Contingent convertible bonds are hybrid capital instruments, contingent on some form of indicator of financial distress of the issuing bank. Following the financial crisis, these instruments are proposed as a solution to the moral hazard issue of banks too big to fail. With the increased capital requirements of the Basel III directive, contingent capital enables banks to increase their capitalization without issuing expensive equity. Also, in times of historically low interest rates, these instruments might be interesting for investors in search of higher yields, as well as long term investors wanting to implement countercyclical investment strategies. However, due to the high complexity of these instruments, valuation has proven diffcult. The purpose of this thesis is to value instruments contingent on the bank's common equity tier 1 to risk-weighted assets ratio. We build our model upon the work of Glasserman & Nouri (2012), and extend it to include contingency on risk-weighted assets, instant non-continuous conversion to equity, and a combination of fixed imposed loss and fixed conversion price as terms of conversion. We use a capital structure model in continuous time to define asset dynamics, asset claims and the event of conversion and liquidation of the bank. Thereafter we use two important results from Glasserman & Nouri (2012) to value the discounted cash flows to holders of debt and contingent debt. From this, we arrive at closed form solutions for the coupon rates of these securities. / Contingent convertible bonds (villkoradeobligationer) är hybrida kapitalinstrument som beror på någon form av indikator på finansiell instabilitet i den emitterande banken. Efter finanskrisen har dessa finansiella produkter föreslagits som en lösning på dilemmat som uppstår när banker är för stora för att låtas gå omkull. Villkorade obligationer är en väg för banker att ta in kapital och uppfylla de ökade kapitalkrav som ställs av direktiven i Basel III utan att emittera kostsamt aktiekapital. I dessa tider av historiskt låga räntesatser är den relativt höga avkastning, tillsammans med de kontracykliska effekter produkterna ger dessutom intressanta för många investerare. Att värdera dessa produkter har dock visat sig svårt då de är mycket komplexa. Syftet med denna uppsats är att värdera villkorade obligationer som beror på relationen mellan bankens kärnprimärkapital och riskviktade tillgångar. Vi använder omvandling till aktiekapital som förlustabsorberingsmekanism och använder en kombination av fixerade konverteringspris och fixerade ålagda förluster som villkor för konversion. Vi använder en kapitalstrukturell modell i kontinuerlig tid för att definiera tillgångarnas rörelser, fordringar på tillgångarna och händelsen av konversion av kontraktet eller likvideringen av banken. Därefter använder vi två viktiga resultat från Glasserman & Nouri (2012) för att värdera de diskonterade kassaflöden till ägaren av obligationer och villkorade obligationer. Från detta hittar vi analytiska lösningar för storleken av kupongräntorna på obligationerna, villkorade som normala.

Kommersiella fastigheter har blivit allt viktigare inom svensk ekonomi. Fastighetssektorn har haft en särskilt hög tillväxt under de senaste åren där fastigheter kan anses vara en kapitalkrävande reell tillgång. Finansieringen av fastighetsbolag har traditionellt utgjorts av banklån men på senare tid söker fastighetsbolag alternativa finansieringsmetoder. Allt vanligare blir det att finna finansiering genom kapitalmarknaden. I regel är en av de största kostnaderna för ett fastighetsbolag dess finansieringskostnader. Således är det av vikt att bearbeta kapitalstrukturen för att använda den mest rationella givet bolagets förutsättningar, där ett sätt kan vara att i större utsträckning använda sig av eget kapital i balansräkningen. Vid första emissioner av preferensaktier i Sverige användes de av fastighetsbolagen ett sätt att inhämta eget kapital. De erbjöd investerarna en förutsägbar hög direktavkastning, samtidigt var utdelningen prioriterad framför andra aktieslag, dock utformade med en inlösenkurs. Efter ett antal år kom en första emission av D-aktier vilka populariserades bland fastighetsbolag. Dessa liknade preferensaktier med en löpande hög direktavkastning, dock utan prioritet. På senare tid har många preferensaktier kommit att lösas in av större fastighetsbolag. Samtidigt har många bolag kreditbetyget investment grade av ratinginstituten. Denna uppsats syftar till att reda ut vilken funktion preferensaktier har fyllt i form av källa till eget kapital och varför D-aktier delvis använts i form av ett substitut till preferensaktier. Undersökningen baserades på intervjuer med ett antal personer med erfarenhet och olika perspektiv av den kommersiella fastighetsmarknaden. Det framgår att emittering av preferensaktier kan vara rationellt för fastighetsbolag med höga tillväxtmål. Preferensaktier har historiskt varit en förmånlig källa till eget kapital vilket varit effektiv då det haft en låg utspädningseffekt relativt stamaktier. Preferensaktier blev dyra att behålla utestående för fastighetsbolag vilka sökte en investment grade-rating då dessa behövde förhålla sig till ratingbolagens syn på preferensaktier. Till följd av detta har D-aktier men även hybridobligationer används i form av ett substitut till preferensaktier. / Commercial properties have become increasingly important in the Swedish economy. The