Följande uppsats studerar föräldraaktiv inskolning som forskningsobjekt, en relativt nyutvecklad modell för inskolning som fått fotfäste bland flera av landets kommuner och förskolor. Modellen innebär kortfattat att barnet i gemenskap med sin förälder deltar i samtliga rutiner på förskolan under tre heldagar. Förälderns uppgift är att introducera den nya verksamheten för sitt barn, pedagogen antar därmed en mer passiv roll i inskolningen. Den fjärde dagen sker den första separationen mellan barn och förälder som innebär ett kort och tydligt avsked, därefter anses inskolningen avslutad. Forskning angående modellen är bristfällig, i media hörs dock både positiva och negativa röster. Pedagoger som praktiserat föräldraaktiv inskolning talar gott om modellen och visar på flera fördelar medan kritik mot modellen riktas utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Trots kritiken hyllas inskolningsmodellen av flera förskolor, vi fann därför intresse för att utifrån en fallstudie undersöka hur tre förskolor arbetar med föräldraaktiv inskolning i praktiken. Följande studie syftar därav till att beskriva hur tre förskolor arbetar med föräldraaktiv inskolning med avsikten att visa på likheter och variation i utformning och tankesätt i arbetet med inskolningsmodellen. Studien syftar även till att beskriva hur de olika förskolorna valt att förändra arbetet med modellen som den ursprungligen beskrivs. Förskolornas respektive arbetssätt granskas sedan utifrån studiens teoretiska utgångspunkt: anknytningsteori. Intervjuer med förskolechefer och förskollärare som tillämpar föräldraaktiv inskolning har visat att samtliga tre undersökta förskolor arbetar likartat med föräldraaktiv inskolning. Vi fann dock att samtliga förskolor valt att förändra samma delar av modellen, utifrån den ursprungliga beskrivningen. Samtliga förskolor hade genomfört förändringar beträffande individanpassning och pedagogens roll under inskolningen, förändringar vi funnit varit gynnsamma utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Under studien synliggjordes även förskolornas arbetssätt som ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv kan anses vara mindre gynnsamma, som att inte tillämpa succesiv separation samt ansvarspedagog vid inskolningen. Vi vill med följande studie ge en nyanserad bild av föräldraaktiv inskolning, som speglar arbetet med modellen ute på fältet och på så sätt bidra till en mer kompletterande bild av forskningsobjektet – föräldraaktiv inskolning.

Syftet med studien var att belysa förskollärares uppfattningar angående barns anknytning i relation till föräldraaktiv- och traditionell inskolningsmodell. Studien utgår från anknytningsteorins centrala begrepp, anknytning och anknytningsperson begreppen ställs i relation till en inskolning på förskolan. Studien intar en fenomenografisk ansats och vill därmed visa förskollärares olika uppfattningar i relation till fenomenet, anknytning och vad de anser är viktigt för barns anknytning vid inskolning på förskolan. Sex förskollärare intervjuades totalt, tre arbetar med föräldraaktiv inskolningsmodell och tre arbetar med traditionell inskolningsmodell. Resultatet visar att studiens samtliga förskollärare upplever att barns anknytning är viktig att ta hänsyn till vid inskolning. Trots att förskollärarna arbetar med olika inskolningsmodeller uppfattar de att barnen känner sig trygga under sin inskolning. Resultatet visar att fem av sex av studiens förskollärare arbetar med en ansvarspedagog, tillika studiens anknytningsperson under en inskolning. Angående anknytningspersonens syfte urskilde vi ett gemensamt resultat inom vardera inskolningsmodell. Förskollärarna inom föräldraaktiv inskolning ansåg att anknytningspersonens syfte främst var att utgå från barnen medan förskollärarna inom traditionell inskolning ansåg att anknytningspersonens syfte var främst dokumentation och kontakt med vårdnadshavare. Svårigheter som framkom från förskollärarna som anknytningsperson var att personkemin inte alltid överensstämmer mellan förskollärare och barn samt en otillräcklighet i yrkesprofessionen. Denna otillräcklighet innebar att förskollärarna upplevde att de inte räckte till under en inskolning eftersom de skulle tillgodose inskolningsbarnets behov samtidigt som övriga barns behov också ska tillgodoses

