I denna uppsats undersöks Gurstenstenen, en småländsk runsten från tidig vikingatid. Syftet är att granska tidigare läsningar och tolkningar och revidera dessa där det behövs, samt att utifrån en sannolik tolkning av inskriften säga något om dess sakliga bakgrund och syfte. Eftersom studien syftar till att läsa och förstå text utgår metoden från en beskrivning av läsandet som psykologisk process. I varje del av detta arbete har den mest sannolika lösningen valts utifrån en jämförelse med annat runmaterial. Resultatet innebär en nyläsning och -tolkning av en av inskriftens rader. Läsningen är kuþaskaki faþi sunuR naut smiþa kata uif siþaR un…, vilket tolkas Goða-Skeggi fáði. Sonr naut smíða Káta. Víf síðarr unn[i] och översätts ’Gode-Skägge (det vill säga godens eller godarnas Skägge) ristade. Sonen fick (eller fick nytta av) Kåtes smiden. Hustrun förunnade (eller gav lov) senare’. Sonen bör vara Kåtes son och hustrun Kåtes hustru. Möjligen är Skägge identisk med Kåtes son. Förleden Gode- är troligen samma ord som fvn. goði ’hednisk präst’. Inskriften är förmodligen en minnesinskrift över den döde Kåte, samt en manifestation av en betydelsefull händelse kopplad till att de föremål som nämns byter ägare.

Undersökningens syfte är att försöka identifiera de objekt vilka omnämns som smiden i runtexten på Gurstenstenen (Sm 144). Studien genomförs utifrån antagandet att objekten är kopplade till ett förkristet godeämbete. Undersökningsmaterialet utgörs därmed av de källor som kan lämna upplysningar om goden och objekt knutna till denne. Framförallt används isländska medeltida texter, men även den fornvästnordiska poesin, ortnamnsmaterialet samt arkeologiskt material. Jag utgår från uppgifter i de mest utförliga källorna, d.v.s. den isländska litteraturen. Det är emellertid mycket osäkert om dessa texter kan berätta något om förhållanden i 800-talets Småland, där Sm 144 hör hemma. Jag försöker därför hitta bekräftelse på de isländska texternas information i de mer knapphändiga källor som ligger geografiskt, kulturellt och tidsmässigt närmare Sm 144. Bedömningen av huruvida de objekt som aktualiseras i studien kan identifieras med inskriftens smiden, utgår från i vilken mån det går att få sådan bekräftelse, men också från hur väl objekten passar med inskriftens ordval och den situation som jag tänker mig ligger bakom runtexten. Undersökningens resultat visar att det minst problematiska alternativet är att identifiera smidena med en typ av kultbyggnad som kallas hov (fvn. hof). Eftersom smidena omtalas i plural på Sm 144 skulle man kunna tänka sig att detta avser flera hov, alternativt hovet och de övriga byggnader som finns på godens gård.