Enligt Skollagen ska åtgärdsprogram (Åp) upprättas för alla elever i behov av särskilt stöd för att uppnå kunskapskraven i alla skolformer. Avvikelser mellan riktlinjerna och implementeringen av Åp förekommer ofta på grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Det finns också många utmaningar som påverkar utarbetande respektive genomförande av åtgärdsprogram på särskolan. Denna utforskande samt beskrivande studie syftar att undersöka utvecklingsmöjligheter för processen kring åtgärdsprogram utifrån lärarens upplevelse i grundsärskolan samt gymnasiesärskolan. I föreliggande studie använde vi Agile teori som teoretisk utgångspunkt. Vi genomförde en enkätundersökning för att samla in data från lärare som arbetar i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. 62 lärare sammanlagt svarade på frågeformuläret. Vi analyserade det mesta av datamaterialet kvantitativt med Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) samt gjorde en kvalitativ tematisk analys på en öppen fråga i formuläret. Resultaten visar att utmaningarna inför implementering av åtgärdsprogram kvarstår. I strid mot föreskrift i styrdokument ges inte alla elever i behov av särskilt stöd möjlighet att delta i utarbetande av Åp. Vi ser även att inte alla vårdnadshavare till elever i behov av särskilt stöd ges möjligheter att delta i processen. Vi fann att användandet av Åp i lektionsplanering är låg i grundsärskolan och gymnasiesärskolan samt att det saknas koppling mellan Åp processen och undervisningsplaneringen för elever i behov av särskilt stöd. Vår studie belyser behovet av att söka utvecklingsmöjligheter till exempel kompetensutveckling och kollegialt samarbete för personal i särskolan. Sådana förbättringsåtgärder kan fylla en del av klyftan som upplevs mellan riktlinjer och praktik gällande åtgärdsprogram.