Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur arbetstagare i kollektivtrafiken upplever sin organisatoriska och sociala arbetsmiljö. Uppsatsen avser att bidra till en fördjupad förståelse för om de upplever sig speciellt utsatta eftersom de arbetar ensamma utan kollegor. Fokus i uppsatsen kommer att ligga på den kontakt som arbetstagarna har med andra och hur de hanterar att arbeta ensamma i en miljö där de träffar ett stort antal människor. Uppsatsens utgångspunkt grundas i teorierna KASAM, Krav-kontroll- och stödmodellen och Emotionellt arbete, dessa används sedan som stöd vid analys av det empiriska materialet. Materialet har framkommit genom tio intervjuer med arbetstagare inom kollektivtrafiken, där både tågvärdar och busschaufförer finns representerade. Resultatet visar på att respondenterna upplever att deras arbete innehåller en del stressfyllda situationer men att det är något som de lärt sig hantera. Upplevelsen är att de behöver kunna hantera sina känslor i sitt arbete då arbetsgivaren, samhället och de själva ställer krav på hur de ska vara. Studien visar också på att respondenterna ibland känner sig utsatta i sitt arbete, men det framkom även att majoriteten av dem anser att den personliga attityden kan ha en inverkan på om det uppstår en konflikt med resenärer eller inte. I resultatet framkommer även att de intervjuade i regel upplever kontakten med resenärerna som positiv och de uppger sig ha god kontakt med sina kollegor vilket leder till att de inte upplever att de är ensamma.