I dagens samhälle arbetar de flesta föräldrarna och därmed behöver de barnomsorg till sitt/sina barn. När barnet börjar i förskolan måste barnet och föräldrarna skiljas åt under tiden barnet är i förskolan, det är en påfrestande procedur både för barnet och föräldrarna. Hur inskolningen går för barnet har stor betydelse för barnets framtid på förskolan. Syftet med detta arbete är att undersöka förskollärares tankar om inskolning, individuell inskolning respektive gruppinskolning samt vad de anser är viktigt under inskolningen för att få det lilla barnet tryggt i förskolan. Undersökningen är gjord med en kvalitativ metod och tre förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att inskolningen liknar vardagen på förskolan, det finns både för- och nackdelar med individuell inskolning respektive gruppinskolning och vilken av metoderna som används avgörs av hur många barn som skall skolas in. Det viktigaste under inskolningen är att få en trygg relation mellan barnet och ansvarspedagogen, detta genom att läsa av barnet, anser förskollärarna. Min slutsats är att alla barn är individuella och därmed måste inskolningen anpassas efter varje barn som skolas in för att göra inskolningsperioden och återstående tid på förskolan så god som möjligt för barnet.

<p>I dagens samhälle arbetar de flesta föräldrarna och därmed behöver de barnomsorg till sitt/sina barn. När barnet börjar i förskolan måste barnet och föräldrarna skiljas åt under tiden barnet är i förskolan, det är en påfrestande procedur både för barnet och föräldrarna. Hur inskolningen går för barnet har stor betydelse för barnets framtid på förskolan. Syftet med detta arbete är att undersöka förskollärares tankar om inskolning, individuell inskolning respektive gruppinskolning samt vad de anser är viktigt under inskolningen för att få det lilla barnet tryggt i förskolan. Undersökningen är gjord med en kvalitativ metod och tre förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att inskolningen liknar vardagen på förskolan, det finns både för- och nackdelar med individuell inskolning respektive gruppinskolning och vilken av metoderna som används avgörs av hur många barn som skall skolas in. Det viktigaste under inskolningen är att få en trygg relation mellan barnet och ansvarspedagogen, detta genom att läsa av barnet, anser förskollärarna. Min slutsats är att alla barn är individuella och därmed måste inskolningen anpassas efter varje barn som skolas in för att göra inskolningsperioden och återstående tid på förskolan så god som möjligt för barnet.</p>

Arbetet handlar om hur man i förskolan arbetar med anknytning. Detta har i sin tur avgränsats till hur anknytning uppnås vid inskolning och hur olika inskolningsmetoder påverkar denna.   I undersökningen vill vi få en djupare och bredare förståelse för hur och varför förskolorna har valt sin inskolningsmetod. För att få en uppfattning om detta har vi tillämpat en triangulerings-metod där vi utgår från pedagoger, förskolechefer och föräldrar. Pedagogerna intervjuades om hur de, utifrån olika metodval, arbetar kring inskolning. Förskolecheferna intervjuades om hur de organiserar verksamheten och föräldrarna fick möjlighet att svara på en enkät om hur de upplevde inskolningen av deras barn.  Syftet med undersökningen var att ta reda på hur förskolan arbetar med anknytning i samband med inskolning och vad de har för strategier samt hur förskolecheferna valt att organisera arbetet kring detta. Vi ville också se om föräldrarna upplevd inskolningen på samma sätt som pedagogerna upplevd den. Men också om förskolecheferna och pedagogerna har samma syn på skapandet av anknytning vid de olika inskolningsmetoderna.  Resultatet av undersökningen visar på likheter och olikheter i informanternas svar samt att anknytning uppnås mest under de inskolningsmetoder som varar en längre period.

No description available.

This study, written in the form of an essay starts with the visualized narrative of a preschool preparatory training experience. The narrative illustrates a troubled conjunction between teacher and parent. The troubled conjunction concerns how long the preschool preparatory training should be. The objective of this study is to explore my own actions and with the outset of my professional role assess and learn what happens in this meeting. My question formulations are: How can I relate to parents with other expectations then mine? What kind of dialog can I hold with the parents? I closely monitor my experiences and my practical knowledge, objectively and meticulously. To conduct an assessment from many perspectives, I used a hermeneutic method to interpret my own actions as well as the research I have studied. Theoretical perspectives of great importance for this study is primarily works by Anders Broberg, Pehr Granqvist, Tord Ivarsson, och Pia Risholm Mothander who all are of significant importance for their research of emotional attachment-behavior in children. The pedagogues Lene Lind, Gunilla Niss och Anna-Karin Söderström have given me many different outlooks with their work and research of integration between home and preschool. In this way they had great influence of the content in the essay. In my research I have come to the conclusion, one of the most important aspects during the preschool preparatory training is to form an open and trustworthy dialog between parents and teacher. Another aspect is the importance for the teacher to reflect over the pedagogical method used during the preparatory training. Also to reflect over daily routines, approach and relations.

