Syftet med denna uppsats är att analysera och erhålla en djupare förståelse kring latenta föreställningar om ras, sexualitet och femininitet, med utgångspunkt i den svarta kvinnliga hiphopartisten Nicki Minaj framställning av sig själv, och det motstånd hon har artikulerat. Hennes motstånd mot det vita patriarkala majoritetssamhället har mött kritik av de vita artisterna Taylor Swift och Miley Cyrus, samt av den svarta hiphopskribenten Chuck Creekmur. Frågeställningarna berör vilka strategier Minaj använder för att göra motstånd, och vilka reaktioner hennes motstånd får, samt hur Swifts och Cyrus reaktioner kan förstås utifrån teorier om vithet. Det teoretiska ramverket utgörs av hiphopfeministisk och svart feminismteori, främst med utgångspunkt i Chepps (2015) teori om respektabilitet, samt teorier om vithetsnormer, där Yancys (2008) teorier ”om att bli tagen i bakhåll av sin vithet” och ”ond tro” kan nämnas. Metoden som använts är diskursanalys för att genom specifika teman kunna analysera latenta meningar i texterna. Det som framkom i analysen är att Minaj använder många sätt för att göra motstånd, både genom att explicit uttrycka sin åsikt men också genom att utmana sterotypa framställningar av den svarta kvinnans kropp och sexualitet. Swift och Cyrus reaktion på Minaj kritik är typiskt så som många vita reagerar när de konfronteras med sin egen position i vithetsnormen: med chock och aggression mot den rasifierade person som påtalade ojämlikheten.