Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2005. / Härtill 7 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2004. / Härtill 7 uppsatser.

Denna uppsats är skriven inom ramen för den tekniska specialiseringen vid Försvarshögskolan och är en deskriptiv och komparativ studie av möjligheterna för Marinen att skaffa satellitkommunikationssystem. Marinen har i takt med nya uppgifter fått behov av ett autonomt sambandssystem som kan användas som komplement vid internationella operationer. För att kunna deltaga inom ramen för NATO-ledda fredsbevarande operationer är satellitkommunikationssystem  t.o.m. ett krav som Marinen i dagsläget inte klarar av att fylla. Den säkerhetspolitiska utvecklingen och en förändrad hotbild gör att utnyttjande av ett helt civilt system är ett kostnadseffektivt och realistiskt alternativ. Geostationära satelliter utgör då fortfarande det bästa valet med hänsyn till täckningsområde och driftsäkerhet. Operationsområdet styr vilken operatör man väljer, men inriktningen bör vara en svensk satellit eller en satellit med svensk delägande. Tekniskt sett skall systemet vara uppbyggt kring hyllvara (COTS). Kraven på överföringshastighet styrs av användningsområde och frekvensen av vilken operatör som valts. Antennsystemet måste vara stabiliserat för att klara av att kontinuerligt följa satelliten. Den lämpligaste konfigurationen blir att dela upp horisonten på två eller flera antenner. Om möjligt skall systemet gå att integrera i befintliga system, men ett fristående alternativ kan övervägas. Kostnaderna för anskaffning och drift förväntas bli låga om civil teknik utnyttjas. / This essay is a vital part of the methodological education during the Advanced programme at the Swedish National Defence College and a key element in the technical specialization.Satellites and terrestrial communication networks are complements to each other. Satellites also fullfil military needs that terrestrial networks cannot satisfy, especially in naval operations. There are reasons for studying if satellites  easily can be integrated in the naval communication architecture. This essay describes mainly the possibilities and advantages with shipborn satellite communication, but also problems shortcomings and disadvantages are treated. By adding a satellite communication component the navy would get enhanced capabilitys for international operations and further interoperability. The flexibility characterising this segment will be a great advantage in a fragmented battlefield. The naval demands of such a system is thoroughly examined and discussed. Technical background and problems connected to a satellite link are described. Strategic, tactical and technical demands are investigated and analysed. Finally future aspect on civilian and military use of satellites as vital communication assets are presented. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Many satellites in LEO use a GNSS-based navigation system, taking advantage of the GNSS constellations in MEO to enhance navigation capabilities. The thesis work focused on developing the software enabling GNSS-based navigation for Hemeria's future small satellites operating in LEO. Real time algorithms were developed to perform on board accurate frame conversions based on the International Earth Rotation and Reference Systems Service 2010 convention. The implementation was tested and independently cross-validated using space mechanics libraries and data from Observatory of Weights and Measures of Paris. The method was based on the Earth Orientation Parameters, and the balance between autonomy and accuracy was assessed. In pursuit of an affordable navigation system, a commercial Off-The-Shelf GNSS receiver was used. The navigation solution, derived from single frequency measurements, suffered from a systematic bias caused by the ionosphere. Mitigation strategies with ionospheric corrections were included in the IONOS simulator. Several attitude control modes were simulated so the effect of spacecraft tumbling versus the availability of GNSS measurements in a degraded situation was quantified.  Through this thesis, algorithms for GNSS-based navigation of Hemeria's small satellites in LEO were developed. The results showed the successful implementation of real time frame conversions at the metre level at best. It was found that the implementation allowed an improved autonomy of the frame conversion at the decimetre level of accuracy over a period of two months. / Många satelliter i LEO använder GNSS-baserad navigering och drar nytta av GNSS-konstellationerna i MEO för att förbättra navigeringsförmågan. Avhandlingsarbetet fokuserade på att utveckla mjukvaran som möjliggör GNSS-baserad navigering för Hemerias framtida småsatelliter som opererar i LEO. Realtidsalgoritmer utvecklades för att utföra exakta ramkonverteringar ombord baserat . Implementeringen testades och korsvaliderades oberoende med hjälp av rymdmekanikbibliotek och data från Observatory of Weights and Measures of Paris. Metoden baserades på jordorienteringsparametrarna, och balansen mellan autonomi och noggrannhet utvärderades. I jakten på ett prisvärt navigationssystem användes en kommersiell off-the-shelf GNSS-mottagare. Denna navigeringslösning, som härrörde från mätningar med en enda frekvens, led av en systematisk bias orsakad av jonosfären. I IONOS-simulatorn ingick strategier för att mildra effekterna med jonosfäriska korrigeringar. Flera lägen för attitydkontroll simulerades så att effekten av rymdfarkostens tumlande kontra tillgängligheten av GNSS-mätningar i en försämrad situation kunde kvantifieras.  Genom denna avhandling utvecklades algoritmer för GNSS-baserad navigering av Hemerias små satelliter i LEO. Resultaten visade en framgångsrik implementering av ramkonverteringar i realtid på meternivå som bäst. Det visade sig att implementeringen möjliggjorde en förbättrad autonomi för ramkonverteringen på decimeternivå under en period av två månader.

