The purpose of our study is to highlight the knowledge of the small child's introduction to the new world of preschool. Five teachers and one child care provider has been interviewed about their experiences regarding the infants introduction seen as a phenomenon. Our thesis approach is inspired by phenomenology but with focus on two central concepts, lifeworld and essence. Our research questions focus on the following aspects: educator´s experiences of the introduction to preschool, what do the educators believe is significant for the introduction and how do the educators reflect on their role of profession? The surveys data is collected with the method of qualitative interviews followed with an analysis based on the phenomenological approach. From our analysis we have been able to determine the essence which is presented as three categories; relation between educator and child, the meaningful context and the educators own role of profession. In our findings we could see that children are being introduced to preschool accompanied by other children, they are being introduced as a group. The educators works with two different models concerning the introduction to preschool. One model where the parent´s role during the introduction is to be active and to participate in the daily activities along with their children. As opposed to the other model where the parent´s task during the introduction is to keep a secluded role. Five educators out of six are satisfied with their way of working regarding the introduction, however some of the educators express a frustration regarding insufficient guidelines concerning introduction of the little child into the world of preschool from the Swedish authority Skolverket. One conception that is recurring in different contexts is safety and the children’s capability to attachment. All educator´s believe that the relation between educator and child is of great importance for both children and parents when it comes to the introduction to preschool. Children and parents need to feel confident in this new meaningful context that they are being introduced in. The educators express the importance of a confidence-inspiring educator.

Syftet med studien är att undersöka vårdnadshavares perspektiv av inskolning utifrån den föräldraaktiva samt två-veckorsinskolningen. Avsikten med studien är att få fram vårdnadshavarnas perspektiv på inskolning som äger rum i förskolan. I denna kvalitativa undersökning genomfördes intervjuer med 12 vårdnadshavare. Urvalet av informanter är medvetet där hälften har erfarenhet av den föräldraaktiva inskolningen och resterande av två-veckorsinskolningen. I resultatet framgår vårdnadshavarnas olika uppfattningar av inskolningen och hur metoderna utifrån vårdnadshavarnas perspektiv kan förbättras. Vårdnadshavarna beskriver ingen av inskolningsmetoderna som bättre än den andra vilket pekar på att det går att utveckla båda inskolningsmetoderna. Resultatet visar även att vårdnadshavarna är nöjda med respektive inskolningsmetod som i slutänden fungerar. Det som är gemensamt för vårdnadshavarna oavsett inskolningsmetod är deras oro inför inskolningen. Slutligen framkommer det ur vårdnadshavarnas perspektiv en saknad av inflytande i inskolningsprocessen och att de inte är delaktiga i valet av inskolningsmetod.

Sammanfattning Studiens forskningsproblem är att höga krav ställs på pedagoger att genomföra inskolningar, men riktlinjerna från forskningen är få, i synnerhet de där pedagogerna själva fått beskriva hur inskolningar bör ske. Därför syftar studien till att undersöka hur sex pedagoger beskriver att de genomför inskolningar och vad de anser är betydelsefullt för att stärka barns trygghet och anknytning i denna process. En empirisk undersökning har genomförts, där pedagogerna deltagit i varsin semistrukturerad intervju. Studien utgår ifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv (Bowlby 2010), samt använder begrepp så som: affektsmitta (Tomkins 2008) och KASAM (Antonovsky 1987).  Resultatet visar att pedagogerna menar att inskolningar kan ha olika arbetssätt, förväntan på vårdnadshavarens agerande och syn på inskolningspedagogens betydelse. Gemensamt är att alla pedagogerna beskriver hur barns trygghet nås via vårdnadshavarnas trygghet. Pedagogerna visar på en medvetenhet i användandet av den trygga basen och affektsmitta mellan förskolans aktörer. Studien visar även att pedagogerna anser att barn och vårdnadshavare har ett behov av tydlighet och rutiner. Detta ställs dock i kontrast till behovet av pedagogens flexibilitet att anpassa inskolningen utefter barnets behov, tidigare erfarenheter och anknytningsmönster.  Slutsatsen visar att inskolningen uppfattas som komplex, då flera faktorer påverkar dess resultat. Inskolningen är, enligt pedagogerna, betydelsefull för alla inblandade aktörer: för vårdnadshavarnas tillit till förskolan, för barnens trygghet och framtida utveckling, samt för pedagogernas arbetsmiljö och förutsättningar att utföra sitt arbete.

