No description available.

Behovet av en mer mobil granatkastare har resulterat i en utredning av möjliga koncept som sedan ska gallras bort och resultera i en investering i ett nytt fordonsmonterat granatkastarsystem. Denna rapport beskriver utredningen av en potentiell risk med ett av de potentiella koncepten. Konceptet består av att placera en granatkastare i personalutrymmet i en stridsfordon90-vagn och avfyra den med öppna takluckor. Detta koncept har använts av andra länder och deras arméer, bland dem finns USA som använder sig av fordonsplattformen Stryker. Säkerheten för soldaterna i Försvarsmakten är högt prioriterat och strängt reglerat av standarder och reglementen som ständigt revideras. Den största potentiella risken med det aktuella konceptet har identifierats att vara ljudtrycksnivån som soldaterna utsätts för vid avfyrning. Om en undersökning av ljudtrycksnivåerna skulle visa att konceptet inte är säkert så finns därmed inget behov att vidare utreda konceptet och det skulle därmed bli uteslutet. För att fastställa vilka nivåer som kan förväntas av denna lösning så planerades och genomfördes en testskjutning med hjälp av FMV Test och Evaluering i Karlsborg samt representanter från BAE Systems Hägglunds. Provskjutningen genomfördes genom att placera den svenska 120mm granatkastaren M/41 i ett testchassi, som i stora drag motsvarar Strf90 chassiet, och sedan skjuta granater i flera olika testscenarion för att undersöka parametrarna elevation, laddning, riktning, användning av tratt, vinkel på takluckor öppen/stängd bakre lucka samt upphöjt chassi.Provet visade att dubbla hörselskydd kommer att behövas inne i fordonet och att potentiellt kommer personal längst in i fordonet att klara sig med enkla hörselskydd. Högst troligt är att det slutgiltiga konceptet kommer att ha en begränsning på 30-50 avfyrningar per dag med högsta laddning, 40-50 med laddning 7 och 70-80 med laddning 5. Användning av en tratt visade sig effektivt och minskade ljudtrycksnivån med 5-10 dB och därmed ökar antalet tillåtna avfyrningar till över 100 skott per dag för högsta laddningen. / The need of a more mobile mortar has led to an investigation of possible concepts which will be narrowed down and end in a purchase of a self-propelled mortar system. This report describes the exploration of a possible risk with one of these concepts. The concept is to place a mortar in the back storage area of a CV90 where it will be fired with open hatches. This concept has been used by other countries armies, amongst them the US Army which uses the Stryker vehicle platform.The safety of the personnel in the Swedish Army is prioritized and strictly regulated by set standards and regulations which are frequently revised. The largest potential risk with the concept in question has been identified to be the sound pressure acting on the personnel. If the concept would indicate levels over the permissible levels it would not have any potential and would not be further investigated.To conclude which levels a concept like this would have, a test shooting was planned and conducted with the help from FMV Test and Evaluation centre in Karlsborg and representatives from BAE Systems HägglundsThe shooting was conducted by placing the Swedish 120 mm mortar GRK M/41 inside a CV90 chassis mock-up and firing grenades in several scenarios which would test the different parameters; elevation, charge, direction, BAD, angle of roof hatches, open/closed rear door and elevated chassis.The test showed that double ear protectors will be needed in the vehicle and with the potential that it will suffice with single ear protectors for personnel furthest in the vehicle. It is most likely that it will be restrictions on number of permissible rounds fired per day of 30-50 firings for charge 9, 40-50 with charge 7 and 70-80 with charge 5.The use of BAD resulted in the sound level decreasing between 5-12 dB which would increase the restrictions to a maximum of 100 rounds per day for maximum charge.

Folkets Hus och Parker gav under våren 2008 en förfrågan om att under sommaren uppmäta den ljudtrycksdos en normal festivaldeltagare tillskansar sig under ett festivalbesök. De mätningar som genomfördes skedde på tre olika festivaler, Hultsfredsfestivalen, Peace & Love och Storsjöyran. Mätningarna skulle ske över hela festivalbesöket och inte endast innefatta mätningar av konserter, för att kunna ge en rättvisare bild av den ljudtrycksdos som en person kan tänkas utsättas för under en festival. De två av Socialstyrelsen uppsatta gränsvärdena som ska följas är att evenemanget ska hålla sig under ett medelvärde på max 100 dB(A)LEQ och dess toppvärde får vara högst 115 dB(A). I överlag kunde vi se att ljudnivåerna hölls relativt bra inom riktvärdena på de tre festivalerna. Resultaten för festivalerna var att mätningarna på Hultsfred gav ett ljudtrycksmedelvärde på 86,1 dB(A)LEQ, Peace & Love 88,8 dB(A)LEQ och Storsjöyran 85,7 dB(A)LEQ. Detta kan jämföras med arbetsmiljöverkets uppsatta gräns på 85 dB(A) för daglig bullerexponering. Viss forskning tyder dock på att musik och buller inte kan likställas och att människor normalt kan utsättas för 5 dB högre ljudnivåer av musik än buller, vilket i så fall skulle innebära att den dagliga gränsen för musikexponering skulle ligga på 90 dB(A).