Beyond Atlas, a company based in Danderyd, Sweden is working on a Low Earth Orbit (LEO) 3U-CubeSat (Cube Satellite) exploration mission. As part of their maiden mission, they aim to validate the navigation, propulsion, and communication techniques of a CubeSat while it performs orbital maneuvers to collect photographs of space debris. This study briefly introduces the Beyond Atlas mission and its CubeSat design. The thesis work then mainly focuses on the details of the Attitude Determination and Control System (ADCS) peripherals and software onboard the CubeSat. It describes the Attitude Determination peripherals such as the sun sensor, star tracker, magnetometer, and gyroscope that will be onboard the CubeSat, followed by the description of the Attitude Control peripherals, namely, the magnetorquer and the reaction wheel. Subsequently, it discusses the hardware’s configuration and interface techniques with the flight computer that specifically caters to the satellite’s attitude determination and control aspect. Finally, it reports a Hardware-in-the-loop (HIL) testing methodology, and the corresponding results obtained from the unit testing of the peripherals and the operational testing (Detumbling and Pointing) of the ADCS of the Beyond Atlas CubeSat. Based on the testing results, the report concludes that the selected hardware for the Beyond Atlas mission, when integrated, can perform the principal functionalities. / Beyond Atlas baserat i Danderyd, Sverige är ett företag som arbetar med ett rymdutforsknings projekt. Som en del av deras jungfruuppdrag används en 3UCubeSat för att validera navigering, framdrivning och kommunikationsningar medan den utför banmanövrer för relativnavigation och tar bilder av rymdskräp. Denna studie introducerar kort Beyond Atlas uppdraget och dess CubeSat-design. Rapporten fokuserar sedan huvudsakligen på detaljerna i ADCS kringutrustning och programvara ombord på CubeSat. Den beskriver attitydkännande utrustning som solsensorer, startracker, magnetometer och rategyro som finns ombord, följt av beskrivningen av attitydst yrenheter, nämligen magnetorquer och reaktionshjul. Därefter diskuteras hårdvarans konfiguration och gränssnitt med navigationsdatorn som dedikerat utför satellitens attitydbestämning och attitydkontroll ADCS. Slutligen rapporterar studien testmetodik av inledande validerings-tester (Detumbling and Pointing) av ADCS i Beyond Atlas CubeSat. Baserat på testresultaten drar rapporten slutsatsen att den valda hårdvaran för satelliten kan utföra de primära navigationsfunktionerna.