real estate sector has had a particularly high growth in recent years where real estate is considered a capitalintensive real asset class. Bank lending has traditionally been the method of financing real estate companies. As of recent years, the real estate companies seek to find alternative methods of financing, where it is becoming more common to finance through the capital markets. Generally, the biggest cost of a real estate company is its cost of finance. Therefore, it is important to process the capital structure to find the most rational one given the circumstances, where the use of equity found in the balance sheet can be an alternative. With the first issues of preferred shares in Sweden, the shares were used to obtain equity. The preferred shares offered the investors a high and predictable yield that was prioritized over the common shares, though designed as retractable at a specific price. Subsequently, the first dividend shares were issued, and the dividend share was popularized with real estate companies. The dividend share is similar to the preferred shares with a continuous high yield but without the priority. In recent years, many preferred shares have been retracted by the larger real estate companies. In the meantime, the demand for credit ratings has increased, with the goal of obtaining an investment grade rating by the rating agencies. This thesis aims to study what function the preferred shares have had as a source of equity and why dividend shares have partly been used as a substitute to preferred shares. The inquiry was based on interviews with persons of experience from the commercial real estate market that could offer different perspectives of the manner. What can be derived is that the issue of preferred shares can be rational for real estate companies with high set growth targets. Historically, preferred shares have been a competitive source of equity that has been effective due to its low dilution compared to common shares. Preferred shares became expensive to keep outstanding for the real estate companies that wanted the investment grade rating. This since the companies needed to operate in a way that the rating agencies favored regarding the preferred shares. As a result of this, dividend shares as well as hybrid bonds have been used as a substitute for preferred shares.

The investment and financing instrument AT1, or Contingent Convertible bond, has become popular in the post-crisis capital markets, prompting interest and research in the academic world. The instrument's debt definition but equity boosting properties makes it rather extraordinary, and its stochastic features makes multiple mathematical valuation methodologies relevant, especially with regard to the risk of extending the call date of the instrument. With investors still relying on screening tools for valuation, there is an absence of applications using existing mathematical approaches. This report therefore aims to narrow the gap between academia and industry by evaluating the use of such mathematical approaches in a practical investment setting, in particular the Improved Credit Derivative approach and the Extension Premium Relative Value approach shall be examined. Both models strive to account for the extension risk, a commonly disregarded yet critical risk, adding computational challenges to the implementation. Besides from discovering necessary practical adjustments, and their effects, the two pricing approaches are compared in an attempt to confirm their joint purpose of accounting for extension risk. Ending up with varying results consisting of evident offsets for the improved credit derivative model but significant correlations in the case of the extension premium model, their individual performance was diverse while the hypothesis of joint behaviour could be dismissed. / Investerings- och finansieringsinstrumentet AT1, eller Contingent Convertible bond, har blivit populärt i kapitalmarknaderna efter finanskrisen, vilket lett till intresse och forskning i den akademiska världen. Instrumentets grund som skuld men egenskaper för att tillskjuta eget kapital gör det extraordinärt, och dess stokastiska funktioner öppar upp för flertalet värderingsmetoder, speciellt gällande förlängningsrisken hos datumet för kallning. Eftersom att investerare fortfarande använder sig utav screening-verktyg för värdering finns det endast begränsad forskning rörande användande av matematiska metoder. Denna rapport har därför som mål att minska avståndet mellan den akademiska världen och industrin genom att utvärdera användandet av sådana matematiska metoder för praktiska investeringar, särskillt skall Improved Credit Derivative och Extension Premium Relative Value metoderna användas. Båda modellerna strävar efter att ta hänsyn till förlängningsrisken, en risk vanligtvis bortsedd ifrån men trots det kritisk, vilket tillägger ytterligare beräkningsutmaningar vid implementationen. Bortsätt ifrån att upptäcka praktiska justeringar och dess effekter jämförs de två värderingsmetoderna i ett försök att bekräfta deras gemensamma syfte, att ta hänsyn till förlängningsrisken. Att i slutändan nå blandade resultat besående av uppenbara avvikelser för improved credit derivative modellen men starka korrelationer i fallet av extension premium modellen gjorde att man kunde dra slutsatsen att deras individuella prestanda skilde sig medan hypotesen om gemensamt beteende kunde avfärdas.

