Idag går nästan alla barn i förskolan. Känslan av att börja i förskolan kan vara väldigt individuell och därför kan inskolningen behöva anpassas efter barnets behov med stöd av olika inskolningsmetoder. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och den traditionella inskolningsmetoden. Studien grundar sig i kvalitativa intervjuer med ljudupptagning med fyra verksamma förskollärare. Tidigare forskning visar att inskolningen är en komplex process och att nära relationer med alla inblandade parter är av största vikt för att barnet ska känna sig trygg i den nya miljön. Vi har med hjälp av anknytningsteori och centrala begrepp analyserat vår insamlade empiri.Resultatet av studien visar att förskollärarna ser på och arbetar med inskolningsmetoderna på både lika och olika sätt. Oavsett vilken inskolningsmetod förskollärarna använder sig av på sina förskolor så anpassas den efter det barn som ska skolas in. Förskollärarna arbetar på olika sätt för att knyta an till barnet, men av samtliga fyra betonas samverkan mellan hemmet och förskolan som betydelsefullt. Inom den föräldraaktiva inskolningsmetoden framkom att den ger föräldrarna möjlighet att se verksamheten som en helhet och att barnet kan knyta an till pedagogerna genom sin förälder. Samtidigt framkom att föräldern kan ha svårt att lämna sitt barn när det väl är dags för avsked. Inom den traditionella inskolningsmetoden framkom att den ger barnet möjlighet att knyta an till en pedagog som agerar som deras ersättande anknytningsperson. Samtidigt framfördes att barnet kan bli för fäst vid den ansvarande pedagogen vilket kan hindra barnet från att knyta an till de andra.