To be able to receive a position from a smartphone user is very valuable. Wit- hout this many applications would not work at all. For many applications the existing position libraries are not good enough, for example augmented reality applications which requires millimeter precision for a good experience. The goal of this report is to study if GNSS positioning can be improved for smartphones.The study focuses mostly on Android and has the goal of using the method “trilateration” to combine multiple satellites position and their distance to a receiver in order to calculate a real position. The projekt consists of two parts: and Android application and a Java Tomcat server. The android applica- tion uses the programming library “Location” to access raw GNSS-data for cal- culating the distance between the receiver and the satellites, which is called “pseudorange”, and the server functions as a REST API which provides GALI- LEO satellites current position. The project tries to combine these parameters in the Application to create a position. Although the report did not succeed in com- bining these parameters to calculate a position, it does describe of it is still pos- sible; which applications has succeeded before and what others ought to think about when starting similar studies. This project would require a bit more time to reach its end goal, but the fact that raw GNSS-data has become available to all developers on Android is a promising development since others may conti- nue or do their own research. This project focuses solely on GALILEO satelli- tes, mostly to time constraints. In future works all available satellite constella- tions should be used for better results. / Att få en position av en smartphoneanvändare är mycket användbart, utan detta skulle många applikationer inte fungera alls. För många applikationer är den givna positionerings biblioteken inte tillräckligt bra dock, som t.ex. för augmen- ted reality applikationer som kräver millimeter-säker precision för en bra an- vändarupplevelse. Målet med denna rapport är att undersöka om GNSS-positio- nering kan förbättras inom smartphones. Undersökningen fokuserar mest på Android och har som målsättning att använda metoden “trilateration” för att kombinera satelliternas position och dess distans till en mottagare för att sedan räkna ut en verklig position. Projektet består av två delar: en Android applika- tion och en Java TomCat server. Android applikationen använder programme- rings biblioteket “Location” för att få tag på rå GNSS-data för att räkna ut di- stansen mellan satelliter och mottagaren, vilket kallas för “pseudorange”, och servern fungerar som ett REST API som returnerar GALILEO-satelliters nuva- rande position. Applikationen försöker kombinera pseudorange och satelliter- nas position med trilateration för at få ut mottagarens position. Rapporten lyck- as inte uppnå detta mål dock, men den beskriver hur det ändå är möjligt, vilka andra applikationer som lyckats och vad andra bör tänka på om de vill göra lik- nande studier. Det skulle behövas lite mer tid för att avsluta detta projekt, men faktumet att råa GNSS-data har blivit tillgänglig för alla Android-utvecklare, från att ha varit helt gömd, är en lovande utveckling då det låter andra forska på egen hand. Detta projekt fokuserar enbart på GALILEO satelliter, mestadels för tidsbegränsningar.

The use of small satellites is rapidly growing, especially satellites with masses between 1 and 10 kg and few litres of volume. The main reasons are due to the low development time and cost. Electronics miniaturization and high density integration is enabling the small satellites class to perform more and better tasks and at a lower cost. When deployable structures are required for the missions, the actual paradigm is that there are very few that have been successfully developed and flown. It is usually not possible to scale down existing deployable structures from larger satellites. Power and attitude control is also very limited in small satellites thus, completely new deployable structures, low mass and with high packaging ratio (yet large and with adequate mechanical properties when deployed) must be developed. Furthermore, such new structures are usually made of very thin and light materials which complicates the on-ground tests prior the launch. Therefore, advances in modelling and simulation deployable structures such as booms are also of great interest for the scientific community. This thesis and the papers included herein focus on the finite element modelling of a meter-class passively deployable boom – based on the SIMPLE boom by Thomas W. Murphey – and deployment simulations. Experimental tests were also carried on a boom prototype suspended from a gravity off-loading system. An analytical model produced certain parameters which are used for validation of the finite element model. The strain energy stored in the boom prior to deployment and spacecraft displacements during deployment agreed well. The deployment time, however, have discrepancies: the models predicted a deployment time six times faster than the experimental tests. For that reason the deployment simulations cannot be compared with the tests. The reason of the discrepancies are believed to be due to the actual material model and the contacts formulation used in the finite element model. The finite element simulations, however, shows a reasonable behaviour given the nature of the deployment