Gynaecological cancers (which include cancers of the ovary, cervix, uterus, vagina, endometrium, vulva and fallopian tube) account for 19% of all female cancers, and there are approximately 942,000 new cases diagnosed per year worldwide. Treatment for gynaecological cancer is often multi modal and consists of surgery, radiotherapy and chemotherapy. Current government policy has highlighted the need to focus on improving patient reported outcomes, including the patient experience of all aspects of cancer (including treatment), and the quality of life (QoL) of patients living with and beyond a cancer diagnosis. This thesis focuses on the effects of two different complementary interventions available to patients who were undergoing active treatment for gynaecological cancer at the Royal Derby Hospital between 2010 and 2012. Patient reported outcomes were explored in terms of the patients’ experience of the interventions and their reported levels of quality of life. The first study in this thesis explores the patient experience of an enhanced recovery programme (ERP) which was implemented for gynaecological cancer patients undergoing surgery at the Royal Derby Hospital in 2010. Previous research has found that ERPs (which complement traditional surgery) can decrease length of hospital stay, and they are now being implemented nationwide. However, there is a paucity of research into the patient experience of ERPs, especially in the field of gynaecological cancer. This study utilised a qualitative methodology to explore the experiences of 14 gynaecological cancer patients who took part in the ERP at Derby. Each patient was interviewed using a semi-structured format and the transcripts were analysed using Interpretative Phenomenological Analysis. The analysis highlighted that patients highly value the programme, and four main themes, fundamental to their experience, emerged from the data: taking part in the programme, the role of home, managing expectations and individual experiences outside of the programme. The second part of this thesis explores whether yoga can improve the quality of life (QoL) of patients undergoing treatment for gynaecological cancer when used as a complementary therapy. Previous research has found that participation in yoga can improve QoL in the breast cancer population, although there have been no similar studies conducted with UK gynaecological cancer patients to date. The study presented here utilised a randomised controlled design; 44 patients receiving treatment for gynaecological cancer were randomly allocated into a control group or a 10 week yoga intervention group. Outcomes were measured using the EORTC QLQ C30 questionnaire pre and post trial alongside visual analogue scales that were incorporated into a weekly diary. The results suggest that there was no significant effect of yoga on QoL, although there was encouraging data from one set of tests within the analysis, which suggested that patients on the yoga arm were seeing more improvement in QoL over time compared to the controls. Methodological improvements to clinical trials investigating complementary interventions are discussed in light of the results of this study. The overall findings of these two studies highlight that the utilisation of mixed methods is efficacious when exploring the effects of complementary interventions on the patient reported outcomes of those with gynaecological cancer. The use of qualitative methods to explore the patient experience of the ERP allowed for an in-depth, unique analysis to take place which was specific to the service delivered at The Royal Derby Hospital. The findings and recommendations from this part of the research have been incorporated into the on-going development of the pathway; it has indicated that more use of qualitative methods is needed in health services research to ensure that the patient experience is being fully explored, in line with the current government policy. Similarly, the second part of the research reported here indicates that further research in the area of yoga and gynaecological cancer is warranted. This requires a narrower focus with regards to both cancer type and point of treatment, to ensure that the number of variables is controlled. In addition, appropriate measurement and analysis techniques need to be considered (such as the generalised additive model used in this research) to preserve the richness of the data as this has not been considered (or utilised) in the many previous pieces of research in the area.

Yes / Germ cell tumours (GCTs) are a heterogeneous group of rare neoplasms that present in different anatomical sites and across a wide spectrum of patient ages from birth through to adulthood. Once these strata are applied, cohort numbers become modest, hindering inferences regarding management and therapeutic advances. Moreover, patients with GCTs are treated by different medical professionals including paediatric oncologists, neuro-oncologists, medical oncologists, neurosurgeons, gynaecological oncologists, surgeons, and urologists. Silos of care have thus formed, further hampering knowledge dissemination between specialists. Dedicated biobank specimen collection is therefore critical to foster continuous growth in our understanding of similarities and differences by age, gender, and site, particularly for rare cancers such as GCTs. Here, the Malignant Germ Cell International Consortium provides a framework to create a sustainable, global research infrastructure that facilitates acquisition of tissue and liquid biopsies together with matched clinical data sets that reflect the diversity of GCTs. Such an effort would create an invaluable repository of clinical and biological data which can underpin international collaborations that span professional boundaries, translate into clinical practice, and ultimately impact patient outcomes. / ALF, JFA, and MJM declare funding from St Baldrick’s Foundation; grant reference number 358099.

