The purpose of this research is to highlight if contemporary practices for using interest rate derivatives in large non-financial Swedish corporations are consistent with theoretical incentives for using such derivative instruments. Most theoretical incentives were developed before the financial crisis of 2007-08. The introduction of new regulations, accounting practices and pricing methods has changed the prices of derivatives and the administrative burden related to hedging. Traditional academic literature commonly gives eight incentives for why corporations use interest rate derivatives (described further in the thesis). Following surveys and interviews with 13 relevant corporate professionals, the study finds that three of the theoretical incentives strongly motivate corporate managers’ use of interest rate derivatives. Four other theoretical incentives are found to partially explain motives for corporate managers’ hedging practices, whilst one of the theoretical incentives is found to be an irrelevant motive for corporate managers in practice.   In addition to the tested incentives, the study finds that Swedish corporations which occasionally raise capital in non-functional currencies actively use cross-currency swaps to convert outstanding non-functional debt currency to the company’s functional currency. The practice is commonly recognised amongst industry professionals but not widely cited in academia.   Compared to 10-15 years ago, treasury functions in Swedish corporations are found to require more knowledge in accounting and administration and less market savvy. During this period, the number of dealers in Swedish corporate treasury departments has been reduced significantly, as corporations have effectively outsourced part of their market operations to banks. / Denna uppsats undersöker om verkliga motiv och praxis för användning av räntederivat i svenska storföretag är förenliga med teoretiska incitament för räntederivatanvändning som ofta förekommer i akademisk litteratur. De flesta teoretiska förklaringsmodeller för företags användning av räntederivat utvecklades och beskrevs innan den globala finanskrisen 2007-08. Efter krisen har värderingen av räntederivat samt det administrativa arbetet kring instrumenten förändrats till följd av implementering av nya finansiella regler, bokföringsregler och prissättningsmetoder. Akademisk litteratur beskriver generellt åtta teoretiska incitament om varför företag använder räntederivat (vilka finns sammanfattade i detta arbete). För att verifiera teoretiska grunder och medvetenhet kring dessa teorier genomfördes en enkätundersökning samt djupintervjuer med totalt 13 beslutsfattare inom räntederivat i svenska storföretag. Studiens resultat ger starkt stöd till att tre av de teoretiska incitamenten i hög grad överensstämmer med verkliga motiv för användning av räntederivat, samt att fyra incitament delvis kunde förklara verkliga motiv, medan stöd saknades för ett teoretiskt incitament. Utöver de åtta testade incitamenten visar studiens resultat att det finns ett ytterligare motiv för användning av räntederivat: räntevalutaswappar används av flera svenska storföretag som emitterar obligationer i utländsk valuta för att konvertera pengar till företagets funktionella valuta. Förfarandet är känt inom industrin men understuderat i akademisk litteratur. Studien visar att kunskap inom bokföring och administration relaterat till finansiella derivat har blivit allt viktigare för svenska storföretags internbanker, medan vikten av att ha en aktiv marknadssyn minskat, jämfört mot 10-15 år sedan. Över denna tidsperiod har antalet handlare i storföretagens internbanker minskat kraftigt, då flera av funktionerna i praktiken har outsourcats till banker.