thus, despite the necessary improvements, we believe that future improvements in the material and friction models will provide us more realistic results. / Användningen av små satelliter ökar snabbt, särskilt satelliter med en vikt på mellan 1 och 10 kg och bara några liters volym. De främsta orsakerna till detta är den korta utvecklingstiden och den låga kostnaden. Elektronikminiatyrisering och hög integreringsdensitet möjliggör för små satelliter att utföra fler och bättre uppgifter till en lägre kostnad. När utfällbara strukturer krävs för uppdragen är nuvarande läge att det är få som utvecklats och flugits framgångsrikt. Det är inte heller alltid möjligt att skala ner utfällbara strukturer som utformats för användning i större satelliter. I små satelliter är den tillgängliga elektriska energin och volymen starkt begränsade faktorer och därmed måste helt nya passivt utfällbara strukturer med låg vikt och liten packningsvolym, men ändå rätt storlek och mekaniska egenskaper när de är utfällda, utvecklas. Dessa strukturer är vanligen tillverkade av mycket tunna och lätta material, som komplicerar tester innan uppskjutningen p.g.a. tyngdkraften. Därför är det av stort intresse att noggrant kunna modellera och simulera ett tyngdlöst utfällningsförlopp. Denna licentiatuppsats och bilagda artiklar i fokuserar på finit elementmodellering och utfällningssimuleringar av en 1 meter lång passivt utfällbar bom baserad på SIMPLE-bommen som utformats av Thomas W. Murphey. Utfällningsexperiment har utförts på en prototyp av bommen upphängd i ett tyngdkraftskompenserande system. Analytiska modeller har använts för att validera simuleringarna och töjningsenergin som lagrats i bommen innan utfällning och rymdfarkostens förflyttning efter utfällning överensstämmer väl. Utfällningstiden avviker dock och båda modellerna predikterar en utfällningstid som är sex gånger snabbare än den tiden som observeras i experimenten. Anledningen till skillnaderna antas delvis bero på begränsningar i den använda materialmodellen och i algoritmer för hantering av kontakt i den finita elementmodellen. De finite elementsimuleringarna visar dock ett rimligt dynamisk beteende hos bommen baserat på vad som observerats i experimenten och även om modellen är i behov av förbättring så finns det stora förhoppningar att åstadkomma en mer realistisk modell genom införande av förbättrade kontakalgoritmer och nogrannare modellering av dämpning och friktion. / <p>QC 20130506</p>

Change detection using satellite imagery has applications in urban development, disaster response and precision agriculture. Current deep learning models show promising results. However, on-board computers are typically highly constrained which poses a challenge for deployment. On-board processing is desirable for saving bandwidth by downlinking only novel and valuable data. The goal of this work is to determine what change detection models are most technically feasible for on-board use in satellites. The novel patch based model MobileGoNogo is evaluated along current state-of-the-art models. Technical feasibility was determined by observing accuracy, inference time, storage buildup, memory usage and resolution on a satellite computer tasked with detecting changes in buildings from the SpaceNet 7 dataset. Three high level approaches were taken; direct classification, post classification and patch-based change detection. None of the models compared in the study fulfilled all requirements for general technical feasibility. Direct classification models were highly resource intensive and slow. Post classification model had critically low accuracy but desirable storage characteristics. Patch based MobileGoNogo performed better by all metrics except in resolution where it is significantly lower than any other model. We conclude that the novel model offers a feasible solution for low resolution, noncritical applications. / Upptäckt av förändringar med hjälp av satellitbilder har tillämpningar inom bl.a. stadsutveckling, katastrofinsatser och precisionsjordbruk. De nuvarande modellerna för djupinlärning visar lovande resultat. Datorerna ombord satelliter är dock vanligtvis mycket begränsade, vilket innebär en utmaning för användningen av dessa modeller. Databehandling ombord är önskvärd för att spara bandbredd genom att endast skicka ner nya och värdefulla data. Målet med detta arbete är att fastställa vilka modeller för upptäckt av förändringar som är mest tekniskt genomförbara för användning ombord på satelliter. Den nya bildfältbaserade modellen MobileGoNogo utvärderas tillsammans med de senaste modellerna. Den tekniska genomförbarheten fastställdes genom att observera träffsäkerhet, inferenstid, lagring, minnesanvändning och upplösning på en satellitdator med uppgift att upptäcka förändringar i byggnader från SpaceNet 7dataset. Tre tillvägagångssätt på hög nivå användes: direkt klassificering, postklassificering och fältbaserad klassificering. Ingen av de modeller som jämfördes i studien uppfyllde alla krav på allmän teknisk genomförbarhet. Direkta klassificeringsmodeller var mycket resurskrävande och långsamma. Postklassificeringsmodellen hade kritiskt låg träffsäkerhet men önskvärda lagringsegenskaper. Den bildfältbaserade MobileGoNogo-modellen var bättre i alla mätvärden utom i upplösningen, där den var betydligt lägre än någon annan modell. Vi drar slutsatsen att den nya modellen erbjuder en genomförbar lösning för icke-kritiska tillämpningar med låg upplösning.