<p>Sexualitet är ett grundläggande behov som ingår i människans</p><p>natur. Förutom att det är viktig för fortplantningsförmågan har den</p><p>stor betydelse för den fysiska och psykiska hälsan. Varje år drabbas</p><p>cirka 2600 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer som är en av</p><p>de mest förekommande cancerformerna. Sjukdomen och</p><p>behandlingen av den kan leda till problem med sexualiteten och</p><p>genom det påverka relationen till partnern. Syftet med denna studie</p><p>var att belysa kvinnors sexualitet vid gynekologisk cancer. Den</p><p>metod som användes var en litteraturstudie baserad på tolv</p><p>vetenskapliga artiklar.</p><p>Resultatet visade att gynekologisk cancer och dess behandling</p><p>påverkade kvinnors sexualitet negativt genom fysiologiska och</p><p>psykosociala konsekvenser. Det fanns även en stor</p><p>informationsbrist när det gällde konsekvenserna på sexualiteten.</p><p>Denna informationsbrist berodde till stor del på att både</p><p>vårdpersonal och patienter upplevde det svårt att samtala om</p><p>sexualitet. Informationsbehovet när det gällde sexualitet i samband</p><p>med gynekologisk cancer anses upplevas som viktigare hos yngre</p><p>kvinnor. Sexualiteten upplevdes mer angelägen efter att det gått en</p><p>tid efter avslutad behandling och kvinnorna hunnit återhämta sig</p><p>och eventuella sexuella problem uppstått. Kvinnorna önskade att</p><p>behandlingens konsekvenser på sexualitet tagits upp av</p><p>vårdpersonal i samband med behandling så att dessa kunnat</p><p>förebyggas. Det vore önskvärt att sjuksköterskor får utbildning för</p><p>att kunna samtala med dessa patienter och därmed förbättra</p><p>omvårdnaden. Dessutom behövs mer forskning för att få en</p><p>fördjupad insikt i hur kvinnor med gynekologisk cancer upplever</p><p>sin sexualitet.</p>

Sexualitet är ett grundläggande behov som ingår i människans natur. Förutom att det är viktig för fortplantningsförmågan har den stor betydelse för den fysiska och psykiska hälsan. Varje år drabbas cirka 2600 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer som är en av de mest förekommande cancerformerna. Sjukdomen och behandlingen av den kan leda till problem med sexualiteten och genom det påverka relationen till partnern. Syftet med denna studie var att belysa kvinnors sexualitet vid gynekologisk cancer. Den metod som användes var en litteraturstudie baserad på tolv vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att gynekologisk cancer och dess behandling påverkade kvinnors sexualitet negativt genom fysiologiska och psykosociala konsekvenser. Det fanns även en stor informationsbrist när det gällde konsekvenserna på sexualiteten. Denna informationsbrist berodde till stor del på att både vårdpersonal och patienter upplevde det svårt att samtala om sexualitet. Informationsbehovet när det gällde sexualitet i samband med gynekologisk cancer anses upplevas som viktigare hos yngre kvinnor. Sexualiteten upplevdes mer angelägen efter att det gått en tid efter avslutad behandling och kvinnorna hunnit återhämta sig och eventuella sexuella problem uppstått. Kvinnorna önskade att behandlingens konsekvenser på sexualitet tagits upp av vårdpersonal i samband med behandling så att dessa kunnat förebyggas. Det vore önskvärt att sjuksköterskor får utbildning för att kunna samtala med dessa patienter och därmed förbättra omvårdnaden. Dessutom behövs mer forskning för att få en fördjupad insikt i hur kvinnor med gynekologisk cancer upplever sin sexualitet.

Bakgrund: Gynekologisk cancer drabbar ungefär 2800 kvinnor i Sverige varje år och är därmed bland kvinnor den näst största diagnosgruppen efter bröstcancer. Denna cancerform drabbar ett mycket privat område vilket innebär att den ofta omges av starka känslor och upplevs som svår att prata om.    Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors fysiska och psykosociala upplevelse av att ha överlevt gynekologisk cancer.  Metod: En litteraturstudie har gjorts utifrån granskning av åtta vetenskapliga artiklar. Via en manifest innehållsanalys har fyra huvudteman identifierats. Resultat: Att leva i en förändrad kropp: kvinnorna lever med en del kvarstående kroppsliga förändringar till följd av sjukdom och behandling. Det handlar om såväl konkreta fysiska symtom, men även om hur de här förändringarna påverkar kvinnorna, känslomässigt och psykosocialt. Ensamhet i mötet med sig själv och andra: kvinnornas upplevelse av överlevandet som en ensam process och avsaknad av stöd från närstående och sjukvård. Att skapa en ny plan för framtiden: att leva vidare efter sjukdom och behandling innebär att leva i spänningen mellan att försöka hantera det man gått igenom och söka något nytt samtidigt som man lever med en ständig oro inför framtiden. Positiv återgång till livet: sjukdomserfarenheten har inte enbart haft negativa följder utan många talar om erfarenheten som berikande och berättar om en större närvaro och uppskattning av livet.  Diskussion: Resultatet diskuteras i relation till Meleis transitionsteori samt relateras till tidigare forskning på området. Resultatet har visat att kvinnor som överlevt gynekologisk cancer är tvungna att hantera förändringar på olika nivåer och anpassa sig till livet på ett nytt sätt. Överlevandet kan beskrivas som en rörelse från ett tillstånd till ett annat, under vilken kvinnorna erfar såväl vinster som förluster. Att anpassa sig till livet efter cancer innebär att de måste lära sig att förhålla sig till och hantera de förändringar och omvandlingar de går igenom.

