Denna studie syftar till att undersöka förskollärares förhållningssätt till att bidra med trygganknytning i förskolan under inskolning, för att främja barns utveckling och lärande. Syftetmed studien anser vi är angelägen då vi stött på olika synsätt hos pedagoger i förskolan närdet kommer till anknytning och trygghet i förskolan. Vi ansåg det även intressant attundersöka hur förskollärarna upplever hur inskolningar har förändrats under pågåendepandemi ur ett anknytningsperspektiv. För att genomföra denna studie använde vi oss avkvalitativa intervjuer för att få en uppfattning om förskollärares medvetenhet, samt arbetekring anknytning i förskolan. Intervjuerna gjordes med sju förskollärare på fyra förskolorbelägna i två olika kommuner inom Stockholms län. Den insamlade empirin analyseradesutifrån ett sociokulturellt perspektiv samt även ett anknytningsperspektiv med utgångspunktur dessa perspektivs centrala begrepp. Resultatet visade att förskollärarna besitter en medvetenhet kring anknytning och att detkopplas samman med trygghet. Det visade även att förskollärarna är medvetna kringsambandet mellan trygghet och barns förmåga till att lära och utvecklas. Studiens resultat visade även att de upplever skillnader vid inskolningen under pågåendepandemi. Men även att de har handlingsutrymme till att individanpassa efter varje barnsbehov för att kunna skapa trygghet för barnen.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares arbetssätt vid barns inskolning i förskolan. Studien fokuserar på vad och hur förskollärarna beskriver att de gör under inskolningen för att ta reda på barns erfarenheter och relatera dem till undervisning och lärande. Genom kvalitativ forskningsdesign och semi-strukturerade intervjuer har vi intervjuat åtta förskollärare om deras erfarenheter och upplevelser vid inskolning. Slutsatserna är att det finns många olika arbetssätt för att skapa relation till barnet vid inskolning. Dessa är relaterade till undervisningsrelation, undervisningsgemenskap och socio-materiella aspekter. Det finns också många sätt att relatera relationsarbetet till undervisning, den främsta är att framhålla betydelsen av sitt arbete med relationer. Slutsatsen att resultatet i denna studie går i linje med forskning kring lärares relationsarbete.

Inskolning i förskolan, förskollärares tankar kring små barns första möte med förskolan, av Sara Andersson och Magdalena Wasowska.Detta examensarbete handlar om förskollärares tankar kring inskolning av små barn i förskolan. Enligt förskolans läroplan, Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 2006) har förskolans verksamhet skyldigheten att ge varje familj ett gott välkomnande in i denna miljö. Studien bygger på tankar från sex förskollärare som deltagit i en kvalitativ intervju där de berättar om hur de tänker kring barns förstagångsinskolning. Studiens syfte är att belysa vilka aspekter som förskollärare anser vara viktiga att tänka på vid en förstagångsinskolning på en småbarnsavdelning. Följande frågeställning besvaras: Vad anser förskollärare som arbetar på småbarnsavdelningar är viktigt att tänka på vid en förstagångsinskolning, utifrån det nya barnets behov, föräldrars behov, verksamheten och barngruppens behov samt personalens behov? Tidigare forskning berättar om känslan av att känna sig trygg med sin omgivning där en anknytning sker till någon annan människa, vilka är grundläggande för allas behov vid en inskolning. Sammanfattningsvis talar de sex förskollärarna främst om trygghet, anknytning, förtroende, lyhördhet och engagemang samt förförståelse för att det nya barnet, föräldrar, verksamheten och barngruppen samt personalen ska kunna känna att det blev en positiv inskolning. Vi drar slutsatsen att samarbete och flexibilitet samt anknytning och trygghet är betydelsefulla egenskaper för att det ska bli en positiv inskolning för alla berörda.

