Specialiteten intensivvård utvecklades på 1950-talet, ända sedan dess har det varit känt att vissa av patinterna utvecklar akut förvirring eller psykiska störningar som senare kom att benämnas IVA syndromet. IVA syndromet orsakas av en process som startar vid insjuknandet/olyckan och beror på ett samspel mellan en psykologisk process, kemisk påverkan och den miljöstress som uppkommer av intensivvårdsmiljön som patienten vårdas i. IVA Syndromet orsakar ökad morbiditet och mortalitet. Syftet med arbetet är att beskriva omvårdnadsproblem och vilka åtgärder sjuksköterskan kan vidta för att förebygga utvecklandet av IVA syndromet. Undersökningen har utförts som en litteraturstudie. Resultatet visar att det finns en mängd olika omvårdnadsproblem relaterat till IVA syndromet. Sjuksköterskan kan med hjälp av kunskap och medvetenhet om problemet vidta en rad åtgärder inom ramen för sin profession för att förhindra och lindra effekterna av IVA syndromet. Resultatet visar att sjuksköterskan måste ha en helhetssyn i omvårdnadsarbetet för att effektivt kunna förebygga utvecklandet av IVA syndromet.

Bakgrund. Patienter som vårdas eller tidigare har vårdats på intensivvårdsavdelningen löper en stor risk att drabbas av svåra förvirringstillstånd, både på intensivvårdsavdelningen och i efterhand på vårdavdelningen. Tillståndet medför ofta hallucinationer, desorientering och förvirring vilket för den drabbade patienten kan upplevas som skrämmande och medföra lidande, både under sjukdomstillståndet men även i efterhand. Det är ett komplex sjukdomstillstånd där sjuksköterskan har en viktig roll genom att arbeta personcentrerat och därmed minska lidande hos patienten. Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelser av förvirring under och efter vårdtiden på intensivvårdsavdelningen. Metod. Kvalitativ studie av offentligt skrivet material vilket bearbetades med innehållsanalys. Resultat. Resultatet visade att personerna med förvirringstillstånd i samband med intensivvård genomgick obehagliga upplevelser där skräck och ångest var vanligt förekommande känslor i efterhand. Resultatet delades in i fyra kategorier; Overkliga upplevelser, desorientering, känslor under förvirringstillståndet och tiden efter förvirringstillståndet. Slutsats. Personerna beskriver upplevelsen av förvirringstillstånd i samband med intensivvård som negativ och obehaglig. Vidare beskriver flera personer en förvrängd verklighetsuppfattning där de än idag har svårigheter att avgöra vilka av upplevelserna som var verkliga och inte. Genom tolkning av resultatet kan en slutsats dras; patienters upplevelse av förvirringstillstånd i samband med intensivvård är starkt förknippat med lidande. Resultatet motiverar till ytterligare studier inom området för att förbättra kunskapen och förståelsen för hur lidandet kan minskas hos personer på vårdavdelning som har eller har haft detta förvirringstillstånd.