Sammanfattning Diabetes mellitus karakteriseras av högt blodsocker och är ett samlingsnamn för olika diabetessjukdomar där typ 1-diabetes och typ 2-diabetes är de vanligaste sjukdomarna. Kroppens blodglukoshalter regleras av hormonet insulin som är ett nödvändigt hormon för att kroppens celler ska kunna ta upp kolhydrater, aminosyror och fett. Vid typ 1-diabetes förstörs bukspottkörtelns insulinproducerande betaceller av kroppens eget immunförsvar. Viktiga transplantationsmetoder för att återställa bukspottkörtelns endokrina funktion är pancreas- och öcellstransplantation som båda resulterat i främst minskade akuta hypoglykemier men även förbättrade blodsockervärden och insulinfrihet. Pancreastransplantation är en mer riskfylld operation jämfört med öcellstransplantation och studier har visat på mer postoperativa komplikationer men längre och högre insulinfrihet hos patienter som genomgått pancreastransplantation. Tanken utvecklades till att jämföra litteratur som behandlar studier som jämför pancreas- och öcellstransplantation hos diabetiker avseende komplikationer, glukoskontroll och insulinfrihet. Syftet med arbetet var att göra en jämförelse mellan litteratur som behandlar pancreastransplantation respektive öcellstransplantation hos patienter med diabetes mellitus för att utröna vilken behandling som ger minst komplikationer och behov av insulinbehandling efter transplantation och en uppföljningstid på minst 1 år. Litteraturstudien baseras på 6 kohortstudier som alla erhölls via databasen PubMed. Studierna är utförda i Schweiz, USA, Tjeckien, Kanada och utgår från i grunden samma frågeställning men har delvis olika patienturval och metoder. Studie 2 och studie 5 har betydligt högre studiepopulation än övriga studier vilket ger högre bevisvärde för resultatet i dessa studier. Resultatsammanställningen visar att på både kort och lång sikt är komplikationsrisken betydligt större hos patienter efter pancreastransplantation jämfört med öcellstransplantation. Allvarliga, omedvetna hypoglykemier, som är livshotande tillstånd, är ovanliga hos patienter efter båda typerna av transplantation. På både kort och lång sikt visar pancreastransplanterade patienter betydligt lägre HbA1c-värden och betydligt högre C-peptidvärden jämfört med öcellstransplanterade patienter. Resultatet visar, i linje med tidigare resultat, att insulinfriheten består hos fler pacreastransplanterade patienter och under längre tid jämfört med öcellstransplanterade patienter. Efter 5 år är >50% av pancreastransplanterade patienter insulinfria medan motsvarande siffra hos öcellstransplanterade patienter är <10%.För att besvara syftet har litteraturstudien visat att vid jämförelse mellan litteratur som behandlar pancreastransplantation respektive öcellstransplantation hos patienter med diabetes mellitus ger öcellstransplantation minst akuta komplikationer men pancreastransplantation högst insulinfrihet, minst behov av insulinbehandling, efter transplantation och en uppföljningstid på minst ett år. / Abstract Diabetes mellitus is characterized by hyperglycemia and is a collective name for different diabetic diseases. Type 1 diabetes and type 2 diabetes are the most common diseases. Insulin, which is the regulatory hormone for the body`s blood glucose levels, is necessary for the body`s cells to be able to absorb nutrition like carbohydrates, amino acids and fat. In type 1 diabetes the pancreas insulin-producing beta cells are destroyed by the body`s own immune system. Important transplantation methods to restore pancreatic endocrine function are whole pancreas transplantation and islet transplantation. Both methods of transplantation mainly decreased acute hypoglycaemia and improved blood sugar levels and insulin therapy. Pancreas transplantation is a more risky operation compared to islet transplantation. Patients who have gone through pancreatic transplantation in general have shown more postoperative complications but at the same time also longer periods without insulin therapy compared to patients who have gone through islet transplantation. The aim of this study was to make a comparison between literature dealing with pancreatic transplantation and islet transplantation regarding complications, glucose control and insulin requirements with a follow-up time of at least 1 year. The literature study is based on 6 cohort studies, all obtained through the PubMed database. The studies were conducted in Switzerland, USA, Czech Republic, Canada and are basically based on the same question but have partly different patient selection and methods. Study 2 and study 5 have a significantly higher study population than other studies, which gives higher evidence of the results of these studies. The results compilation shows that in both the short and the long term, the risk of complications is significantly greater in patients after pancreatic transplantation compared to islet transplantation. In both the short and long term, pancreatic transplant patients show significantly lower HbA1c values and significantly higher C-peptide values compared to islet transplant patients. Severe unconscious hypoglycaemia is a life-threatening condition. However, severe unconscious hypoglycaemia is uncommon in patients after both types of transplantation. The result shows, in line with previous results, that insulin freedom persists in higher number of pancreatic transplant patients and for longer period of time compared to islet transplant patients. After 5 years >50% of pancreatic transplant patients are insulin free while the corresponding number in islet transplant patients is <10%. In summary, data presented in this literature study show that islet transplantation give less acute complications, but that whole pancreas transplantation results in better glucose control for a longer time period.

No description available.