I denna uppsats undersöks hur några festivalarrangörer har upplevt och upplever det svenska festivallandskapet under 2010 och föregående år, med fokus på musikfestivalen Siesta!. Genom Siesta får studien en ung och relativt nyetablerad festivals syn på festivallandskapet och tar därmed plats för första gången inom svensk festivalforskning.   Syftet med denna uppsats är att kvalitativt undersöka hur Siesta har uppstått och utvecklats ur ett arrangörsperspektiv och hur den skiljer sig från andra likartade musikfestivaler såsom Arvikafestivalen, Hultsfredsfestivalen, Peace & Love, Way Out West, Popaganda och Emmabodafestivalen. Vidare analyseras det festivallandskap och det nätverk som dessa musikfestivaler befinner sig i. Utgångspunkten är att det sker och har skett en förändring med tanke på Hultsfredsfestivalens konkurs under sommaren 2010. Vad det är som har skett och hur det har påverkat festivalarrangörerna undersöks ur ett nutidsorienterat företags- och samhällsperspektiv.   Materialet som använts är intervjuer med två personer ur Siestas ledning, skriftlig intervju med representant för Popaganda samt källor som belyser festivallandskapet ur ytterligare festivalarrangörers perspektiv. De faktorer som förefaller påverka arrangörerna mest i deras resonemang kring festivallandskapet är de konkurrensmässiga och ekonomiska förutsättningarna i dagens samhälle. I det ligger andra festivalers påverkan, både internationellt och nationellt, Internets betydelse för utvecklingen samt festivalernas relation till sin omvärld vad gäller andra intressenter och aktörer och tvärtom.

I denna uppsats undersöks habitus påverkan på vilken slags festival människor väljer att besöka och varför. Med dagens stora utbud av festivaler och det nya festivallandskapet som har växt fram de senaste åren finns det något för alla som är intresserade. Syftet är att med hjälp av kvalitativa intervjuer försöka definiera vad det är som gör en festival intressant för vissa och helt ointressant för andra och hur detta kan kopplas samman med Bourdieus teori om habitus. För att stärka teorin används även två av Bourdieus andra teorier inom det sociologiska fältet, symboliskt kapital och det sociala fältet. Studien har visat att informanternas intresse för musik och för att besöka festivaler startade när de var unga. Med åren har deras habitus förändrats och vad man vill få ut av en festival i vuxen ålder skiljer sig från vad som ansågs viktigt när man var yngre. Tydliga exempel är att man vill sova gott och att man inte vill ”vara fast” på ett festivalområde. Därför har stadsfestivalerna blivit ett alternativ för många. Dock finns det grundläggande syftet till varför man besöker en festival kvar även i vuxen ålder; man vill höra musik och njuta av stämningen. Detta är något som inte är begränsat till vilken festival man besöker utan styrs av smak och sociala grupper. När det finns både campingfestivaler och stadsfestivaler ges individen möjlighet att välja och det finns något för alla som vill besöka festivaler. Uppsatsen ligger inom det musiksociologiska forskningsområdet och tar upp frågor gällande interaktionen mellan personer, deras habitus och deras festivalupplevelser. Tillsammans bildar de ett forskningsområde som inte har berörts tidigare.

Folkets Hus och Parker gav under våren 2008 en förfrågan om att under sommaren uppmäta den ljudtrycksdos en normal festivaldeltagare tillskansar sig under ett festivalbesök. De mätningar som genomfördes skedde på tre olika festivaler, Hultsfredsfestivalen, Peace & Love och Storsjöyran. Mätningarna skulle ske över hela festivalbesöket och inte endast innefatta mätningar av konserter, för att kunna ge en rättvisare bild av den ljudtrycksdos som en person kan tänkas utsättas för under en festival. De två av Socialstyrelsen uppsatta gränsvärdena som ska följas är att evenemanget ska hålla sig under ett medelvärde på max 100 dB(A)LEQ och dess toppvärde får vara högst 115 dB(A). I överlag kunde vi se att ljudnivåerna hölls relativt bra inom riktvärdena på de tre festivalerna. Resultaten för festivalerna var att mätningarna på Hultsfred gav ett ljudtrycksmedelvärde på 86,1 dB(A)LEQ, Peace & Love 88,8 dB(A)LEQ och Storsjöyran 85,7 dB(A)LEQ. Detta kan jämföras med arbetsmiljöverkets uppsatta gräns på 85 dB(A) för daglig bullerexponering. Viss forskning tyder dock på att musik och buller inte kan likställas och att människor normalt kan utsättas för 5 dB högre ljudnivåer av musik än buller, vilket i så fall skulle innebära att den dagliga gränsen för musikexponering skulle ligga på 90 dB(A).