In 2016 Sparks et al. [14] reported evidence of water plumes above the Galilean moon Europa. Their method consisted of creating a model image of Europa transiting Jupiter and analytically comparing it with an actual far-ultraviolet observation from the Hubble Space Telescope. In 2020 Giono et al. [2] reported discrepancies in the original method and expanded it, concluding that Sparks’ results were not sufficient to provide evidence for plumes. Sparks’ team commissioned a total of 51 transit images but only 10 were used in the original paper from Sparks et al. Here an attempt to use the expanded method from Giono et al. on all 51 images is reported, with changes made to accommodate the varying quality of the individual transit images. The changes included a new method of cropping the raw data, corrections were made to the treatment of the solar phase angle, using native image resolution instead of re-scaling the images, excluding proximate shadows from the moon itself when creating model backgrounds, and disk-brightness scaled individually for each image. The analysis showed no evidence of plumes. Prevalent mismatches between models and observations suggested systematic flaws in the creation of the model. The original method, while clever, is deemed untrustworthy until better modelling can be made, and the discussion includes possible sources of and solutions to the systematic flaws. / 2016 rapporterade Sparks m.fl. [14] bevis på vattenaktivitet i form av plymer från ytan av Jupiters måne Europa. Deras metod utgick från en modell skapad för att efterlikna Europa i passage över Jupiters yta som jämfördes analytiskt med faktiska observationer gjorda i ultravioletta våglängder m.h.a. Hubbleteleskopet. 2020 rapporterade Giono m.fl. [2] avvikelser de funnit i Sparks metod vilken de utvecklade, för att sedan dra slutsatsen att resultaten från Sparks m.fl. ej räckte för att påvisa vattenplymer. Sparks forskarlag beställde totalt 51 bilder som visade Europa passera över Jupiters yta men endast 10 användes i rapporten. I detta arbete görs ett försök att med hjälp av Gionos utökade metod analysera samtliga 51 bilder, med ändringar gjorda för att ackommodera variationen på bildkvalite som upptäcktes i datan. Ändringarna inkluderade korrigerade solvinklar, användande av ursprunglig bildupplösning istället för att skala om datan, exkludering av närliggande bakgrundsskuggor vid modellering av bakgrundsbild, samt individuellt anpassad ljusintensitet av modellerad månyta. Analysen visade inga tecken på plymaktivitet i någon av bilderna och framträdande missanpassningar mellan modell och observation upptäcktes i flertalet bilder, vilket tyder på systematiska fel vid framställning av modeller. Ursprungsmetoden är väl uttänkt men bör ej ses som tillförlitlig innan modelleringen förbättrats. Disskussion förs kring orsaker och möjliga lösningar för de systematiska felen.

Europa is one of the most interesting satellites in the solar system in the search ofextra-terrestrial life, as it harbours an interior water ocean under its icy surface. Watervapour in Europa’s atmosphere has been previously observed, suggesting water plumeeruptions from the surface. These plumes could potentially originate from the subsurfaceocean, and as such contain ocean constituents that can be examined in orbit. Twoobservations of Europa’s far-ultraviolet shadow on Jupiter were made by the HubbleSpace Telescope in 2018 and 2019. It was observed in Lyman-α (1 216 Å), a spectral lineof hydrogen. This study investigates the imaged Lyman-α shadow in search of potentialplumes at the shadow limb. Examining the shadow instead of the moon itself is a newmethod of remotely studying the Europan atmosphere. Forward modelling is applied tocreate artificial images that are compared to the observations. Any anomalies aroundthe shadow limb are then analysed and evaluated for their statistical significance. Twonoteworthy outliers are found at the limb (one on each occasion) corresponding to H2Oline of sight column densities of 3.07×1017 cm−2 and 4.72×1016 cm−2, for the 2018 and2019 observation, respectively. They are not significant however, as they lie within threestandard deviations from the expected value (< 3σ). An upper limit on what columndensity is detectable in the data is computed, yielding 6.71×1016 cm−2 (using only 2019data due to a weak signal on the 2018 occasion). A constraint on the maximum possibleH2O column density at Europa is thus provided. The new method is shown to be usefulfor the intended purpose and could potentially be applied on other icy moons. / Europa är ett av solsystemets mest intressanta objekt i jakten på utomjordiskt liv, dådet finns ett hav av vatten under månens isiga yta. Vattenånga har tidigare observeratsi Europas atmosfär, vilket kan tyda på vattenplymer som skjuts ut från ytan i kraftigautbrott. Dessa plymer kan möjligtvis ha sitt ursprung i månens inre hav, de kandärför möjliggöra en analys av havsvattnets beståndsdelar i omloppsbana. Europasultravioletta skugga på Jupiter observerades vid två tillfällen 2018 och 2019, av HubbleSpace Telescope. Observationerna gjordes i Lyman-α (1 216 Å), en spektrallinje hos väte.Denna studie undersöker den avbildade skuggan i Lyman-α för att söka efter potentiellavattenplymer vid skuggans rand. Att undersöka skuggan istället för själva månen är en nymetod för att studera Europas atmosfär genom fjärranalys. Metoden forward modellinganvänds för att skapa artificiella bilder, som jämförs med observationerna. Eventuellaavvikelser som hittas runt skuggans rand analyseras sedan och deras statistiska signifikansutvärderas. Två anmärkningsvärda avvikelser kan hittas vid randen (en vid varjeobservationstillfälle), som motsvarar H2O-kolumndensiteter på 3.07 × 1017 cm−2 och4.72 × 1016 cm−2, för 2018-observationen respektive 2019-observationen. Densiteternaär dock inte signifikanta, då de ligger inom tre standardavvikelser från deras förväntadevärden (< 3σ). Istället beräknas en övre gräns för vilken kolumndensitet som kandetekteras i datan, vilket ger 6.71 × 1016 cm−2 (där endast 2019-data används på grundav en svag signal hos 2018-observationen). Den högsta möjliga H2O-kolumndensitetenkan således begränsas. Den nya metoden visar sig vara användbar för det tänkta syftetoch kan eventuellt appliceras på andra ismånar.