Lithium-ion batteries are a possible choice for the energy storage system onboard hybrid electric vehicles and low-earth-orbit satellites, but lifetime performance remains an issue. The challenge is to diagnose the effects of ageing and then investigate the dependence of the magnitude of the deterioration on different accelerating factors (e.g. state-of-charge (SOC), depth-of-discharge (DOD) and temperature). Lifetime studies were undertaken incorporating different accelerating factors for two different applications: (1) coin cells with a LixNi0.8Co0.15Al0.05O2-based positive electrode were studied with a EUCAR power-assist HEV cycle, and (2) laminated commercial cells with a LixMn2O4-based positive electrode were studied with a low-earth-orbit (LEO) satellite cycle. Cells were disassembled and the electrochemical performance of harvested electrodes measured with two- and three-electrode cells. The LixNi0.8Co0.15Al0.05O2-based electrode impedance results were interpreted with a physically-based three-electrode model incorporating justifiable effects of ageing. The performance degradation of the cells with nickelate chemistry was independent of the cycling condition or target SOC, but strongly dependent on the temperature. The positive electrode was identified as the main source of impedance increase, with surface films having a composition that was independent of the target SOC, but with more of the same species present at higher temperatures. Furthermore, impedance results were shown to be highly dependent on both the electrode SOC during the measurement and the pressure applied to the electrode surface. An ageing hypothesis incorporating a resistive layer on the current collector and a local contact resistance (dependent on SOC) between the carbon and active material, both possibly leading to particle isolation, was found to be adequate in fitting the harvested aged electrode impedance data. The performance degradation of the cells with manganese chemistry was accelerated by both higher temperatures and larger DODs. The impedance increase was small, manifested in a SOC-dependent increase of the high-frequency semicircle and a noticeable increase of the high-frequency real axis intercept. The positive electrode had a larger decrease in capacity and increase in the magnitude of the high-frequency semi-circle (particularly at high intercalated lithium-ion concentrations) in comparison with the negative electrode. This SOC-dependent change was associated with cells cycled for either extended periods of time or at higher temperatures with a large DOD. An observed change of the cycling behaviour in the second potential plateau for the LixMn2O4-based electrode provided a possible kinetic-based explanation for the change of the high-frequency semi-circle. / Litiumjonbatteriet är en möjlig kandidat för energilagring i hybridfordon och i satelliter i låg omloppsbana, men än så länge är livslängden på batterierna ett problem. Utmaningen ligger i att kunna förstå hur batteriet åldras genom att utforska hur åldringsprocessen accelereras av faktorer som laddningstillstånd, urladdningsdjup och temperatur. Livslängdsstudier för två olika typer av batterier tänkta för olika applikationer utfördes: (1) knappceller med positiva LixNi0,8Co0,15Al0,05O2-baserade elektroder studerades med en effektstödd (power-assist) hybridcykel från EUCAR, och (2) laminerade kommersiella celler med positiva LixMn2O4-baserade elektroder studerades med en satellitcykel, avsedd för en satellit med låg omloppsbana. Cellerna öppnades och de uttagna elektrodernas elektrokemiska egenskaper utvärderades i två- och tre-elektroduppställningar. Resultaten från elektrokemiska impedansmätningar för den positiva LixNi0,8Co0,15Al0,05O2-baserade elektroden tolkades med hjälp av en fysikalisk tre-elektrod modell som tog hänsyn till de i litteraturen främst föreslagna effekterna av åldring. Prestandadegraderingen av celler med nickelkemi var oberoende av cykel och laddningstillståndet där åldringen skedde, men starkt beroende av temperaturen. Den positiva elektroden visade sig vara den största orsaken till impedansökningen i batteriet. Ytfilmerna på den positiva elektroden hade en sammansättning som var oberoende av laddningstillståndet men beroende av temperaturen. Impedansresultaten från de uttagna elektroderna var starkt beroende av både laddningstillstånd och yttre tryck på elektrodytan. Det visade sig att det var tillräckligt att ta hänsyn till ett