Relevansen att genomföra denna studie är för att inskolningen bygger grunden för barnets kommande förskolevistelse. Det behövs en trygg och stadig grund för att barns utveckling ska gynnas. Vi vill synliggöra hur arbetet med inskolning ser ut på tre olika förskolor. Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger aktivt arbetar med anknytning under inskolning. Hur barngruppen agerar/ reagerar när ett nytt barn skolas in kommer även att undersökas. Anknytningspedagogen är en väsentlig del inom inskolningen, hur denna pedagog utses kommer även synliggöras.  För att få svar på vårt syfte och frågeställningar har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med pedagoger som dagligen arbetar inom förskoleverksamheten. Med hjälp av tidigare forskning kopplat till vårt syfte och frågeställningar har vi kunnat dra slutsatser och formulera vårt resultat. Med hjälp av våra teoretiska perspektiv i arbetet, anknytningsteorin och ett sociokulturellt perspektiv, har vi kunnat analysera samt dra slutsatser utifrån vårt resultat.  Resultatet av studien visar att pedagogerna arbetar aktivt med anknytning under inskolningen. Hur arbetet ser ut varierar från pedagog till pedagog. En gemensam faktor som alla respondenter tog upp under våra intervjuer var att inskolningen riktar sig inte bara mot barnet utan även mot vårdnadshavaren. Pedagogerna strävar till att barnen, liksom vårdnadshavarna, ska känna sig trygga på och med förskolan. Det varierar från barngrupp till barngrupp hur barngruppen agerar/ reagerar när ett nytt barn skolas in. Pedagoger, som jobbar med äldre barn, berättar att barnen ofta bjuder in det nya barnet, som är under inskolning, till lek och introducerar förskolan för barnet.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med att skapa en trygg anknytning vid inskolningen. Att skapa trygga relationer med barnen under inskolningen är en mycket viktig process, för att barnen ska våga utforska och undersöka förskolans miljö. Studien baseras på tio intervjuer med utbildade förskollärare, såväl personliga intervjuer som gruppintervjuer, där respondenterna utifrån öppna intervjufrågor fick delge sina synpunkter samt erfarenheter om barns anknytning vid inskolning. Insamlat empiriskt material har transkriberats och därefter formulerades teman utifrån en tematisk induktiv metod. Teoretiskt utgår studien från Ainsworths trygghetscirkel och tillämpning av barnperspektiv som begrepp. Resultatet visar hur vårdnadshavares aktiva roll har stor betydelse när det kommer till barnets anknytning till förskolläraren. En annan viktig faktor är förskollärarens förmåga att synliggöra barnets behov. Studiens resultat visar även på de utmaningar som förskollärarna har att hantera för att skapa en trygg anknytning, som exempelvis stora barngrupper eller vårdnadshavares oro. Studiens didaktiska implikationer lyfter trygghetsscirkeln som stöd vid inskolningen då begreppet bidrar med olika perspektiv på hur barn och förskollärare kan skapa relationer.

Syftet med min studie var att, med avstamp i anknytningsteorin, undersöka vikten av att skapa trygga relationer under inskolningen samt att synliggöra eventuella hinder för detta i förskolans praktik. Genom förskollärares röster ville jag även undersöka vilka för- och nackdelar det kan finnas med olika så kallade inskolningsmodeller med koppling till begreppen trygghet och anknytning.För att nå syftet med min studie valde jag att använda mig av kvalitativ metod i form av skrivna intervjuer via mail. Denna metod ansåg jag bäst lämpad, utifrån de förutsättningar som fanns i form av tid och i relation till studiens syfte, för att undersöka pedagogers tankar och erfarenheter av trygga relationer, inskolning och eventuella hinder i förskolans praktik. Sju förskollärare med placering på förskolor i Malmö med omnejd deltog i studien och alla hade fler än fem års erfarenhet av förskolläraryrket.Resultatet av min undersökning visar att alla deltagare såg trygg anknytning och trygga relationer som något ytterst viktigt i förskolans praktik. Dock blev det tydligt att de också upplevde barngrupperna som för stora och personaltätheten för låg. Utifrån detta gav de också uttryck för att inte känna sig tillräckliga i att kunna möta varje barns behov av närhet och trygghet. Förskollärarna menade att inskolningen måste i största mån anpassas efter barnets behov och att dessa behov ser olika ut från barn till barn. Förskollärarna lyfte fram positiva fördelar i tredagarsinskolningen som till exempel att föräldern får en bättre inblick i förskolan då de vistas där hela, istället för delar av, dagen och att barnet skapar en relation till fler än en pedagog. Dock visar materialet att majoriteten anser att tre dagar är för kort tid för barnet att hinna skapa en trygg relation till personalen på förskolan och jag lyfter därför fram den traditionella modellen på två veckors inskolning som att föredra ur ett anknytningsperspektiv och en kombination av dessa två kanske är att föreslås. Gruppinskolning ansågs inte av någon främja förutsättningen för barnet att knyta an till någon pedagog men förskollärarna kunde se andra vinningar i metoden i form av att föräldrar sinsemellan fick kontakt med varandra.

No description available.