Contingent convertible bonds (often referred to as CoCo bonds, or simply CoCos) are a relatively new financial instrument designed to absorb unexpected losses. This instrument became increasingly more common after the financial crisis of 2008, as a way to decrease the risk of insolvency among banks and other financial institutions. In this thesis, we will investigate two mathematical models for valuation of CoCo bonds, known as the credit derivative approach and the equity derivative approach, previously developed by De Spiegeleer and Schoutens [1]. We will investigate how these models can be modified in order to be applied to a large set of bonds available on the market. The effect of parameter alterations will also be studied, in order to determine which parameters that influence the pricing accuracy the most. We reach the conclusion that by estimating market triggers, conversion prices and by computing a continuous interest rate from a discrete rates table, the models are indeed executable on a large set of bonds available on the market. However, these parameter estimations come at the cost of reduced accuracy. In general, both investigated models produces prices which follows the overall movements of the market prices quite well, but at the same time with a relatively large absolute distance from the market prices. In other words, the correlation with the market is often high, but the absolute error (measure by root mean square error) is often large. The sensitivity analysis of the parameters shows that the market trigger is the most influential parameter in both investigated models. The fact that we had to estimate the market trigger in order to be able to price a large number of bonds is believed to be the main cause of reduced accuracy. By utilizing a more bond-specific parameter estimation, the accuracy of the investigated models could most likely be improved. We can conclude that there is a trade-off between being able to price a large set of bonds with a mediocre accuracy, or being able to price a few bonds with high accuracy. / Det finansiella instrumentet contingent convertible bond (ofta benämnt CoCo bond, eller endast CoCo) är en relativt ny obligationstyp som används av banker och andra finansiella institutioner för att absorbera oväntade förluster. Instrumentet blev mer vanligt förekommande efter finanskrisen 2008, som ett sätt att minska risken för insolvens. I detta examensarbete undersöker vi två matematiska modeller för värdering av CoCo bonds, nämligen den så kallade credit derivative approach och equity derivative approach, som tidigare har utvecklats av De Spiegeleer och Schoutens [1]. Vi kommer att undersöka hur dessa modeller kan modifieras för att bli applicerbara på ett stort antal obligationer tillgängliga på marknaden. En omfattande parameterstudie kommer att genomföras, för att dra slutsatser kring de mest betydelsefulla parametrarna för prissättningen. Genom att skatta så kallade market triggers, conversion prices och en kontinuerlig ränta är det möjligt att exekvera de undersökta modellerna på ett stort antal obligationer. Dessa skattningar medför dock en viss försämrad noggrannhet. Generellt sett följer priserna från modellerna marknadens rörelser ganska väl, men är samtidigt ganska långt ifrån marknadspriset. Med andra ord är korrelationen hög, men absolutfelet är relativt stort. Parameterstudien visar att parametern som kallas market trigger är mest betydelsefull för prissättningen. Faktumet att vi måste skatta market triggers för att kunna prissätta ett stort antal obligationer tros vara den största anledningen till försämrad noggrannhet. Genom att använda en mer ”obligationsspecifik” skattning av parametrar bör noggrannheten kunna förbättras. I dessa modeller är det en tydlig avvägning mellan att kunna prissätta många obligationer med relativt låg noggrannhet, och att kunna prissätta få obligationer med hög noggrannhet.