<p>Sveriges regering lade den 28 mars 2000 sin proposition 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla. En av propositionens huvudinriktningar är att alla företag och hushåll skall kunna ha möjlighet att ansluta till ett rikstäckande datanät med bredbandskapacitet.</p><p>Regeringen är medveten om att glesbygdsområden och landsorten, dvs områden utanför själva kommunernas stadskärnor, är eftersatta vad gäller tekniktillgänglighet, men specificerar inte hur och med vilken teknik dessa områden skall ”vävas” in i nätverket.</p><p>Detta arbete beskriver de övergripande tekniker som finns idag och som är under utveckling, varvid två huvudgrupper kan urskiljas; trådburen respektive trådlös kommunikation. Inom dessa huvudgrupper finns ett antal olika tekniker som beroende på bl a standarder, kapacitetskrav, avstånd och antal anslutna användare kan användas i olika sammanhang.</p><p>Arbetets slutsatser är att det inte finns någon generell lösning på problemet med att ansluta en kommuns ytterområden till stadsnätet, utan varje situation är unik och får bedömas var för sig. Därmed presenteras ett förslag till stöd vid beslutet att välja teknik.</p>

Sveriges regering lade den 28 mars 2000 sin proposition 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla. En av propositionens huvudinriktningar är att alla företag och hushåll skall kunna ha möjlighet att ansluta till ett rikstäckande datanät med bredbandskapacitet. Regeringen är medveten om att glesbygdsområden och landsorten, dvs områden utanför själva kommunernas stadskärnor, är eftersatta vad gäller tekniktillgänglighet, men specificerar inte hur och med vilken teknik dessa områden skall ”vävas” in i nätverket. Detta arbete beskriver de övergripande tekniker som finns idag och som är under utveckling, varvid två huvudgrupper kan urskiljas; trådburen respektive trådlös kommunikation. Inom dessa huvudgrupper finns ett antal olika tekniker som beroende på bl a standarder, kapacitetskrav, avstånd och antal anslutna användare kan användas i olika sammanhang. Arbetets slutsatser är att det inte finns någon generell lösning på problemet med att ansluta en kommuns ytterområden till stadsnätet, utan varje situation är unik och får bedömas var för sig. Därmed presenteras ett förslag till stöd vid beslutet att välja teknik.