Denna studie fokuserar på det traditionella byggmaterialet lera tillsammans medfårull som ska agera som armering. Kombinationen av de två materialen skapadegrunden för ett alternativt skivmaterial. Jordbaserade byggmaterial användes förri tiden i stor utsträckning. De äldsta lerhusen som hittats är byggda så tidigt sompå 8000 – talet f.Kr. I medeltidens Centraleuropa användes jord och lera till utfackningari ramverkskonstruktioner av trä. I takt med att nya byggmaterial utvecklatsfick lerbaserade byggmetoder en undanskymd ställning i västvärlden.Nya byggmaterial har gjort att det traditionella byggmaterialets egenskaper generellthar glömts bort. Fårull har tidigare inte klassats som ett byggmaterial, liktlera, utan används till största del till textilier. Får avlas generellt för två syften;köttproduktion och ull produktion. Ullen som kommer från får i köttproduktionenblir en biprodukt som vanligen räknas som avfall.Studien som presenteras omfattar en produktutveckling av ett skivmaterial innehållandelera och fårull. Nio olika kompositioner gjordes i tre olika serier. Fokuspå de tre olika serier lades på fårullssort, ullmängd och lerviskositet. Tillverkningav lerullsskivorna gjordes för hand med egna uttänkta och tillverkade hjälpmedel.Bristen på sammanställda materialegenskaper komplicerar användningen av leraoch fårull. Det krävs en prestandadeklaration och CE-märkning av en vara för attett byggmaterial ska bli en accepterad produkt på byggmarknaden. Byggnadstekniskforskning gjordes i laboratorisk miljö och utifrån standardiserade metoderhar beräkningar gjorts på lerullskivorna gällande, böjhållfasthet, ånggenomsläpplighet,värmekonduktivitet, brandtålighet samt praktisk användning.Resultatet visar på att lerullsskivan är jämförbar med andra skivmaterial. Lerullsskivornastekniska egenskaper gällande böjhållfasthet redovisade värden mellan118 N och 550 N, beroende på komposition av lerullsskiva. Alla skivor visade påsega brott, eftersom ullen höll ihop lerullsskivorna. Vid beräkning av ångpermeabilitetvisade resultaten på värden mellan 2,289 x 106 m2/s och 3,571 x 106m2/s. Värmeledningsförmågan beräknades endast på lerullsskivan med störstmängd ull, där värdet blev 0,218 W/m*K. Det uppdagades att värmeledningsförmåganökade när ullen dränktes i lervälling.

Strength grading of structural timber is a process by which value is added to sawn products. It is to the greater part carried out using machine grading based on statistical relationships between so called indicating properties and bending strength. The most frequently applied indicating property (IP) on the European market is the stiffness in terms of average modulus of elasticity (MOE) of a timber piece, although MOE is a material property that varies within timber. A major limitation of today’s grading methods is that the described relationships are relatively poor, which means that there is a potential for more accurate techniques. The main purpose of this research has been to initiate development of more accurate and efficient machine grading methods. Strength of timber is dependent on the occurrence of knots. At the same time, knot measures applied as indicating properties until today have shown to be poor predictors of strength. However, results from this research, and from previous research, has shown that not only size and position of knots but also fibre deviations in surrounding clear wood are of great importance for local stiffness and development of fracture under loading. Thus, development of new indicating properties which take account of knots as well as properties of surrounding fibres, determined on a very local scale, was considered as a possible path towards better strength grading. In the research, results from contact-free deformation measurements were utilized for analysis of structural behaviour of timber on both local and global level. Laser scanning was used for detection of local fibre directions projected on surfaces of pieces. Scanned information, combined with measures of density and average axial dynamic MOE, was applied for calculation of the variation of local MOE in the longitudinal board direction. By integration over cross-sections along a piece, a stiffness profile in edgewise bending was determined and a new IP was defined as the lowest bending MOE along the piece. For a sample of Norway spruce planks, a coefficient of determination of 0.68 was achieved between the new IP and bending strength. For narrow side boards to be used as laminations in wet-glued glulam beams, the relationship between IP and tensile strength was as high as 0.77. Since the intended use of the narrow boards was as laminations in wet-glued beams, the possibility of grading them in a wet state was also investigated. Grading based on axial dynamic excitation and weighing gave just as good results in a wet state as when the same grading procedure was applied after drying. It was also found that the relationship between the new IP and strength was dependent on what scale the IP was determined. Optimum was reached for moving average MOE calculated over lengths corresponding with approximately half the width of investigated pieces. Implementation of the new IP will result in grading that is more accurate than what is achieved by the great majority of today’s grading machines. The new method will probably also be particularly favourable for development of engineered wood products made of narrow laminations. / Hållfasthetssortering av konstruktionsvirke innebär att värdet på sågade produkter ökar. Sorteringen genomförs oftast med maskinella metoder baserade på statistiska samband mellan s.k. indikerande egenskaper och böjhållfasthet. Den indikerande egenskap (indicating property, IP) som är vanligast på den Europeiska marknaden är styvhet uttryckt som