Denna studies syfte var att undersöka hur förskollärare och barnskötare arbetar med inskolning utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Kvalitativa intervjuer av verksamma pedagoger från tre förskolor genomfördes. Intervjumetoden underlättade för oss att få en objektiv bild över hur förskollärare och barnskötare från respektive tre förskolor resonerade kring inskolning. Med hjälp av Bowlbys anknytningsteori har vi analyserat vår empiri och därmed besvarat våra forskningsfrågor. Studiens resultat påvisade att trygghet samt samarbete med föräldrar var en avgörande faktor för att en god anknytning skulle ske under inskolning. Samtliga pedagoger från respektive yrkeskategorier lyfte även upp att miljö och material på verksamheten hade en värdefull betydelse under inskolning. Med stöd av miljö och materialets inverkan kunde en trygg anknytning grundläggas för det inskolade barnet, mellan pedagoger och kamratkulturen.

Studien undersöker inskolningsmetodernas trygghetsskapande funktion i förskolan och hur förskolepersonal beskriver deras arbete med att möjliggöra för barnet att knyta an till en kompletterande anknytningsperson i förskolan, ur ett ­­­anknytnings­­teoretiskt­ pers­pektiv. Studiens data samlades in genom åtta kvalitativa intervjuer med verksam­ förskolepersonal inom tre olika kommuner i Sverige. Insamlat material har bearbetats utifrån en tematisk analysmetod och diskuterats utifrån tidigare forskning och den teori som studien utgår från. Resultat visade att förskolepersonalens förhållnings­sätt­ är en betydande del av att skapa trygghet för barnet under inskolningen, oberoende vilken ­­inskolnings­metod­ förskolorna har. Förskolepersonalen i studien tar utgångs­punkt i barnets enskilda behov under inskolningen och modifierar de metoder som tillhandahålls i förskolan. Slutsatsen är att förskolepersonalens arbete och förhåll­nings­sätt har stor betydelse för barns anknytning samt trygghetsskapande funktion under inskol­ningen.

Denna studie syftar till att undersöka om det finns några riktlinjer för introduktion till förskolan, vilka metoder som används, varför de används, hur pedagoger arbetar för att få barnen att knyta an till dem vid introduktionen samt hur introduktionen påverkar pedagogerna, verksamheten och gruppen. För att undersöka detta har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med 10 förskollärare som har erfarenhet av inskolning. Vi har utgått från ett anknytnings teoretiskt perspektiv i denna undersökning. Resultatet indikerar att den enda nationella riktlinjen för inskolning som finns är det som står i Läroplanen för förskola. Det vill säga att det är rektorn som ansvarar för att barn och vårdnadshavare får en god introduktion till förskolan. Både tvåveckorsmodellen och tredagarsmodellen används vid inskolning, men förskolorna gör sina egna tolkningar av dem. Det varierar mellan förskolor hur aktiva de vill att föräldrarna ska vara. Alla informanter anger att det försöker vara flexibla och anpassa introduktionen efter varje barns behov. De flesta informanterna menar att det finns fördelar med den introduktionsmodell de använder på sin förskola men dock verkar få av dem ha varit med och beslutat vilken metod som används. Den modellen har funnits på förskolan och informanterna har inte ifrågasatt detta. Informanterna beskriver att de försöker möta barnet med lyhördhet, positivitet och finnas där för det. Detta indikerar att barnet bör kunna knyta an till pedagogen oavsett vad de har för anknytning till sin vårdnadshavare. De flesta informanterna berättar att de som pedagoger, verksamheten samt gruppen påverkas av inskolningsperioderna. Detta är ett avseende som vi anser att de borde utvärdera sin verksamhet utifrån.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i förskolan i relation till anknytningsrelationen mellan det inskolade barnet och dess förälder. Studien vill även behandla föräldrarnas upplevelse av inskolningstiden. Studien genomfördes med en kvantitativ forskningsmetod som bestod av enkätundersökningar. Två stycken enkätundersökningar genomfördes, den ena riktade sig till förskollärare och den andra till föräldrar. Studien tar avstamp i John Bowlbys anknytningsteori följt av begrepp från den amerikanska psykologen Mary Ainsworth. Utifrån undersökningens resultat framgick det att förskollärarna upplevde att de inkluderar och tar hänsyn till föräldrar-barn relationen till största del. Resultatet visar även att det brister i en del frågor, till exempel att förskollärarna inte frågar om föräldern är redo att lämna barnet vid första tillfället, samt att majoriteten av förskollärarna svarar att de inte är en och samma pedagog som håller i inskolningen. Föräldrarnas upplevelse av inskolningsperioden är blandad men majoriteten av dem känner sig inkluderade i inskolningen och upplever den som positiv. Resultatet visar även vikten av att föräldrarna är närvarande under inskolningen och att förskolläraren bör ta hänsyn till föräldrar-barn relationen för att skapa en trygg anknytning till föräldern som sedan gynnar barnet. Det finns inte mycket forskning kring förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i relation till anknytningsrelationen mellan förälder och barn, därför är detta ett område värt att undersöka vidare.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur förskollärare arbetar och anpassar inskolningen utifrån små barns anknytningsbehov. Det som har undersökts är hur förskollärare ser på barns anknytningsbehov under inskolning, hur förskollärare arbetar med hänsyn sig till barns anknytningsbehov samt vilka metoder förskollärare använder sig av vid inskolning. Särskild vikt har legat vid barns anknytningsbehov. För att besvara syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuer har genomförts med åtta utbildade förskollärare vilket utgör grunden för vår empiri. Empirin som samlats in har sedan transkriberats, analyserats och tematiserats. Resultatet har därefter analyserats utifrån anknytningsteorin och dess begrepp trygg bas, säker hamn samt litteratur och teoretisk forskning. Resultatet visade att förskollärare ser barns anknytningsbehov som individuellt där aspekter som ålder och anknytning till vårdnadshavare kan vara bidragande till hur barnet knyter an till förskolläraren. En traditionell metod är grunden hos de flesta förskollärare men de uppger att de är viktigt att kunna anpassa metoden efter barnets behov. Vidare framkom också att förskollärarna ser barnens trygghet som centralt i deras arbete med inskolning och att de använder olika tillvägagångssätt för att uppnå det. En del förskollärare använder sig av ansvarspedagoger för att uppnå trygghet i förskolan medan andra förskollärare anser ansvarspedagoger snarare stjälpa arbetet med att skola in barn än att hjälpa. Vidare ser också förskollärarna samarbetet med vårdnadshavarna som en god grund att börja barnets inskolning med och att ett nära samarbete under inskolningen är fördelaktigt för barnets behov. Varje inskolning avslutas med ett uppföljningssamtal där både förskollärare och vårdnadshavare kan lyfta sina tankar och åsikter kring barnets trygghet och välmående.

