Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur förskollärare arbetar och anpassar inskolningen utifrån små barns anknytningsbehov. Det som har undersökts är hur förskollärare ser på barns anknytningsbehov under inskolning, hur förskollärare arbetar med hänsyn sig till barns anknytningsbehov samt vilka metoder förskollärare använder sig av vid inskolning. Särskild vikt har legat vid barns anknytningsbehov. För att besvara syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuer har genomförts med åtta utbildade förskollärare vilket utgör grunden för vår empiri. Empirin som samlats in har sedan transkriberats, analyserats och tematiserats. Resultatet har därefter analyserats utifrån anknytningsteorin och dess begrepp trygg bas, säker hamn samt litteratur och teoretisk forskning. Resultatet visade att förskollärare ser barns anknytningsbehov som individuellt där aspekter som ålder och anknytning till vårdnadshavare kan vara bidragande till hur barnet knyter an till förskolläraren. En traditionell metod är grunden hos de flesta förskollärare men de uppger att de är viktigt att kunna anpassa metoden efter barnets behov. Vidare framkom också att förskollärarna ser barnens trygghet som centralt i deras arbete med inskolning och att de använder olika tillvägagångssätt för att uppnå det. En del förskollärare använder sig av ansvarspedagoger för att uppnå trygghet i förskolan medan andra förskollärare anser ansvarspedagoger snarare stjälpa arbetet med att skola in barn än att hjälpa. Vidare ser också förskollärarna samarbetet med vårdnadshavarna som en god grund att börja barnets inskolning med och att ett nära samarbete under inskolningen är fördelaktigt för barnets behov. Varje inskolning avslutas med ett uppföljningssamtal där både förskollärare och vårdnadshavare kan lyfta sina tankar och åsikter kring barnets trygghet och välmående.