In 2016 Sparks et al. [14] reported evidence of water plumes above the Galilean moon Europa. Their method consisted of creating a model image of Europa transiting Jupiter and analytically comparing it with an actual far-ultraviolet observation from the Hubble Space Telescope. In 2020 Giono et al. [2] reported discrepancies in the original method and expanded it, concluding that Sparks’ results were not sufficient to provide evidence for plumes. Sparks’ team commissioned a total of 51 transit images but only 10 were used in the original paper from Sparks et al. Here an attempt to use the expanded method from Giono et al. on all 51 images is reported, with changes made to accommodate the varying quality of the individual transit images. The changes included a new method of cropping the raw data, corrections were made to the treatment of the solar phase angle, using native image resolution instead of re-scaling the images, excluding proximate shadows from the moon itself when creating model backgrounds, and disk-brightness scaled individually for each image. The analysis showed no evidence of plumes. Prevalent mismatches between models and observations suggested systematic flaws in the creation of the model. The original method, while clever, is deemed untrustworthy until better modelling can be made, and the discussion includes possible sources of and solutions to the systematic flaws. / 2016 rapporterade Sparks m.fl. [14] bevis på vattenaktivitet i form av plymer från ytan av Jupiters måne Europa. Deras metod utgick från en modell skapad för att efterlikna Europa i passage över Jupiters yta som jämfördes analytiskt med faktiska observationer gjorda i ultravioletta våglängder m.h.a. Hubbleteleskopet. 2020 rapporterade Giono m.fl. [2] avvikelser de funnit i Sparks metod vilken de utvecklade, för att sedan dra slutsatsen att resultaten från Sparks m.fl. ej räckte för att påvisa vattenplymer. Sparks forskarlag beställde totalt 51 bilder som visade Europa passera över Jupiters yta men endast 10 användes i rapporten. I detta arbete görs ett försök att med hjälp av Gionos utökade metod analysera samtliga 51 bilder, med ändringar gjorda för att ackommodera variationen på bildkvalite som upptäcktes i datan. Ändringarna inkluderade korrigerade solvinklar, användande av ursprunglig bildupplösning istället för att skala om datan, exkludering av närliggande bakgrundsskuggor vid modellering av bakgrundsbild, samt individuellt anpassad ljusintensitet av modellerad månyta. Analysen visade inga tecken på plymaktivitet i någon av bilderna och framträdande missanpassningar mellan modell och observation upptäcktes i flertalet bilder, vilket tyder på systematiska fel vid framställning av modeller. Ursprungsmetoden är väl uttänkt men bör ej ses som tillförlitlig innan modelleringen förbättrats. Disskussion förs kring orsaker och möjliga lösningar för de systematiska felen.