Innehållet i denna studie omfattar inskolning från ett vårdnadshavarperspektiv med utgångspunkt från Broberg, Hagström och Brobergs (2012) utveckling av anknytningsteorin. De frågeställningar som ligger till grund för undersökningen har hjälpt oss att uppnå studiens syfte, vilket är att undersöka vårdnadshavares upplevelser av en inskolningsprocess. Frågeställningarna som kommer att belysas är: Hur upplever föräldrar att en inskolning går till? Vilka faktorer påverkar föräldrars upplevelser i en inskolningsprocess? Vilka förväntningar har föräldrar på pedagogers bemötande i en inskolning?Metoden som använts för att komma fram till resultatet är kvalitativa intervjuer och enkäter. För att uppnå en fördjupad förståelse för individers olika uppfattningar kring ett och samma fenomen, det vill säga inskolningen, valde vi att använda oss av en kvalitativ metod. Studiens resultat visar på att olika faktorer är avgörande för hur vårdnadshavare upplever en inskolning. Det har framkommit att vårdnadshavarna genomgått antingen en traditionell- eller en föräldraaktiv inskolningsmodell utan att känna till andra alternativ för hur en inskolning kan genomföras. Att barnet får en trygg anknytning till pedagogerna på förskolan har varit det mest centrala för studiens vårdnadshavare och vilken inskolningsmodell som genomgåtts har varit av mindre betydande roll. Slutsatsen av resultatet är att föräldrar anpassat sig till den modell som förskolan använder sig av. För föräldrarna i studien är det viktigare att känna sig trygg med att lämna över sitt barn till tillitsfulla pedagoger på förskolan snarare än vilken modell som använts. Nyckelord: Inskolning, anknytning, vårdnadshavare, trygghet

Inskolningsperioden har en stor betydelse för både barn och vårdnadshavare, då de genom den får sin första inblick i förskolans värld. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har om den föräldraaktiva inskolningsmetoden. I studien undersöks även hur anknytningsteorin används vid inskolning och hur den föräldraaktiva inskolningsmetoden förhåller sig till en trygg anknytning. Det empiriska materialet består av transkripter från åtta kvalitativa intervjuer med förskollärare som genomfördes både via telefon och på plats i förskolan. I resultat redovisas förskollärarnas egna upplevelser av att arbeta med den föräldraaktiva inskolningsmetoden i förskolans verksamhet. Förskollärarna anser att den föräldraaktiva inskolningsmetoden är en lämplig metod för att skola in barn. Inskolningsmetoden bidrar till att barn slussas in i förskolan snabbare och att vårdnadshavarna börjar skapa en relation till pedagogerna på avdelningen under inskolningsdagarna. Slutsatsen av studien är att den föräldraaktiva inskolningsmetoden gynnar förskolans verksamhet mer än barnen. Detta för att utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv är det inte möjligt för barn att knyta an till en annan människa på endast tre dagar.