Idag går nästan alla barn i förskolan. Känslan av att börja i förskolan kan vara väldigt individuell och därför kan inskolningen behöva anpassas efter barnets behov med stöd av olika inskolningsmetoder. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på och arbetar med två inskolningsmetoder, den föräldraaktiva och den traditionella inskolningsmetoden. Studien grundar sig i kvalitativa intervjuer med ljudupptagning med fyra verksamma förskollärare. Tidigare forskning visar att inskolningen är en komplex process och att nära relationer med alla inblandade parter är av största vikt för att barnet ska känna sig trygg i den nya miljön. Vi har med hjälp av anknytningsteori och centrala begrepp analyserat vår insamlade empiri.Resultatet av studien visar att förskollärarna ser på och arbetar med inskolningsmetoderna på både lika och olika sätt. Oavsett vilken inskolningsmetod förskollärarna använder sig av på sina förskolor så anpassas den efter det barn som ska skolas in. Förskollärarna arbetar på olika sätt för att knyta an till barnet, men av samtliga fyra betonas samverkan mellan hemmet och förskolan som betydelsefullt. Inom den föräldraaktiva inskolningsmetoden framkom att den ger föräldrarna möjlighet att se verksamheten som en helhet och att barnet kan knyta an till pedagogerna genom sin förälder. Samtidigt framkom att föräldern kan ha svårt att lämna sitt barn när det väl är dags för avsked. Inom den traditionella inskolningsmetoden framkom att den ger barnet möjlighet att knyta an till en pedagog som agerar som deras ersättande anknytningsperson. Samtidigt framfördes att barnet kan bli för fäst vid den ansvarande pedagogen vilket kan hindra barnet från att knyta an till de andra.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka i vilken utsträckning föräldrar upplever delaktighet och samverkan i samband med sitt barns inskolning i förskolan. I förskolans uppdrag ingår att samverka med föräldrar i en anda av öppenhet, ömsesidighet och respekt. Pedagoger ska ge föräldrar möjlighet till delaktighet och inflytande, bland annat vid sitt barns inskolning (Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010). Forskning visar att ett bra föräldrasamarbete är avgörande för barnets trygghet under inskolningsperioden. Studien utgick från en kvalitativ hermeneutisk ansats där verktyget self report användes. Tjugofyra föräldrar svarade på en enkät bestående av åtta frågor. Inga bortfall förekom. Resultatet av studien visade att föräldrarna ville ha inflytande över sitt barns inskolning men var osäkra på hur de skulle uppnå det. Resultatet visade även att föräldrarna uppfattade det som viktigt att pedagogen har ett gott bemötande och visar lyhördhet. Vidare klargjordes att samarbetet kring det egna barnet var viktigt för föräldrarna. De ville kunna diskutera vad deras barn kan, vill och behöver och de förväntade sig att pedagogerna så långt som möjligt skulle tillgodose detta. Nyckelord:

Det övergripande syftet med studien är att bidra med kunskap om hur sex förskollärare ser på barns trygghet i förskolan. Ett annat syfte är även att synliggöra hur förskollärarna arbetar med trygghet samt vilka eventuella möjligheter och svårigheter som kan finnas i arbetet med att tillgodose barnens behov av trygghet. För att studera detta har vi använt oss av tre huvudfrågor: Vad upplever de intervjuade förskollärarna vara viktigt i arbetet med att tillgodose barnens behov av trygghet i förskolan? Hur arbetar de intervjuade förskollärarna med att tillgodose barnens behov av trygghet i förskolan? Samt vilka möjligheter och svårigheter kan de intervjuade förskollärarna möta i arbetet för att tillgodose barns behov av trygghet på förskolan? Sex pedagoger från olika kommuner och förskolor har deltagit i studien. Kvalitativ intervju som metod där intervjuerna har varit halvstrukturerade har använts för att samla in material. Intervjuerna har genomförts vid personliga möten på respektive förskollärares förskola. Studiens resultat visar dels att samtliga förskollärare anser att tryggheten är grunden till både utveckling och lärande, det är en förutsättning för barnets välmående på förskolan. Dels att tryggheten startar redan vid inskolningen, där även vårdnadshavarna har en betydelsefull roll. Ytterligare något som framkommer i resultatet är vikten av att vara ett arbetslag, vilket visar sig ha en stor betydelse när det handlar om att kunna möta alla barn och vårdnadshavare. I arbetet med att skapa trygghet får inte vårdnadshavarna glömmas bort, då vårdnadshavarna speglar av sig trygghet på barnen. Även framkommer det i resultatet att en svårighet som pedagogerna beskriver är att inte räcka till, vilket gör det svårt för dem att kunna tillgodose tryggheten för alla barn. En slutsats som dras i studien är att trygghet är en viktig aspekt inom förskolan samt har en avgörande roll i förskollärarnas arbete.