Background: The development of contemporary isolation measures has emerged through centuries from the time of ships under quarantine to modern personal protective equipment and knowledge about disease control. The underlying need for care in isolation could be multidrug resistant organisms or immunosuppression. Aim: The aim of this review was to explore patient´s experience of care in isolation due to somatic disease. Method: The study was conducted as a literature review with an inductive content analysis. During the literature search 11 qualitative studies corresponding to the aim of this study was chosen. Analysis of the quality of the studies were conducted. The results were analysed and compiled in themes and subthemes. Results: Patients described isolation policies as a form of imprisonment and in terms of negative experiences. Discrepancies in practice of isolation measures amongst health care workers contributed to patients’ apprehension and worry. The isolation room could both be seen as a prison and a safe haven. It represented a feeling of safety and disengagement from demands from the outside. The relationship between the patient and the health care worker was important for the experience of care in isolation. Patients described feelings of loneliness and contact with friends and family had major impact both through visits but also by phone or computer. To find acceptance or meaning made it easier to cope with the period of loneliness. Conclusion: To be cared for in isolation is a global phenomenon and it has major impact on the daily life of the affected persons. Attitudes, work procedures amongst the health care workers and their personal treatment towards the patients may have a positive or negative impact on the patients experience of isolation. Friends and family carry out an important role in alleviating loneliness and new technology for example videocalls may offer whole new opportunities to be able to interact socially with others during time spent in isolation. / Bakgrund: Nutida isoleringsvård har utvecklats och växt fram under århundraden alltsedan tiden då fartyg låg i karantän fram till dagens kunskap om smittskydd och tillgång till skyddsutrustning. Den bakomliggande orsaken till isoleringsvård kan bland annat vara antibiotikaresistenta bakterier eller immunsuppression. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med somatisk sjukdom upplever isoleringsvård. Metod: Studiedesign var litteraturstudie där analysen genomfördes med induktiv ansats. I artikelsökningar påträffades 11 kvalitativa originalartiklar som svarade till studiens syfte. Kvalitets- och resultatanalys av inkluderade studier gjordes och ett sammanställt resultat med teman och subteman utarbetades. Resultat: Isoleringsrutiner upplevdes som en form av fångenskap och beskrevs i negativa ordalag. Oro och ängslan upplevdes bland patienter när sjukvårdpersonal gjorde avsteg från isoleringsrutinerna. Rummet kunde upplevas som ett fängelse och begränsande men även som en fristad där eget rum, en upplevd trygghet och befrielsen från omgivningens krav sågs som positivt. Relationen mellan patient och personal var av betydelse för hur tiden i isoleringsvård upplevdes. Patienter uttryckte känslor av ensamhet och kontakten med anhöriga spelade en stor roll både genom direktkontakt men även via telefon och dator. Meningsskapande eller att finna acceptans inför situationen gjorde det lättare att hantera tiden i ensamhet. Slutsats: Isoleringsvård förekommer världen över och det har stor påverkan på individens dagliga liv. Bemötande, attityder och arbetssätt hos sjukvårdspersonal kan ha både positiv och negativ inverkan på patientens upplevelse av vårdformen. Närstående har en viktig roll i att lindra ensamheten och teknik såsom videosamtal öppnar helt nya möjligheter till social interaktion under tiden i isoleringsvård.