Background. Patients, who are receiving life-threatening treatment at the intensive care unit (ICU), often suffer from failure in their vital organs. Supporting treatement of their organs is a important part of the work in the ICU.  An overlooked complication in these patients is cognitive failure due to critical illness, also known as ICU-delirium. Research studies show that patients with ICU-delirium have increased care time and increased mortality. Aims The aim of this study was to describe the intensive care nurse's perception of and how ICU-delirium is assessed. The aim was also to compare how often assessment of ICU-delirium occurs with the frequency of assessment of sedation depth. Results 45 intensive care nurses responded that ICU delirium requires active measures from healthcare professionals. 43 considered that ICU delirium is a common response to the environment in an intensive care unit. Some (n= 40) indicated that their department has a routine regarding sedation, but 21 states that the protocol does not specify how often ICU delirium is to be assessed. The most common method for assessing ICU delirium was to see if the patient can follow instructions (n= 19) and if the patient has an outgoing behavior (n = 10). 42 indicated that ICU delirium is an under-diagnosed problem and 40 that it is a challenge to assess the patient. The study showed a significant difference (p = .0001) between how often intensive care nurses assess sedation depth and how often ICU delirium is assessed. Conclusions. The conclusion is that sedation assessment is performed more often than assessment of ICU-delirium. More education in the subject and more in-depth research is recommended. / Bakgrund. Patienter som vårdas inom intensivvården har ofta drabbats av kritisk sjukdom med svikt i vitala organ som följd. Understödjande behandling av dessa organ är en viktig del i arbetet inom intensivvården. En förbisedd komplikation hos patienten är sviktande kognitiva funktioner på grund av kritisk sjukdom, även benämnt intensivvårdsdelirium (IVA-delirium). Patienter med IVA-delirium har tidigare forskning visat ge längre vårdtider och ökad mortalitet. Syfte  Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om och hur IVA-delirium bedöms. Syftet var också att jämföra hur ofta bedömning av IVAdelirium sker med hur ofta bedömning av sederingsdjup sker. Metod En beskrivande och jämförande studie med kvantitativ ansats. Enkäter (n=112) delades ut till intensivvårdssjuksköterskor där 45 besvarades.  Huvudresultat 45 intensivvårdssjuksköterskor svarade att IVA-delirium kräver aktiva åtgärder från vårdpersonalen. 43 ansåg att IVA-delirium är en vanlig respons på miljön vid en intensivvårdsavdelning. En del (n=40) angav att deras avdelning har en rutin angående sedering men 21 uppger att protokollet inte anger hur ofta IVA-delirium ska bedömas. Den vanligaste metoden för att bedöma IVA-delirium var att se om patienten kan följa instruktioner (n=19) och om patienten har ett utåtagerande beteende (n=10). 42 angav att IVA-delirium är ett underdiagnosticerat problem och 40 angav att det är en utmaning att bedöma hos patienten. Studien visade en signifikant skillnad (p=.0001) mellan hur ofta intensivvårdssjuksköterskor bedömer sederingsdjup och hur ofta IVA-delirium bedöms.  Slutsatser Slutsatsen är att bedömning av sedering utförs oftare än bedömning av IVA-delirium. Mer utbildning inom ämnet och mer djupgående forskning rekommenderas.