Studien har genom kvalitativa samtalsintervjuer studerat lärares uppfattningar av elevinflytande. En fenomenografisk ansats har tagits för att möjliggöra en studie med uppfattningar som studieobjekt. I examensarbetet studeras elevinflytandets innebörd avseende användningsområde och faktorer, som möjliggör och försvårar arbetet med elevinflytande i skolan. Resultatet visade att lärarna uppfattade elevinflytandets innebörd, som elevernas möjlighet, att genom delaktighet påverka arbetssätt och redovisningsform i undervisningen. Dessutom ska eleven tränas till att bli en framtida medborgare, genom att utveckla en metakognition och delta i olika former av råd (klass- elev, matråd mm). Lärarna använde elevinflytandet med syfte att göra eleven delaktig här och nu, eller för att fostra för framtiden. Elevinflytandet, som avsågs att användas i elevens framtid, präglades av en individuell karaktär, medan elevinflytandet, som avsågs användas här och nu, hade en kollektiv karaktär. Faktorer, som lärarna uppfattade som försvårande, var i regel kopplade till yttre omständigheter, som elevens mognad, elevgruppens karaktär, skolans styrning genom läroplanen och/eller föräldrars brist på förståelse. Förutsättningarna var starkt kopplade till lärarens prestationer, så som förmåga att skapa trygghet för att möjliggöra delaktighet genom tillit och relationer.

Denna studie syftar till att undersöka om det finns några riktlinjer för introduktion till förskolan, vilka metoder som används, varför de används, hur pedagoger arbetar för att få barnen att knyta an till dem vid introduktionen samt hur introduktionen påverkar pedagogerna, verksamheten och gruppen. För att undersöka detta har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med 10 förskollärare som har erfarenhet av inskolning. Vi har utgått från ett anknytnings teoretiskt perspektiv i denna undersökning. Resultatet indikerar att den enda nationella riktlinjen för inskolning som finns är det som står i Läroplanen för förskola. Det vill säga att det är rektorn som ansvarar för att barn och vårdnadshavare får en god introduktion till förskolan. Både tvåveckorsmodellen och tredagarsmodellen används vid inskolning, men förskolorna gör sina egna tolkningar av dem. Det varierar mellan förskolor hur aktiva de vill att föräldrarna ska vara. Alla informanter anger att det försöker vara flexibla och anpassa introduktionen efter varje barns behov. De flesta informanterna menar att det finns fördelar med den introduktionsmodell de använder på sin förskola men dock verkar få av dem ha varit med och beslutat vilken metod som används. Den modellen har funnits på förskolan och informanterna har inte ifrågasatt detta. Informanterna beskriver att de försöker möta barnet med lyhördhet, positivitet och finnas där för det. Detta indikerar att barnet bör kunna knyta an till pedagogen oavsett vad de har för anknytning till sin vårdnadshavare. De flesta informanterna berättar att de som pedagoger, verksamheten samt gruppen påverkas av inskolningsperioderna. Detta är ett avseende som vi anser att de borde utvärdera sin verksamhet utifrån.

Denna studie syftade till att undersöka pedagogers uppfattningar om barns inkludering och exkludering i den fria leken, samt pedagogers beskrivningar av att arbeta förebyggande mot exkludering.   Materialet i studien samlades in genom tio kvalitativa intervjuer med förskollärare och barnskötare från olika förskolor. Empirin bearbetades med utgångspunkt i ett fenomenografiskt perspektiv, som behandlar människors uppfattningar och erfarenheter. I intervjuerna framkom det flera uppfattningar om hur och varför barn exkluderar och inkluderar varandra samt hur pedagogerna arbetar för att minska uteslutningar bland barnen. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån en fenomenografisk analysmodell, där pedagogernas uppfattningar kategoriserades i olika teman.   Utifrån studiens resultat framgick det att barn använder sig av olika strategier vid inkludering och exkludering samt att pedagogerna har en viktig roll för att minska exkluderingar bland barnen. Det framgår även att pedagoger ska vara närvarande och stötta barns relationer. Det är av stor betydelse att pedagogerna är observanta på olika situationer för att uppmärksamma exkludering och därifrån stötta och hjälpa på olika sätt för att skapa inkluderade miljö, där barnen är en del av gemenskap. Resultatet visar även att pedagogerna ser relationsarbete som en ständig pågående process, då relationer är grunden till lärande och utveckling. Det är viktigt att stärka barngruppen, där alla känner sig inkluderade, då förskolan ska präglas av respekt och öppenhet.