For this essay, 12 liters of cremated bones from the Viking age grave mound RAÄ Berga 134:1 in Trotteslöv, Berga parish, Småland have been osteologically analysed.  The aim with this paper concerned questions as sex, age, number of individuals and animal species in the grave. Further questions that have been investigated are the relationship between the osteological sexdetermination and artifacts as well as which role animals played in burial rituals and as grave goods. The grave contained a middle-aged woman and a number of sacrificed animals: two horses, two dogs, three birds, a boar and a cat. The bones were fragile and very fragmented. One of the birds was determined as a bird of prey, and that together with findings of horses and dogs indicates hunting with bird of prey, an activity performed only by powerful and wealthy individuals.  The woman was buried in a mound of notable size, and with common grave goods for the time period: combs, beads, bronze and iron items. An unusual finding was textile which indicates high status. The number of sacrificed animal species also suggests that the grave belonged to a powerful individual.  During the Viking age animals generally played an important role in grave rituals and as items to be used by their master in the next life. In RAÄ Berga 134:1none of the findings could be determined as either typical male or female items, instead they indicated high status. Graves with osteologically identified women, and rich grave goods usually found in male graves, have often been questioned. The idea of a woman being powerful and buried with valuable items has been doubted. This doubt has probably come from archaeologists’ prejudices today about prehistoric gender roles, since women during the Viking age indeed could reach high status.

Forskningen om den sydskandinaviska hällkonsttraditionen har av tradition varit centrerad kring olika motiv och tolkningar av deras betydelse. Detta är till viss del en naturlig följd av att hällkonsten utgår ifrån bilden som ett kunskapsförmedlande medium. Den främsta orsaken till detta torde dock vara att vi oftast återfinner de sydskandinaviska hällristningarna inhuggna på olika hällar i ett öppet landskap, som regel utan någon närmare relation till andra fornlämningar och i nära relation till marker som var lämpade för bete och odling. Som en följd av detta är det svårt att uttala sig om vad för slags rituella aktiviteter som omgärdade tillkomsten av denna hällkonst. Ett källmaterial som ännu inte utnyttjats till sin fulla potential för att studera detta är de fall där hällristningar återfunnits i samtida gravar. Syftet med min avhandling har varit att genom det goda exemplets makt försöka närma mig en förståelse för ett av de många sammanhang som denna hällkonst kunde produceras i. Hällristningarna från bronsåldersgravhögen Sagaholm har här fått tjäna som min utgångspunkt. Anledningen till detta är inte enbart att Sagaholm är det största fyndet av hällristningar som gjorts i denna typ av kontext i norra Europa, utan även för att de återfunnits i ett stratigrafiskt slutet sammanhang som tydligt visar i vilket skede av gravritualen som hällristningarna fyllde sin främsta funktion. Hällristningarna från Sagaholm presenteras, analyseras och tolkas följaktligen i relation till den gravritual som omgärdade uppförandet av denna grav. Genom min avhandling har jag velat visa att arkeologisk forskning och akademiska avhandlingar inte nödvändigtvis behöver vara additiva till sin karaktär för att producera ny kunskap, utan att denna lika gärna kan emanera utifrån en mer fördjupad diskussion över ett enstaka fynd. Jag har även velat peka på vikten av ett kontextuellt förhållningssätt inom arkeologin där olika metaforiska sammanhang är viktiga för tolkningen av den materiella kulturen som ett meningskapande fenomen. Genom min avhandling har jag kunnat påvisa att olika tekniker att framställa hällristningar inte okritiskt kan användas för att inordna dessa i ett kronologiskt ramverk. Tillverkningstekniken kan dock tas som utgångspunkt för andra frågeställningar, i föreliggande fall tolkas detta som ett sätt att addera en narrati v struktur till detta bildmedium. Till sist: Genom min avhandling har jag velat demonstrera vikten av att gå till botten med det källmaterial vi behandlar inom arkeologin och att detta är ett vitalt inslag i arkeologins främsta syfte - att studera och tolka den materiella kulturen som ett viktigt medium för mänsklig kommunikation. / digitalisering@umu