resistivt skikt på strömtilledaren och en lokal kontaktresistans mellan kolet och det aktiva materialet (som är beroende av laddningstillståndet) för att anpassa modellen till impedansdata mätt på de uttagna elektroderna. Prestandadegraderingen av celler med mangankemi påskyndades av både högre temperaturer och högre urladdningsdjup. Impedansen ökade något, då både högfrekvenshalvcirkeln och högfrekvensintercepten ändrades. Positiva elektroden hade en större degradering i kapaciteten och en större ökning i magnituden av högfrekvenshalvcirkeln (speciellt vid högre litiumjon koncentrationer i elektroden) jämfört med den negativa elektroden. Denna laddningstillståndsberoende impedans-ökning var kopplad till celler som hade cyklats under en längre tid eller vid en högre temperatur och med ett högt urladdningsdjup. Ökningen i magnituden av högfrekvenshalvcirkeln skulle kunna vara relaterad till kinetiska begränsningar eftersom cyklingsbeteendet vid andra spänningsplatån ändrades samtidigt för de LixMn2O4-baserade elektroderna. / QC 20100621

Europa is one of the most interesting satellites in the solar system in the search ofextra-terrestrial life, as it harbours an interior water ocean under its icy surface. Watervapour in Europa’s atmosphere has been previously observed, suggesting water plumeeruptions from the surface. These plumes could potentially originate from the subsurfaceocean, and as such contain ocean constituents that can be examined in orbit. Twoobservations of Europa’s far-ultraviolet shadow on Jupiter were made by the HubbleSpace Telescope in 2018 and 2019. It was observed in Lyman-α (1 216 Å), a spectral lineof hydrogen. This study investigates the imaged Lyman-α shadow in search of potentialplumes at the shadow limb. Examining the shadow instead of the moon itself is a newmethod of remotely studying the Europan atmosphere. Forward modelling is applied tocreate artificial images that are compared to the observations. Any anomalies aroundthe shadow limb are then analysed and evaluated for their statistical significance. Twonoteworthy outliers are found at the limb (one on each occasion) corresponding to H2Oline of sight column densities of 3.07×1017 cm−2 and 4.72×1016 cm−2, for the 2018 and2019 observation, respectively. They are not significant however, as they lie within threestandard deviations from the expected value (&lt; 3σ). An upper limit on what columndensity is detectable in the data is computed, yielding 6.71×1016 cm−2 (using only 2019data due to a weak signal on the 2018 occasion). A constraint on the maximum possibleH2O column density at Europa is thus provided. The new method is shown to be usefulfor the intended purpose and could potentially be applied on other icy moons. / Europa är ett av solsystemets mest intressanta objekt i jakten på utomjordiskt liv, dådet finns ett hav av vatten under månens isiga yta. Vattenånga har tidigare observeratsi Europas atmosfär, vilket kan tyda på vattenplymer som skjuts ut från ytan i kraftigautbrott. Dessa plymer kan möjligtvis ha sitt ursprung i månens inre hav, de kandärför möjliggöra en analys av havsvattnets beståndsdelar i omloppsbana. Europasultravioletta skugga på Jupiter observerades vid två tillfällen 2018 och 2019, av HubbleSpace Telescope. Observationerna gjordes i Lyman-α (1 216 Å), en spektrallinje hos väte.Denna studie undersöker den avbildade skuggan i Lyman-α för att söka efter potentiellavattenplymer vid skuggans rand. Att undersöka skuggan istället för själva månen är en nymetod för att studera Europas atmosfär genom fjärranalys. Metoden forward modellinganvänds för att skapa artificiella bilder, som jämförs med observationerna. Eventuellaavvikelser som hittas runt skuggans rand analyseras sedan och deras statistiska signifikansutvärderas. Två anmärkningsvärda avvikelser kan hittas vid randen (en vid varjeobservationstillfälle), som motsvarar H2O-kolumndensiteter på 3.07 × 1017 cm−2 och4.72 × 1016 cm−2, för 2018-observationen respektive 2019-observationen. Densiteternaär dock inte signifikanta, då de ligger inom tre standardavvikelser från deras förväntadevärden (&lt; 3σ). Istället beräknas en övre gräns för vilken kolumndensitet som kandetekteras i datan, vilket ger 6.71 × 1016 cm−2 (där endast 2019-data används på grundav en svag signal hos 2018-observationen). Den högsta möjliga H2O-kolumndensitetenkan således begränsas. Den nya metoden visar sig vara användbar för det tänkta syftetoch kan eventuellt appliceras på andra ismånar.