ett medelvärde för elasticitetsmodulen (modulus of elasticity, MOE) i ett virkesstycke, trots att MOE är en materialegenskap som varierar i virket. En betydande begränsning med dagens sorteringsmetoder är att de beskrivna sambanden är förhållandevis svaga, vilket innebär att det finns en potential för metoder med högre noggrannhet. Det huvudsakliga syftet med detta doktorandprojekt har varit att initiera en utveckling mot sådana metoder. Hållfasthet hos virke är beroende av förekomst av kvistar. Samtidigt har de kvistmått som fram till idag kommit till användning visat sig vara dåliga prediktorer av hållfasthet. Resultat från såväl denna som tidigare forskning har dock visat att inte bara kvistars storlek och läge, utan också variationen i fiberriktning i omgivande träfibrer, är av stor betydelse för lokal styvhet och brottförlopp under inverkan av last. Utveckling av nya IP som tar hänsyn till såväl kvistar som omgivande träfibrers egenskaper fastställda på mycket lokal nivå bedömdes vara en möjlig väg för att uppnå bättre hållfasthetssortering. I detta doktorandprojekt användes beröringsfri deformationsmätning för analys av det strukturella beteendet hos virkesstycken på såväl lokal som global nivå. Laserskanning utnyttjades för detektering av lokala fiberriktningar projicerade på virkesstyckenas ytor. Med utgångspunkt från skannad information, virkesdensitet och medelvärde för axiell dynamisk elasticitetsmodul kunde variationen i lokal elasticitetsmodul i virkesstyckenas längdriktning bestämmas. Genom integration över tvärsektioner längs ett virkesstycke kunde en profil över hur böjstyvheten i styva riktningen varierade i virkesstyckets längdriktning beräknas. En ny IP definierades som den lägsta elasticitetsmodulen i böjning utmed virkesstyckets längd. För ett urval av granplankor erhölls en förklaringsgrad på 0.68 mellan den nya indikerande egenskapen och böjhållfasthet. För smala sidobrädor avsedda att användas som lameller i våtlimmade limträbalkar var motsvarande förklaringsgrad mellan samma IP och draghållfasthet så hög som 0.77. Eftersom sidobrädorna var avsedda att användas som lameller i våtlimmade balkar genomfördes en studie avseende möjligheten att hållfasthetssortera i vått tillstånd med hjälp av axiell dynamisk excitering och vägning. Det visade sig att sådan sortering gav lika bra resultat som då samma metod användes efter torkning. Sambandet mellan den nya indikerande egenskapen och hållfasthet visade sig också vara beroende av på vilken lokal nivå som egenskapen beräknades. Optimum uppnåddes då den bestämdes som ett glidande medelvärde beräknat över en längd motsvarande ungefär halva virkesstyckets höjd. Implementering av den nya sorteringsmetoden kommer att resultera i sortering som är noggrannare än vad som kan erhållas med det stora flertalet av de sorteringsmetoder som finns idag. Den nya indikerande egenskapen kommer sannolikt att bli särskilt gynnsam att använda för utveckling av ingenjörsmässiga träprodukter bestående av smala lameller.

I dagsläget finns ca 600 000 ha Contortaskog i Sverige varav en stor del planterades runt 70- till 80-talet. Contorta har sitt ursprung i västra USA och Kanada och introducerades i Sverige som en lösning på en förutspådd fibersvacka. I dagsläget börjar en stor del av den inplanterade Contortan börjar bli så pass gammal att det går att ta fram sågade trävaror ur stocken men exakt vilka egenskaper svenskvuxen Contorta har inte helt redogjort. I denna studie har korrelationen mellan medelårsringsbredden, sommarvedsandelen, svällning och böjhållfastheten, e-modulen och densiteten undersökts. Dessutom undersöktes det om det finns en statistisk skillnad mellan de fyra växtplatserna hos Contortan i studien och hur Contorta skiljer sig mot svensk tall och gran. Korrelationen mellan medelårsringsbredden och böjhållfastheten var -0,33, densiteten -0,18 och E-modulen -0,42. För sommarvedsandelen var korrelationen till böjhållfastheten 0,11, densiteten 0,21 och E-modulen 0,06. För radiell respektive tangentiell svällning var korrelationen till böjhållfastheten -0,12 och -0,15, densiteten 0,01 och 0,11, E-modulen -0,29 och 0,27. För alla fyra växtplatser fanns det en statiskt signifikant skillnad mellan medelvärdena för alla undersökta variabler. Svensk tall och Gran har liknande samband. / Currently there is about 600 000 hectares of lodgepole pine forests in Sweden which of most were planted during the 1970s and -80s. Lodgepole pine is native species to western USA and Canada and was introduced in Sweden as an answer to an expected pulp-fiber volume depression. A big portion of these stands are now reaching maturing age for sawn timber product production, but little is known about lodgepole pine grown on Swedish soil. In this study, the correlation between the mean tree ring width, latewood ratio, swelling and the bending strength, modulus of elasticity (MOE) and density have been studied, if there is a statistically significant difference between the four different geographical stands the lodgepole pine in this study are stemming from and lastly how Swedish grown lodgepole pine differs from the traditional Swedish construction lumbers Scots pine and Norway spruce. The correlation between the mean ring width and the bending strength was -0,33, the density -0,18 and the MOE -0,42. For the latewood ratio and the bending strength it was 0,11, the density 0,21 and the MOE 0,06. For the radial and tangential swelling respectively it was -0,12 and -0,15 for the bending strength, 0,01 and 0,11 for the density and -0,29 and 0,27 for the MOE. For all four different growth stands there was a statistically significant difference between the means for all studied variables. The relationships for both Scots pine and Norway spruce show similar magnitudes and directions.