Le cancer gynécologique pelvien est une pathologie qui se loge dans les organes génitaux internes de la femme : vagin, utérus, col de l'utérus et ovaires. Ces organes malades sont traités chez les patientes de l'étude par hystérectomie plus ou moins élargie (ablation des organes génitaux), chimiothérapie, radiothérapie et curiethérapie. C'est donc une castration que ces femmes subissent dans la réalité d'un corps qui souffre. Cancer et traitements sont autant d'effractions corporelles qui réitèrent une représentation psychique de la pénétration comme de l’accueil passif de l'autre en soi. Cette figure de l'étranger à l’intérieur du moi convoque des fantasmes, affects et représentations pénétrantes qui endommagent l'image du corps, génère des images de passivité et ravive des expériences de passivation. De plus, cette effraction s'opère spécifiquement sur le lieu intime du sexe, là où s'incarne le devenir femme puis le devenir mère, convoquant le féminin de la femme dans sa pluralité, mais aussi dans ses rapports à la féminité. Après avoir dégagé, dans un référentiel littéraire très large, les rares travaux qui mettent en perspective l'effraction d'un cancer gynécologique et ses traitements avec la sexualité des femmes, nous avons situé notre propre recherche dans une approche de psychopathologie psychanalytique et dans ses rapports avec la psychosomatique. S'ensuit un repérage de la théorie psychanalytique conséquent des deux grands champs sollicités par le sujet de l'étude : la sexualité féminine et le corps dans la maladie. La méthodologie originale mise en place s'inscrit dans une démarche exploratoire étayée de la passation de deux tests projectifs : le Rorschach et le TAT, ainsi que d'entretiens cliniques de recherche. Il s'agit d'une méthodologie longitudinale sur trois temps choisis du parcours thérapeutique de ces femmes. Les résultats, traités dans un premier temps dans la dimension singulière de l'étude de cas, sont regroupé ensuite en fonction des hypothèses pour faire apparaître des aménagements communs chez ces patientes. L'analogie entre la situation de l'infans et celle de ces femmes sous contraintes de passivité accompagne la description des trois temps de l'étude. Celle-ci répond à l'hypothèse d'une mobilisation de modalités psychiques spécifiques du traitement de l'effraction corporelle qui convoquent, malmènent, blessent et suppriment les organes génitaux internes. L'étude révèle l'actualisation d'angoisses primitives spécifiquement féminines, telle que l'angoisse de pénétration, traitées par des modalités limites, narcissiques et anales autour d'un fantasme de corps troué et d'une intériorité dangereuse. En définitive, l'étude explore l'ensemble du jeu pulsionnel pour en décrypter les mouvements d’intrication et de désintrication sous-tendant le désinvestissement érotique du génital, convoquant le féminin dans ses potentialités passives et accompagnant l'infléchissement de la relation d'objet sous l'influence de la pulsion de mort. / Pelvic gynaecological cancer is a disease that fits into internal reproductive organs of women : vagina, uterus, cervix and ovaries. These cancers are treated in patients of the study by hysterectomy, extended or not (removal of genitals), chemotherapy, radiotherapy and brachytherapy. It is a castration that these women experience in the reality of a body that suffers. Cancer and treatments are corporal effractions that reiterate a psychic representation of the penetration as the passive reception of the other in oneself. This figure of the foreigner inside the ego summons fantasies, affects and penetrating representations that damage body image, generates passivity images and rekindles passivation experiences. Moreover, this effraction takes place specifically on the intimate sex place, where the growing into a woman and then into a mother incarnates itself, summoning the feminine of the woman in his plurality but also in his connections to feminity. After clearing, in a very broad literary repository, the few studies that put into perspective the effraction of the gynaecological cancer and its treatments with feminine sexuality, we set our own research in the approach of psychoanalytic psychopathology in its relations with psychosomatics. A consistent identification of psychoanalytic theory of the two major fields requested by the subject of the study ensues : feminine sexuality and body in the disease. The original methodology implemented fits into an exploratory process supported by the administration of two projective tests : Rorschach and TAT, along with clinical research interviews. This is a longitudinal methodology at three selected steps of the therapeutic course of these women. The results, treated initially in the singular dimension of the case study are then grouped according to the hypotheses to show the shared adjustments in these patients. The analogy between the situation of the infans and the women under passivity constraints accompanies the description of the three steps of the study. It responds to the hypothesis of a mobilization of psychic modalities specific to corporal effraction treating process which summon, mistreat, wound and remove internal genitalia. The study reveals specifically feminine primitive anxiety such as penetration anxiety, treated by limit modalities, narcissistic and anal around a holed body fantasy and a dangerous interiority. Finally, the study explores the entire set of drives in order to figure out fusion and defusion movements subtending the erotic decathexis of the genital, summoning the feminine in its passive potentialities and accompanying the reorientation of the object-relation under the death drive influence.