Inledning När barnet börjar på förskolan medför det en stor förändring för både barn och föräldrar. Inskolningen innebär att barnet ska vänja sig vid en ny miljö och nya människor samt separera från sina föräldrar. Hur denna process påverkar alla inblandade är individuellt, men det är förskollärarens ansvar att planera och genomföra inskolningen. Från att inskolningarna under många år sett i stort sett likadana ut på de flesta förskolor, finns det idag en rad olika inskolningsmetoder att välja mellan. Syfte Syftet med vår studie är att undersöka vilka faktorer som kan avgöra vilken inskolningsmetod förskollärare väljer att använda sig av med de yngre barnen, samt hur de motiverar sina val. Metod Undersökningen är kvalitativ och har genomförts med intervjuer av fem förskollärare som arbetar med de yngre barnen. Vi har använt oss av anknytningsteorin som teoretisk utgångspunkt då den innefattar kunskap om hur viktig anknytningen är för barnets sociala utveckling och för utforskande och lärande. Resultat Resultatet visar att de begrepp som används för olika inskolningsmetoder i själva verket innebär olika saker för olika personer. Många pratar om föräldraaktiv inskolning, men det finns inte någon bestämd betydelse av begreppet. Det här kan lätt leda till missförstånd och osäkerhet, inte minst bland föräldrar. Det verkar finnas ett behov av forskning kring de olika inskolningsmetoder som används, samt teoretisk kunskap om separationer och anknytning för barn. Endast en av de intervjuade förskollärarna nämner anknytningsteorin. Det visade sig också att förskollärarnas möjlighet att själva påverka vilken inskolningsmetod som ska användas, är avgörande för om de är positivt inställda till den eller inte. Samtliga intervjuade förskollärare menar att inskolningen är en viktig period och att det är barnens behov som är viktigast när inskolningen planeras och genomförs. Det framkom ändå att föräldrarnas och pedagogernas behov i några fall går före.

Syftet med denna studie var att undersöka hur fyra förskollärare arbetar med vårdnadshavares inflytande under barnens inskolning till förskolan. Genom intervjuer av fyra förskollärare och utifrån begreppet inflytande visar resultatet att förskollärarna anser att de ger vårdnadshavarna inflytande men att de även har en viss makt att begränsa detta inflytande. Inskolningen handlar enligt förskollärarna främst om att göra både vårdnadshavare och barn trygga i verksamheten och för att få dem trygga är kommunikationen och ett öppet klimat betydelsefullt. Men studien visar också att förskollärarnas yrkesprofession betraktas som överordnat föräldrars vilja och möjlighet till påverkan.

Det finns i huvudsak tre olika metoder för inskolning av små barn i förskolan, men inte mycket forskning i ämnet. Utifrån populärvetenskaplig litteratur och facktidskriftsartiklar kan man sammanfatta de metoder som finns som föräldraaktiv introduktion, traditionell inskolning och individuell inskolning. Det övergripande syftet med undersökningen är att kartlägga hur inskolningen går till i ett antal kommuner i Sverige. Till grund för undersökningen ligger tre frågeställningar. Dessa rör vilken metod man använder vid inskolning, hur inskolningen går till, vem som bestämmer och vad som avgör att en viss metod används. Ansatsen i studien är kvantitativ och frågorna ställs genom en enkätundersökning. Undersökningsgruppen består av 43 förskollärare och 43 förskolechefer som arbetar vid huvudsakligen kommundrivna förskolor i Stockholm, Malmö, Norrköping, Skellefteå, Mariestad och Uppsala. Undersökningen tittar på trender och tendenser i svaren från de tre huvudfrågorna. Resultaten visar både likheter och olikheter mellan kommunerna och mellan förskollärares och chefers svar. Huvudresultatet är att den föräldraaktiva introduktionen är den mest frekventa i hela landet. Det vanligaste är att man skolar in flera barn åt gången, att man har en utsedd ansvarspedagog för inskolningen och att man skickar ut information till föräldrarna innan inskolningen börjar om hur den kommer att gå till. Arbetslaget och förskolechefen är de som oftast bestämmer vilken metod som används. Informationskällor till beslutet är oftast litteratur och beprövad erfarenhet för förskollärarna, och facktidskrift, litteratur och beprövad erfarenhet för cheferna.