Introduktion (och syfte): Byggbranschen är en växande bransch som producerar mer avfall och använder mer resurser än andra industrisektorer. Kunskapen kring återanvändning av materialet trä är tunn. Den biologiska mångfalden påverkas vid avverkning. Syftet med denna studie är att undersöka hållfasthetsegenskaperna på använt konstruktionsvirke för att utreda återbruksmöjligheterna. Metod: Metoden som användes är en kvantitativ studie. Datainsamlingen gjordes med hjälp av experiment. Visuell sortering (INSTA 142), visuella tilläggsregler, maskinell sortering, förstörande böjhållfasthets test och fuktkvotsmätning har utförts enligt gällande standarder. Resultat/Analys: Totalt samlades 49 virkesbitar med fem olika dimensioner av använt virke in från en återvinningscentral. 49 % av alla virkesbitar har någon typ av virkesfel enligt den visuella tilläggsregler i form av flatböj, skevhet etcetera. 43 % uppfyller kraven för INSTA 142. 87,9 % av virkesbitarna uppfyllde en böjhållfasthet på minst 24 MPa. 48,9 % av virkesbitarna går att återanvända i förhållande till den visuella sorteringen, INSTA 142 och uppfyller minst 24 MPa med hjälp av förstörande böjhållfasthets test. Resultaten som erhållit i studien för brukat konstruktionsvirket och obrukat konstruktionsvirket visar att elasticitetsmodulen mot böjhållfastheten har en användbar korrelation. Korrelationen mellan densiteten och böjhållfastheten hade däremot ett svagt samband för både det brukade och obrukade konstruktionsvirket. Diskussion: Ett system saknas för hållfasthetssortering av brukat virket, detta är nödvändigt för att uppnå en återanvändning. Densiteten hade en låg korrelationskoefficient R 2 mot böjhållfastheten, detta beror på att kvistar har en större betydelse för hållfastheten eftersom elasticitetsmodulen mot böjhållfastheten hade ett en betydlig högre korrelationskoefficient. En av slutsatserna är att sprickor och hål i det återanvända virket, som är en följd av torkning och infästningar, påverkar sorteringen. / Introduction (and purpose): The building sector is a growing sector that produces more waste and uses more resources than any other industry sector. The knowledge about reusing the material wood is thin. Biological diversity is affected by logging. The purpose of this study is to examine the strength properties of used structural timber in order to investigate the reuse possibilities. Method: The method that is used is a quantitative study. The data collection is done with help of an experiment. Visual sorting (INSTA 142), visual override, machine strength sorting, destructive bending test and moisture measurement have been done in accordance with European standards. Results/Analysis: In total 49 pieces of spruce and pine gathered from a recycling center was used in this study. 49 % of all pieces had some sort of defect such as flat blend, skewness etcetera according to the visual override. 43 % of the boards fulfilled the requirement according to INSTA 142. 87,9 % had a minimum bending strength of 24 MPa. 48,9 % of the pieces can be reused according to the visual override and fulfilled a minimum strength of 24 MPa. The result obtained in this study for used structural timber and unused structural timber show that the modulus of elasticity versus the bending strength has a useful correlation. The correlation between the density and the bending strength had however a week connection for the used and the unused structural timber. Discussion: A system is missing for strength grading used timber, this is necessary for achieving reusing. The density had a low correlation coefficient R 2 against the bending strength, the modulus of elasticity against the bending strength had a significantly higher correlation. One of the conclusions is that cracks and holes in the used timber, created by drying and screws, affect the grading.